Kommer det att gå vägen? Examen i Livsstilsförändringen

De sista skälvande 6 dagarna inför Milloppet nu!

Mina magiska siffror 🙂

På söndag 12:50 smäller startskottet för det som alltmer känns om min stora Examen i Livsstilsförändringen.

Den förändring som inneburit att jag tagit mig:

• från överviktig snuddande gränsen till fetma till varaktigt normalviktig
• från värkande, krackelerande 49 åring med ”god förbättringspotential” på konditionsfronten, till relativt stark och hyfsat spänstig 51-åring med mitt livs bästa kondition
• från rörelseallergiker med ett totalt motstånd till motion och träning till styrketränande, rockringsrockande millöpare

Och framför allt att jag tagit mig från att vara som ett rö för vinden i matmissbruk och slöhet, till att lita på mig själv och min egen förmåga att hålla vikten och förändringen stabil.

Väldigt symboliskt att min första 10-km fick målgång precis här

Jag har lärt mig så otroligt mycket på den här resan.

• Först om främst att Tanken är styrande! Så länge jag har bestämt mig för att ”Jag är en sån som inte springer”, så kan jag förstås inte springa, men om jag låter ett uns av tvivel få grogrund så kan det med tiden växa upp en ny sanning; ”Jag är en löpare”!
• Nästa erfarenhet är att Det som får en konkret ram kommer att fyllas med innehåll. Som exempel när jag, som om någon annan styrde fingrarna på tangentbordet, skrev en kommentar på en blogg om att jag skulle springa elljusspåret före Lucia. Eller när jag, nästan utan att veta om det själv, svarade på en Facebookfråga om Vårruset och plötsligt hade kommit över ännu en gammal påhittad sanning – den om att jag aldrig skulle vara med i en tävling….
• Jag har förstås även på det här området fortsatt att praktisera mina ”mantran”:
  • Du kan överträffa dig själv!
  • Var snäll – ta ett steg i taget!
  • Värdera minsta framgång!
• Sist men inte minst – lyssna på dem som vet och kan och Använd lagom stora skor 🙂

Schemat för dagen sa 4 km, så det fixade jag på morgonen. Tyvärr lite för nära inpå frukosten, så det var ganska tungt. Troligen bidrog även helgens myckna bilåkande och inte helt kalorisnåla partajande till att det var lite kämpigt.

(läs mer om tung träning efter party i de tidigare bloggposterna: Vådan av utsvävningar och  Somliga straffas genast )

Körde hela rundan på asfalt för att likna det kommande loppet och det gav den snabbaste tiden jag har gjort på så här pass lång sträck. Det räcker, som ni se,  inte på långa vägar till att springa milen på en timme, men det har inte heller varit något viktigt mål.

Bara att klara av det överhuvudtaget är fullt tillräckligt!

Lite snirklar på slutet för att få ihop 4 km.

Coachen säger inför resten av veckan: ”ingen speed-träning” och så lugna 2 km på torsdag.

Helt alkoholfritt är det också efter i lördags kväll, men då fick jag istället dricka vin så jag klarar mig väldigt bra ett tag framöver 😉