När jag hämtade länkarna till Hur man lär sig springa, som jag publicerade här på 2xlblog igår, ramlade jag över den här braiga gamla bilden:
En livsstilsförändring handlar verkligen inte bara om kilon eller kilometer….
Fredagskvällen tillbringade jag på Itrim Uppsalas stora jubileumsfest/flyttkalas. Det var verkligen fantastiskt fint arrangerat och stämningen på topp. Jag hade den stora äran att, liksom Birgitta Thörn som är en av Itrims grundare, få bidra med mina tankar och erfarenheter på området.
Itrim i Uppsalas kvällsljus
Grymt glad blev jag när en herre kom fram till mig efter min lilla ”show”. Han menade att jag genom att skriva böcker och blogga och komma ut och prata inspirerar och därigenom gör en insats för folkhälsan.
Det var nog det finaste beröm jag fått någon gång 😀
En annan oerhört uppskattad kommentar var ”Du var precis så som jag hade tänkt mig”. Det känns verkligen suveränt! Att jag på något sätt lyckas vara ”på riktigt” med de ord och de bilder som hamnar i böcker och bloggposter.
Ännu en kommentar i sammanhanget: ”Jag bara älskar att du visar dig vara som oss andra, dvs faller dit ibland…”
Det är min absoluta ambition att dela med mig av det så kallade ”Real Life” och inte något tillrättalagt gullenutt.
Just nu lider mitt Real Life svårt av sviterna efter en riktig eländesvecka, som ni kan läsa om i det tidigare bloggposterna Tröstätit helt galet och Miserabla måltider, minimal motion…
Kroppen gillar verkligen inte att släpa på en massa slaskrester och gårdagens 4 km på någorlunda acceptabel tid känns ordentligt i benen idag. Idag provade vi ett nytt elljusspår, vid Skavlöten i Täby, för att se om det kunde vara värt att ta bilen dit någon gång för omväxlings skull.
Vojne vojne, så jobbigt att bara GÅ i det lite mer kuperade 3 km-spåret 😉
Finns även flera spår utan elljus här
Vi kom på att vi kunde låta Chichi ha en ca 5 m flytlina på släp, så skulle vi kunna stoppa henne innan hon drog till skogs om det flög upp något spännande.
Vår lilla vovve var nöjd med att springa nästan lös
När vi var klara i skogen hoppade jag av vid Täby C för att posta ett brev och ännu mer för att promenera ännu en bit. Min kära lilla stegräknare ropade nämligen efter mer och fick då ytterligare 4 inte så snabba km 🙂
Kontentan av det hela är att jag verkligen känt mig ur form en dryg vecka och att det är inte värt det.
”Real Life – Det verkliga livet” finns där för oss alla; det handlar om sjuka barn, elände i skolor, jobbiga arbetsplatser, åldriga föräldrar, relationsproblem, skadade djur mm mm och ibland orkar man inte ta hand om sig själv mitt i alltihop.
Min lärdom är dock att det är mycket mera värt att i möjligaste mån anstränga sig för att hålla sig till sina goda vanor. Det blir så tungt att komma igen och kostar så mycket möda att det verkligen inte känns värt det.
Men det är jag som känner så och just nu, självklart har jag respekt för att att det kan vara på andra sätt för andra och kanske för mig också vid något annat tillfälle!
Avslutningsvis ett stort varmt tack för all uppmuntran och omtanke ❤
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Skrattade när jag läste din anteckning den 2011-09-15, hihi ”kände ett revben” lät verkligen roligt, samtidigt som jag förstår vilken härlig känsla det måste ha varit!!
Kan själv dra med handen utefter mina revben nu och blir lika snopen varje gång att jag faktiskt känner dom, slipper gräva, utan kan känna dom innanför ett NORMALT lager hud 😀 wow vilken känsla det är!
Annamaria
Visst är det fantastiskt!! 😉
Det är så kul att läsa dina inlägg!
DU motiverar och inspirerar mig något fruktansvärt!
Jag har precis gjort mitt schema för veckan där var du lite inblandad .
Stegräknaren ska jag använda hela veckan.
3 gånger cirkelträning kanske 1 bonusgång i helgen.
Minst 4 långpromenader.
