Kanske inte längre matbeteenderubbad?

1878

I morse fick jag lagom mycket skivad ost av den sista lilla 1878-skalken, på en smörgås!

Den ljuvliga ostbiten har nu funnits i kylskåpet i 15 dagar och ätits ned av sonen som ska ha den.

Idag litade jag alltså tillräcklig på mig själv för att använda den på ett fullkomligt normalt sätt, istället för att förvara den utom synhåll för mig, bakom en borg av yoghurtpaket 🙂

Lättyoghurtborg

Lättyoghurtborg

Bit för bit faller även de sista fienderna 😉

Om ni händelsevis är nya läsare och inte känner till mitt svåra förhållande till ost, så finns det att läsa om t ex HÄR.

Det känns som att min matbeteenderubbning börjar komma under kontroll, att jag inte längre behöver hålla i mig själv med näbbar och klor och bygga upp höga murar kring mina största svårigheter.

Det är nog för tidigt att ropa HEJ! – en livsstilsförändring sägs ta 2-5 år.

Nya vanor går dock betydligt snabbare att arbeta in, så misströsta inte om ni precis ligger i startgroparna – det GÅR!!

Men jag undrar om jag någonsin kommer att ha ett normalt förhållande till Ben & Jerry?

Goa gubbar, men inte mina kompisar. Ben Cohen and Jerry Greenfield

Vilka Är, Blir eller Var era största fiender?

2 kommentarer

Filed under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

2 responses to “Kanske inte längre matbeteenderubbad?

  1. Min största fiende var vitt bröd med smält ost på. Men nu när jag varken äter mejeriprodukter eller gluten föll lixom det problemet av sig själv 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s