Jag håller på och vänder upp och ner på huset som bäst. Mycket vädring för med sig en del nya husdjur.
”Storstädar” tror jag att andra människor kallar det, när de hyfsat regelbundet gör en större insats än bara nödtorftigt drar dammsugaren över golvet där det syns mest.
Det finns vissa personer i hushållet som inte kommer att tro sina ögon, men jag har faktiskt t o m spettat loss de äckliga f d pappersprylarna som låg fastkletade underst i soptunnan (och självklart aldrig kunnat åka ner i sopbilen tillsammans med soppåsarna).
Kom än en gång att tänka på hur lätt det är att själv vara en soptunna.
Alltså att plocka i sig en massa som man inte har planerat. Jag är t ex mästare på att ta upp ostsmulor från skärbrädan, framför allt mesostbitar som lätt bryts av när man hyvlar.
Det låter otroligt larvig att vakta sig själv från att stoppa in dem i munnen – hur många kalorier kan det handla om? MEN det är själva principen, eller snarare det tanklösa beteendet som jag anstränger mig för att hålla i schack.
Visst kan jag äta en avramlad ostsnutt, men det ska vara jag som bestämmer det, inte en reflex sprungen ur mångårig vana!
Sedan är det också frågan om ”många bäckar små”. Jag dricker hellre ett gott glas vin till fredagsmiddagen för samma kalorimängd som en veckas skinkskivor, korvsnuttar, ostbitar och avslickade skedar 🙂
Apropå ”många bäckar små”, rensade jag även i kvittolådan. Under 2013 har jag handlat gym- och löparutrustning för väääldigt många pengar (iof fått en del som presentkort från supportrar). Där kan vi snacka om en hel flod och den är jag SUPERGLAD ÖVER!
Före augusti 2011 la jag lätt motsvarande summa på snabbmat, Ben & Jerry-glass mm på mycket kortare tid än 8 månader… 😦
Läs gärna mer i Fungerar du som familjens soptunna? och Smulor och andra små bäckar
En riktigt skön helg önskar jag er alla och hoppas på fortsatt Indiansommarväder!