Ingen ost på hela veckan bara på Lördag!!!
Läsa 2 xl blogg varje dag så jag lyckas för du skriver såååå bra!
Kram på dig
Tack gulliga Susanne!
Så glad att kunna bidra något till din framgång 🙂
Låter smart med ”ostdag” 😉 Jag har ju själv, tack vare Maria instiftat födelsedagsostbricka som alternativ till tårta (som jag inte har någon som helst önskan om), samt OK till cheddar på Julafton 😉
Keep it up! Kram
Du är verkligen underbar! !
Delar med dig av med och motgångar och inspirerar och motiverar.
Tack !
Att du delar med dig av när det går lite sämre får oss andra att inse att du inte är super duper maskin som klarar allt utan du är en supermänniska som klarar allt men ibland halkar fel.
Det får i alla fall mig att känna att det är möjligt för oss vanliga dödliga attnå våra mål. Du visar också att man aldrig bara kan vara i mål och släppa allt. Man fortsätter sin resa resten av livet och måste alltid passa sig så man inte halkar tillbaka i gamla vanor allt för ofta/mycket. Det får mig att börja tänka på den dagen jag är i mål
Jag har ju nu 5 (8) kg kvar bara. Snart dags att börja hålla vikten. Då är din blogg jättebra 🙂
När det gäller vovven så finns det spårlinor för runt hundralappen som är 15 m långa. Perfekta när man vill ha hunden lös men ändå kunna stoppa den i tid. Sån brukar jag alltid använda på mina vovvar för att träna in lösgående och inkallning i alla lägen.
Ha det bra!
Kram
Tack snälla rara Smula!
JAg känner mig i allra högsta grad vanlig och dödlig 😀
Och jag har en känsla av att det är ett bra bidrag, just att inte bara dela med mig av ”Lust” utan även av ”Nöd”. Det är precis så jag hoppas och tror att både Hjärnspökesboken och 2xlblog fungerar – inte bara perfekta, raka spåret utan diverse snubbeltråd, stoppklossar och andra eländen som dyker upp får vara med också.
Och vovven – vi har en 15 m inköpt som ”spårlina” till henne, men den blir så tung när det är slaskigt och framför allt när det är töväder 😦 Ska skaffa en helt blank plastspårlina tänkte jag. Dock kommer det inte att bli någon lösträning med den lilla fågeljägaren 😉 För sent för en 4 ½-åring som delvis hanteras även av mindre uppmärksam yngling 😉
Har du testar fler spår förr i Skavlöten? Tänkt många gånger ta mig dit istället för Ensta? men men, det är inte därför jag skriver.
Såg att du är på ”mitt” Itrimcenter ikväll. Tyvärr kan jag inte vara där, hade varit kul att träffa dig IRL så att säga 🙂 Men jag vet att det går fler tåg.
Lycka till ikväll.
Nej inte fler i Skavlöten, brukar mest röra mig i Rinekbyskogen, alltså utgår från Enebybergs IP eller Eneby Skogsväg (bakom Eneby Gård). En väninna provade milspåret vid Skavlöten – hon var rätt slut 🙂
Kom till Täby på onsdag vettja! Tack o Kram!
Det var tråkigt att inte kunna komma på festen i Uppsala (det är mitt Itrim) men vi hade bjudit in folk på tadaaa – fredagsmys! Jag satt där med en VLCD-soppa och längtade mest till centret. Har hört att kvällen blev väldigt lyckad.
Men nu till orsaken till kommentaren. Har läst ut din bok nu och vill bara tacka dig för hjälpen att sortera ut tankarna. Våra hjärnspöken är ganska lika även om jag även har ett som heter – jag ser målet = jag är framme, hurra då kan jag slappna av.
Börjar vecka 3 i dag och stöttar mig lite på dig. Nästa år ska jag springa parloppet i Hagaparken. Så det så!
Cia
Tack! Vad roligt att du gillade boken!! 🙂
Mm, ”se målet-vara klar-slappna av” är nog samma som ”slå i kaklet och vända tillbaka”. Det fick jag god hjälp med av Cribba (http://cribblogg.wordpress.com/) som sa Ända in i kaklet – och förbi!!!