Månadsarkiv: december 2013

… väldigt få konkreta SAKER. Däremot önskar jag en hel massa som är lite svårare att ta på.

De flesta av mina önskningar är inte sådana som man behöver varken Jultomten eller Askungens Gudmor med trollspö för.

Nej, de flesta av mina önskningar kan, precis som klänningen som mössen syr om för balen, åstadkommas med ett visst mått av arbete.

Önskningar och Drömmar är ju egentligen det som på projektplaneringsspråk kallas Visioner eller Ledstjärnor och det är precis dem vi behöver ha lysande över oss när vi formulerar våra mål och definierar våra handlingsplaner.
”Om du inte vet vart du ska är risken stor att du hamnar någon annanstans” sa en klok tänkare för länge sedan.

”If your heart is in your dream”, sjunger Benjamin Syrsa.

Jag måste ha haft hjärtat påkopplat för att få till min önskelista/handlingsplan, för ALLA punkter på förra årets lista är uppfyllda utom klänning med smala axelband, som jag uppenbarligen inte önskade tillräckligt starkt för att skaffa mig, trots att armarna till slut tålde att visas 😉

Inför den här julen ser listan ut såhär:

Hur ser era önskningar ut julen 2013?

De sista skälvande dagarna av förberedelser…

Med risk för att väcka björnar som kanske borde fått sova tänkte jag ändå fundera lite över vems förväntningar som ska uppfyllas under julhelgen…

Hur många klappar ska det vara under granen?

Hur stor makt har du egentligen över din egen jul?

I bästa fall är vi många som svarar STOR eller LAGOM, men även om det är svaret idag kanske det inte alltid varit så…

• När dottern var riktigt liten bodde vi mitt i Stockholms City. Kvällen före julafton for vi med tunnelbana och buss ut till svärföräldrarna med unge, vagn, översovnings-kit, finkläder, julklappar och bidrag till julbordet.
• Julaftonsmorgon glimmade och dagen fylldes av mat, klappar och mer eller mindre tindrande och glada småttingar.
• I takt med att barnen växte och även blev fler, växte förstås även julklappsberget under granen. Rimläsandet och väntan på att öppna sina klappar var påfrestande och humören skiftande, milt uttryckt.
• På Juldagen for vi vidare för en liknande tillställning med den andra delen av släkten…

Och hur var förutsättningarna för en lämplig kosthållning och motion tro?

Hur länge måste man upprätthålla ”så har vi alltid gjort” och ”så ska det vara hos oss”?

Sedan några år tillbaka firar vi i mindre sällskap under Julaftonen och så träffas vi för kalkonmiddag på Annandagen. För vår del var det ett kanonbra beslut, även om det är kan vara känsligt att bryta traditioner.

Ett lugn har sänkt sig så att man t o m undrar om något vara glömt eftersom jag inte känner mig det minsta stressad. Julmusik flödar och ljusen brinner.Vi har ett fåtal klappar att slå in och förse med rim (istället för minst 15, som vi förut satt upp halva natten den 23:e för att författa… )

Vi inleder Julafton i lugn och ro med frukost och strumpor (numera utan marsipangris för min del). Så småningom blir det grötlunch istället för att stressa i sig ett helt julbord och somna framför TV:n… Det finns också en chans att t o m hinna med en löprunda med det dagsschemat!

Kaffet håller oss vakna vid Kalle Anka kl 15:00. Julbord blir det när det är färdigt, – vi hjälps åt att göra klart det sista och duka.

På vårt julbord finns numera i princip bara hyfsat nyttiga rätter (t ex de olika härliga, juliga Itrim-salladerna, Halländsk långkål och Jansson som ligger under Recept-fliken).

Förutom vanlig inlagd sill äter vi alltid min pappas Sillsallad och Cattelins Gravade strömming – recepten till dem har vi på klibbiga slitna små lappar

Skinka, köttbullar och prinskorv finns det för dem som vill, samt ägghalvor med räkor eller kaviar. Som sagt – faktiskt inte så illa näringsmässigt och inte så MYCKET!

Hoppas att du har det bra!
Visst går det att klämma in en pytteliten promenad någonstans, om inte annat så för att rensa hjärnan, kanske sansa sig ett ögonblick om det behövs…

Ni som just hitta kalendern undrar kanske varför det redan är lucka 22, med en vecka till Julafton…

Svaret är helt enkelt att Min Jul förut började redan fredagen före första advent oavsett datum.
Då var det legitimt för mig att börja äta pepparkakor och gorgonzola och dricka glögg. Så fortsatte sedan mathögtiden dagligen fram till Tjugondag Knut =
6,24 veckor av ohämmat julfrossande.

