Det spöregnar och är mössväder. Jag sprang 4 km istället för de planerade 8 km. Och fick förstås anstränga mig för att vara nöjd…
Brukar du hacka på dig själv? Känna dig dålig om du inte levererar? Döma ut dig för dina misslyckanden?
Nu finns en ny bok som direkt pekar på något jag länge tjatat om på bloggen och i ”Hjärnspöken” 🙂
Psykologerna Christina Andersson och Sofia Viotti har just kommit ut med ”Compassionfokuserad terapi”, där en central del handlar om nedärvda system, bl a det mest eftersatta – trygghetsbehovet.
Idag finns en riktigt intressant artikel om ämnet i Svenska Dagbladet, av Agneta Lagerkranz. Läs den i sin helhet vettja!
”…Överdriven självkritik kan bli ett hinder för att komma ur sina problem. I en ny terapimetod ska man utveckla sin medkänsla och få tillgång till sitt inre, biologiska trygghetssystem.
–Många saknar den inre trygghet som gör att vi kan ta hand om oss själva i motgångar, säger psykologen Christina Andersson.
–Om vi kan aktivera trygghetssystemet påverkas hjärnan så att vi får tillgång till frontalloberna, säger Christina Andersson. De är viktiga för de exekutiva funktionerna som planering, kreativitet och arbetsminne. Vi reflekterar bättre. Vi kan alltså fatta bättre beslut. Det är sånt här som händer i hjärnan när man tränar sig i compassion…”
Jag letade upp ett brev jag skrev till mig själv i november 2011. Några viktiga rader i det brevet är just
- ”Var snäll mot dig själv. Släpp kraven och ta det lugnt.”
- ”Om du snubblar betyder det inte att du fallit för alltid och att allt är hopplöst.”
För mig och många av oss viktkämpar finns det ett underliggande krav på perfektion som så otroligt lätt leder till – har ni hört det förut? 🙂 – ”Det är ju ändå kört.”
Du klarar inte det här. Du borde kunna bättre!! Ja, ja, fixar du inte det här så …
…kan du lika gärna
Mina erfarenheter stämmer så väl överens med Christina Anderssons och Sofia Viottis tankar. Man måste träna sig till att känna sig trygg åtminstone med sig själv, för att förlåta sig själv eventuella misstag och kunna gå vidare.
Och för att sy ihop det hela ännu bättre fortsätter Christina Andersson in på ett annat av mina absoluta favoritområden:
”… –Hjärnan har svårt att se skillnad på verkliga händelser och det vi föreställer oss, sånt som mental träning i idrott hållit på med i åratal, förklarar Christina.
Och det fungerar, menar de. Man får ökad förståelse för sig själv istället för att driva sig för hårt. Man lär sig se vad som skapar stresskänslor och kan därmed hejda den överdrivna självkritiken från att dra igång. Så småningom kan man känna värme med sig själv och utveckla en ”inre mentor” så man kan ta hand om sig vid motgångar…”
Som sagt, läs hela artikeln, länken ovan och kolla gärna på mina äldre bloggplåster i snällhetsfrågan, t ex :
Att vara min egen bästa vän är oerhört centralt för mig numera. Jag har lärt mig att inte sträva efter perfektion i varje avseende, att vara lite mer tillåtande och snällare mot mig själv och andra. Framför allt har jag lärt mig att det är OK att avvika från planer bara det finns en karta, så att det går att hitta tillbaka till rätt väg. (s. 107 i ”Hjärnspöken”)
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Visst är det knepigt att många av oss är mycket snällare och mer överseende med andra än mot oss själva.
Känner inte att jag behöver läsa artiklar och forskning om var positiv förstärkning betyder 🙂 Se bara inom barnomsorgen där vi försöker förstärka det positiva hos barnen hela tiden.
”Det ska börjas i tid” 😉
En helt annan fundering…. jag gissar att du har många besökare på din blogg men nog tycker jag mig märka att kommentarerna blir färre. Är det något som påverkar dig?
Vill också bara informera om att jag väldigt sällan går in på samma blogginlägg jag redan kommenterad, så svara mig gärna i min egen blogg 🙂
Jag svarar dig ändå här också, för frågan om kommentarer var väldigt intressant. Hm, läsarkontakten har faktiskt i viss mån förändrats.
Ja, bloggen har glädjande nog många följare och ännu fler läsare. Ja, antalet kommentarer är just nu färre än under andra perioder.
Jag tror mig veta att det delvis kan ha en förklaring i att jag av olika skäl inte längre har möjlighet att själv läsa och kommentera andra bloggar i samma utsträckning som tidigare.
Jag tror att kommenterandet av varandras bloggar även har ett inslag av artighet och jag är tyvärr just nu oartig nog att själv inte läsa och kommentera andra lika frekvent som tidigare.
Mycket glädjande är dock de långa bidragen med egna erfarenheter i olika frågor som kommer, dels som kommentarer på bloggen, men även direkt till mig mailledes.
Där finns en väldigt trevlig kontakt som jag uppskattar varmt 🙂
Som jag sagt i en tidningsintervju är bloggen även ett starkt stöd för mig själv i att stanna i min egen förändrade livsstil. Den uppskattning och det erfarenhetsutbyte jag har på olika sätt med mina läsare av både blogg och bok och inte minst ”live” på mina föreläsningar och i andra sammanhang är enormt värdefull och väldigt härlig:)
Och skriv gärna fler kommentarer!
Apropå barnen- Jaaa! Och även när det gäller djuren, eller hur?
”Gör det lätt att göra rätt” är min paroll för både stora pållarna och lilla vovven.
Dottern som går Unghästutbildarprogrammet på Flyinge har precis denna vecka en studieuppgift om inlärning, inlärningsmönster, hur lära ”svårlärda” etc. Ska bli enormt spännande att få ta del av arbetet
Ping: Pulspass – som en skön gammal kofta | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Kul att läsa detta inlägg då jag har valt ”var snäll mot dig själv” som ledord för min Itrimresa 🙂 Och hittills har det gått över förväntan bra 😀
Det låter toppen! Bra val 🙂 Lycka till!