Jag törs äta – jag är inte rädd :)

”Den var god, men det var alldeles för mycket”, sa min bästa Espresso House-kompis Lisen häromdagen. Hon hade tagit sig en helt legal undantagsdag och beställt en hallonpaj med vaniljsås, av den typen som vi förr i världen tyckte var löjligt små.

Nu lämnade hon KANTEN!! – den absolut ljuvligaste, knapriga kanten, den bästa biten av en hallonpaj! På frågan hur hon hade kunnat köpa den överhuvudtaget var svaret ”Jag törs köpa sån´t nu – jag vet att jag kan sluta”.

Ernsts frökex – inte att leka med…

Och det är ju precis det här det handlar om… Studera en naturligt normalviktig persons beteende:

• Hur ofta tar denne ytterligare en portion?
• Hur ofta är det den naturligt normalviktige som tar sista kakan på fatet?
• Hur ofta ser du den skrapa upp varje uns av den smälta glassen från assietten?

I lördags åt vi fruktsallad till efterrätt. ”Jaha, och vad får jag då?” undrade den 15-årige ”frukt- & grönsaksallergikern”. Den ömma modern lät honom då gå till Ica med uppdraget att skaffa en 70% mörk choklad, som hon själv tänkte smaka på. Sonen återvände med en Lindt Crème Brulée!

(Har ni smakat den? Om inte – låt bli !Den är livsfarlig även för den mest väldresserade viktlooser.)

Sonen accepterade häpnadsväckande nog en kylig kvällspromenad med mig och hunden för att byta till den vettiga chokladen. Åter i hemmes värme bröt jag upp chokladen, lade fram den tillsammans med lite hasselnötter och russin och satte i mig alltihop på en gång!

Skojjar bara !!!

Det var ju just det som var vitsen – precis som Lisen med hallonpajen kunde jag SLUTA!

– – – – –

I ärlighetens namn har det, såhär ett år senare, visat sig finnas några akilleshälar. Jag har än i dag svårt att behärska ostmonstret, men då får jag lov att vara så smart att jag:

• håller dem utanför huset i möjligaste mån
• låter mig äta hur mycket jag vill vid något speciellt tillfälle (födelsedags-ost, inte -tårta är det som gäller numera)
• om jag väljer att inte kunna sluta, ändå ta nya tag utan att straffa mig själv