Dagens lucka handlar om att tänka till en stund och värdera det positiva som faktiskt har åstadkommits under året. Lite som när Jultomten i verkstaden får reda på att Molly ätit sin spenat var da’ och skickar iväg hennes önskeklapp.

Det är vad jag gör under hela året som har den stora betydelsen, även när julhelgen och dess eventuella frestelser tornar upp sig!

Vi behöver alla olika ”pepp” och vi behöver olika stöd eller uppmuntran olika dagar. Dagens lucka är i stil med Tomtens tankar om Molly, nämligen att tillverka en mental eller konkret lista över sådant som inte är siffror på vågen:

• Vad har du gjort bra?
• Vilka små saker har du ändrat på ?
• Vilka nya erfarenheter har du fått?
• Vad har du uppnått?

Några exempel från mina hittills två år med sådana listor kanske kan inspirera:

2012 års lista såg ut såhär:

• Jag kan nu knyta även mitt vänstra skosnöre stående böjd över benet!
• Upptäckte jag att jag satte mig på vilken ledig plats som helst i tunnelbanan utan att fundera över om den var tillräckligt bred för mig.
• På restauranger tar jag den stol som erbjuds utan att tänka på om min stora bak ska få plats eller om jag pga mina tjocka lår kommer att hamna högt ovanför den jag äter tillsammans med.
• Första inköpet av en skjorta i storlek 38 gjordes på REA! Fjärran från specialbutikernas skyhöga priser på tillräckligt stora kläder.

2013 års lista ser ut såhär:

• Jag har åkt utför igen!
  • En hel helg i skidbacken i fullt ös utan att knäna pajjade.
  • Njöt av att meddela min vikt för inställning av låneskidornas bindningar

Det VAR inte slut på utförsåkningen !

• Vårrruset 5 km löpning

• Gläder mig stort åt att inspirera andra i deras livsstilsförändringar:
  • Min bok kom ut i april
  • Under hösten och vintern har jag träffat massor av viktkämpar på Inspirationsmöten
  • Jag har förekommit i media ett par gånger och fått möjlighet att berätta att det krävs mer än en ”rubrik-diet” …

• Första bikinin på åratal införskaffades till solsemestern.

Bikini för första gången sedan jag vet inte när…

• Tillbringade större delen av sommaren i shorts och linne

• Hässelbyloppet – en MIL!

Galen människa – sprang även i Turkiet 32 grader varmt…

• Spelar badminton ffg på 25 år

Hur ser DIN lista ut?

Fick faktiskt pizza till lunch! Bruschetta” = mycket tomater och ruccola och riktigt tunn botten:)

• Julen 2013 känner jag mig trygg med att ha förändrat min livsstil på allvar.
• Julen 2011 gick jag  på en smal, smal väg innanför skyhöga skyddsmurar. Stenhårt planerad, bara 10 dagar efter avslutad upptrappning från en strikt diet med måltidsersättningar.
• Förra året – 2012 – var det förstå året då jag skulle fira jul på ett ”normalt” vis, med vanlig mat. Utmaningen var enorm!

Såhär kändes det den 16/12 2012:

Gissar att någon känner igen sig 🙂 Kommentera gärna eller maila om du hellre vill det!

– – – – –

Hur ska detta se ut i januari? En matmissbrukares skräck

Som jag lovade igår blir det idag ett inlägg på temat att träna på gråzonerna.

• Helt enkelt att våga släppa lite av kontrollen, att kunna befinna mig på en lite skumpigare väg än den asfalterade, utjämnade groplösa med höga staket på sidorna.
• Att våga ta ett hopp ut i terrängen, en avvikare från gps och autopilot.
• Att prova om jag kan lita på min förmåga att navigera runt grynnorna med bara sjökort och kompass till hjälp utan att gå på grund.

Jag träffade alltså min Itrim-Ulrika häromdagen. Efter en dryg veckas utsvävningar i form av det okontrollerade Julbordet, Dramatenföreställning med pauschampagne och restaurangbesök, Stand-Up Dinner, samt ”Nobel-middag” kände jag mig ÄCKELTJOCK  och DÅLIG 

Mötet med Ulrika kändes oerhört välbehövligt och motivationsstödet mer nödvändigt än på länge.

Ulrika ställde förstås de rätta frågorna och påminde mig om att Julen förra året var extrem. Den 14 december 2011 var jag precis klar med upptrappningen till vanligt ätande och min plan för julhelgen var att tillåta mig ytterst små avvikelser och att kompensera stenhårt med extra motion.

Hon pekade också på att Julen 2012 är den första ”vanliga” julen för min del. Det är i år jag ska kunna fira en fullständigt normal jul och våga lita på att jag klarar det utan totalskräck för att tappa kontrollen.

