2-årsdagen!

Tårta vore helt fel på just denna jubileumsdag, förresten gillar jag ändå inte tårta, och jag valde überhurtigt att fira med ett Styrketräningspass 🙂

Firandet gäller delvis att jag för precis två år sedan, den 21/11 2011, nådde mitt viktmål, men i ännu högre grad att det för första gången blivit beständigt!

Just idag känner jag mig stark som en liten björn. Trots att jag i morse var övertygad om att jag skulle behöva backa lite på Plankan-utmaningen lyckades jag göra dagens 120 sekunder, 2 minuter – helt sjukt!
Något hårt känns nu under revbenen. Det är liksom en inbuktning ”på längden ” och som sagt hårt.
På MIG !! Jag som bara haft utbuktningar på tvären hela mitt liv!?! Magrutor är det definitivt inte tal om, men ett glädjande distinkt motstånd under det lätt skrynkliga överskottsskinnet 🙂

Gårdagens badmintonpass känns märkligt nog INTE i armen. L påstår att jag rörde mer på fötterna och resten av kroppen och då behöver inte underarmsmuskeln jobba lika hårt 🙂

För att göra fröjden komplett fick jag den mest otippade komplimangen ”Vilket löpararsle du har fått”! Hihihi 🙂

Dags för en återblick:
Augusti 2011:

På mitt Itrim fanns/finns många mycket äldre personer som var grymt mycket spänstigare, starkare och med bättre kondis än jag, när jag började min myrstegspromenad på förändringens stig och flåsade mig igenom ett halvt ”pulspass”.

Nu känns det faktiskt på sin plats att citera Cias kommentar ”Så småningom kan jag nog växla upp – kan du så kan jag”!

Fortsätt att vara snäll och uppmuntrande mot dig själv – Det kommer att gå vägen!!