2014 – kommer att bli ännu ett utmaningarnas år.
- Vågar du pröva nå’t nytt?
- Hur farligt kan det va?
- Vad har du att förlora?
Vissa personer har fått för sig att det ska simmas i hav med våtdräkt på sig! Och vad är då min första tanke?
”Det finns inga våtdräkter i min storlek”…
Men det finns det nog i dagens läge 🙂
Cykla tycker hon också att det ska göras…
Jag är ärligt talat inte jättesugen – förknippar cykling med ont i rumpan. Å andra sidan skulle det kunna bero på rätt många fler kilos samlat tryck på sadeln, då för minst 10 år sedan när jag senast satt på en cykel…
Hmmm, nu är det rätt många som tjatar om hur kul det är att cykla i terrängen, så jag har ändå börjat dra mig till minnesfragment av att jag gillade att fräsa frampå knöckliga grusstigar och över stock och sten i skogen när jag var liten.
Det finns de som tycker att jag är tjatig, men det kommer glädjande nog nya 2xlföljare, så jag säger än en gång:
Att våga pröva nya saker ger energi och ny motivation att nå nya mål!
Alla nya saker faller dock inte i smaken:
- Stavgång är inget för mig, punkt slut. Löjliga pinnar.
- Andra saker blir det inget av med, trots seriösa försök. Här hamnar bassängsimning. Det är märkligt att jag som var ett extremt vattendjur som liten och som t o m motionssimmade regelbundet tidigt på morgnarna under en period i början av 90-talet inte kan få till det igen, trots ny baddräkt och simglasögon. Min teori är att badhus har blivit så pass olustbetonade under mina tjocka år med småbarn att det inte är värt mödan att bekämpa det massiva motståndet. Det finns så mycket annan kul att rörelse att jag – snäll mot mig själv – helt enkelt slipper!
Undantag – några snabba dopp i Turkiet i somras
- Vissa saker behöver många gånger på sig innan de känns kul eller åtminstone uthärdliga. Löpningen var absolut inget som var omedelbart kul. Det var ett rejält slit med små, små mål på vägen innan jag var i närheten av att att vara med på ”något så larvigt” som Vårruset . Och att en känsla av förväntan inför en timmes löpning på en backig bana överhuvudtaget skulle dyka upp i söndags var en total överraskning.
Tro det eller ej – anmälan är gjord till Midnattsloppet 2014
Grupp 4C = max 59:99 min…
I morgon eftermiddag är det hur som helst dags att pröva något som var nästan 30 år sedan jag gjorde -hålla i ett badmintonracket! Det har jag lyckats undvika t o m vid Midsommarfiranden o dyl. (Hjälpa till i köket har alltid varit ett mycket mer tilltalande alternativ 😉 Nu är det bokat och betalt och ska bli riktigt kul!
Senaste OS-symbolen för badminton har jag för mig…
Har DU vågat testa något nytt? Hur var det? Hur har du övervunnit ev. motstånd?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Då min höft krånglar har jag blivit ordinerad simning…jag har aldrig gillat att simma, hur jag än bär mig åt så får jag ont i nacken, får kallsupar och panikkänslor….men nu blev jag ju ordinerad simning som sagt…Efter första försöket, då jag noga kollat upp när det endast är motionssim i bassängen, så blir mina farhågor besannade, man FÅR ont i nacken, och man får vatten i nästan och i munnen, dvs kallsupar…hmmm ser andra som har (enligt mig) proffsiga simglasögon och även näsklämma (fjantigt…) men åker hem, och beställer, Beställer även baddräkt med ”ben”….Snart dyker accessoarerna upp i brevlådan och det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig iväg för att simma. Näsklämman är ett elände att sätta rätt (hur svårt kan det vara…) inställningen av glasögonen tar en stund men sen ”hoppar” jag i. Inte sjutton simmar jag som jag sett att ”man ska..provar att doppa ner huvudet så där proffsigt och får panik när jag ser hur djupt det är, och försöker samtidigt andas in med näsan….Upp med huvudet ur vattnet flåsar och tar mig snabbt till kanten,av med näsklämman och andas…puh…
Men vet du, efter att envisas och inte ge upp så har jag nu blivit en ”hejjare” på att simma (och nu ljuger jag men så är känslan) Nu har jag köpt mitt andra 10-kort (!) och känner att det här är min grej, trotts att jag ibland upplever panikkänslan….om jag haft för långt uppehåll, (mer än 4 dagar) så simmar jag nu 2 gånger i veckan 1000 m, och har tänkt öka upp den sträckan inom en snart framtid. Jag som enbart klarade av simmärkena i skolan genom att fuskgå på botten 😉 haha väl aldrig jag skulle bli en simmerska 🙂
Dock får jag fula sugproppsmärken efter simglasögonen….men det är det värt!!
Hej och hå så långt det blev 😀
MariaG
Tack snälla AnnaMaria! Vilken härlig berättelse och vilken jädrans kämparglöd du har!
Visst är det en extra krydda att lyckas med något som var mer eller mindre plågsamt när man var barn/ung/yngre?
Simmning är en suverän motion och jag har faktiskt aldrig varit i så bra form som under en period då jag simmade 4-5000 m i veckan. Du kommer få en toppenkondis. Jättestarkt att inte ge sig!
Cia
Oj! 4-5000 m/vecka!
När jag följde med Elin till Midnattsloppet 2013 fick jag en vansinnig känsla av bara vilja vara med. Jag gillade att springa förr, när jag var yngre. Trots ihärdiga försök att komma igång igen får jag det inte att fungera. När väl konditionen kommer rasar ryggen och vid mitt senaste besök till naprapaten (för samma sak) blev jag avrådd från att löpträna då jag har ett överrörligt bäcken
Älskade stämningen vid midnattsloppet. Jag blev sjukt taggad som publik av alla människor klädda i likadana t-shirts som rör sig åt samma håll – som en vaggande massa och det började redan på tunnelbanan :). Alla med olika mål. En del att bara ta sig runt, en annan som vill bättre än förra året, en springer för första gången och har enbart spänd förväntan – orkar man?
Jag blir faktiskt lite avis, det är mycket roligare att springa än vad folk (som vanligen inte springer) tror. Och har man konditionen, tänker man inte att man springer- det finns så mycket annat att tänka på.
Lycka till! 🙂
Tack Anna! Det låter grymt lovande med stämningen på Midnattsloppet 🙂
Men det måste ju gå att fixa för dig också på ett eller annat sätt!?!
Om du vore din häst… Second opinion med nya råd om uppbyggnad?
Vi hörs! Kram
Ja, Jenny… det är kanske dags för det 🙂 Kram