Idag blir det ingen träning trots att det är inskrivet ett Pulspass på schemat.
Men hur rimmar det med att jag så ofta hävdar att planering är nyckeln till framgång?
Jo, min kropp ropar på lite återhämtning och jag vågar äntligen lyssna!
Javisst, det var vila i söndags (”bara” 5 km promenad i skogen), men om jag istället för att få panik över att jag är lat tar en titt tillbaka på den gångna veckan totalt sett, så är det inte alls konstigt att kroppen önskar sig lite lugn och ro.
Det är inte första gången vi pratar om hur svårt det är att börja lita på sig själv.
När man tillbringat så många år med att:
- ta in negativa budskap både om och från sin kropp
- köra över kroppen med diverse vansinnig bantningskurer
- förvägra kroppen en normal mängd rörelse
Och så plötsligt hitta en väg ur detta, som i sig inneburit en kamp om vad som verkligen är rätt och fel.
En väg som för mig innebar 12 veckors strikt diet och tydliga ramar för att komma igång med vardagsmotion och ombytt träning. (Mer om hur det gick till i praktiken finns under Om Jenny och självklart i Boken.)
På torsdag är det två år (!) sedan jag för sista gången nådde mitt viktmål, men att en livsstilsförändring ska landa tar sin tid. Att Rom inte byggdes på en dag är den mest slitna klyschan av alla, men om man gör ett enkelt räkneexempel baserat på just dagar så är det rätt tydligt och förståeligt att jag FORTFARANDE har svårt att våga lyssna på mig själv.
- Jag är 51 år och drygt 3 månader gammal.
- Mitt första tydliga minne av att vara tjock är från 6-årsåldern.
- Från 18-49 års ålder jojo-bantade jag och hade m a o sagt upp all naturlig kommunikation med kroppen.
- I runda slängar 11.315 dagar av att inte lyssna på kroppen
- 9 augusti 2011 började jag TRÄNA på att lyssna på kroppen = ca 836 dagar
Skillnaden mellan gammalt och nytt tänkande är tidsmässigt kilometerlång! Närmare bestämt hamnar mindre än 1 % av min långa viktkamp på ”lyssnarsidan”!!
När det gäller att kunna avgöra om jag är hungrig eller bara sugen har jag faktiskt ett konkret knep, läs mer i Party varje gång man öppnar munnen?
Men kring den inledande frågan ”Hur vet du om du lyssnar rätt” famlar jag fortfarande.
Någon som har bra idéer?
Jättesvårt. Men man får väl ha en bortre parantes där man gör något även om kroppen säger att man ska vila lite till. Kropp och själ hör så intimt ihop så det kan ju vara latmasken som spökar. Man får prova.
Jag kämpar just nu med min självbild som vältränad 30 åring vars värdighet knäcks av att göra Startpass tillsammans med pensionärerna på friskis&svettis. Har faktisk dig som rawmodel där. Du startade sååå lugnt och har kommit igång fint. Trots startpass gnisslar knäna och min balans har sagt upp sig utan att jag märkt det. Såsmåningom kan jag nog växla upp – kan du kan jag tänker jag.
Cia
Jaaa Cia, det kan du!!
Jag förstår din upplevelse på Friskis. På mitt Itrim fanns/finns många äldre som var grymt mycket spänstigare, starkare och med bättre kondis än jag när jag började min myrstegspromenad på förändringens stig och flåsade mig igenom ett halvt ”pulspass”.
Fortsätt att vara snäll och uppmuntrande mot dig själv-det kommer att gå vägen!!