• Ulrika: Vad är det värsta som kan hända?
• Jag: Hmmm, att jag äter massor av ost…
• U: Jaha, en hel månad eller?
• J: Äh, jag har ändå ingen god ost hemma, så det är bara hos min syrra på juldagen.
• U: OK. Det är en dag. Gör det något?
• J: Troligen inte 

Den viktigaste frågan är förstås ”Hur vill du att det ska se ut om en månad?

Den besvarade jag med ”Tjaa, som vanligt liksom…”

Och konstaterar i samma andetag att det enda som krävs för att det ska vara verklighet än att jag slutar vara så för b…at rädd! Tänk om jag kunde plantera in i min knasiga skalle att Inte en enda gång efter nedgången har jag sett mer än målvikten på Itrimvågen…

• Det är OK med en lugnare period med låg motivation.
• Man KAN inte vara 100% på topp dag ut och dag in!

Reality Check:

• Innan vi avslutade mötet kollade vi vågen som visade 2,5 kg UNDER mitt mål.
• När jag kom hem drog jag på mig mina beiga 38:or och konstaterade att de satt löst överst på låren.

Som alltid handlar det om den snedvridna självbilden och vad hjärnan bestämmer sig för att ta in. Hur verklighetsuppfattningen ser ut. När jag hade gjort min ”reality check” kände jag mig plötsligt lätt som en fjäder och lugn igen – Det är SÅ MÄRKLIGT!

Hur mycket vågar du släppa efter? Var ligger din panik och lurar? Eller är du kolugn och full av tillit?

Nu blir det nästan lite överhurtigt, men jag tror att vi kan vara flera som behöver det just nu 

”Bättre tända ett ljus än att förbanna mörkret”

Han som sa det var Konficius, kinesisk filosof 479 f Kr.

Troligen var det inte livsstilsförändring, vikt & hälsa han syftade på, men kanske något ändå som hade lite med motivation att göra?

Det är inte helt enkelt att hålla sig på den smala vägen, kryssande mellan Julbord, Luciafirande och Glöggmingel. Att äta någorlunda rätt och att få plats för träning i stressen med julhandel och andra förberedelser är lättare sagt än gjort.

• Men hur kan man ”tända ett ljus” istället för att dras ner i mörkret av beteenden som man ångrar och som ger skuldkänslor, som i sin tur kanske i värsta fall sätter igång en kedja av överätande redan före julhelgen?
• Finns det åtminstone några små pyttesaker man faktisk KAN göra utan att det frestar på, så att det blir övermäktigt?

Några av mina tidigare totalmörker fick i alla fall följande små ljus tända:

• Det är halt, så jag kan inte promenera -> Gympadojor med grov sula.
• Det är kallt, så jag kan inte promenera -> Varmare överdragbyxor, gräva fram gosigare mössa.
• Det är mörkt i skogen, så jag kan inte promenera -> Det finns gatlyktor i bostadsområdet – gå där eller i elljusspåret.

Det är inte mörkt dygnet runt varje dag!

När det gäller maten då?

• Jag KAN faktisk se till att dricka mina 2 liter vatten oavsett vilka aktiviteter som står på schemat!
• Jag KAN få i mig nödvändiga mängder grönsaker/frukt/bär totalt under ett dygn även om det blir som när jag proppade i mig fler kokta rödbetor vid lunchen än normala människor äter på ett halvår. Men sen hade jag mycket gott samvete, trots att resten av dagen blev mer vitaminfattig.
• Jag KAN ta trapporna två steg i taget varje gång, varje dag!
• Jag KAN få i mig ett melllis, även om det av tidsbrist eller omöjlig logistik får bli en måltidsersättningsbar, så att jag inte är vrålhungrig och äter galet vid middagen.

Jag KAN äta en ½ lussebulle, NOLL knäck och NOLL Mozartkulor, trots att de ligger och ser grymt mumsiga ut på fatet framför mig. Jag plockar nämligen upp mobilen precis innan jag sätter mig vid fikabordet och tar en titt på min bakgrundsbild och väljer sedan 2 clementiner:

Aldrig mer som 2010!

Det finns gränser för hur mycket man kan ”smala till” julrätterna tycker jag. Ibland får man kanske välja att ta pyttelite av någon ”tjockare” variant eller att helt enkelt låta bli.

Mina försök att göra magra lussebullar har hittills resulterat i torra = en liten bit vanlig eller låter bli.

Ett obefintligt problem för mig är dock ål, som är rätt svår att göra mager. Den är dessutom:

1. utrotningshotad
2. riktigt läskig, tycker jag

Det allra bästa är ju om man kan lära sig att tycka om naturligt nyttiga rätter.

Jag påstår inte att det är enkelt att ersätta leverpastej, dopp-i-grytan och 40%-gräddstinn Jansson. Fram till julen 2011 tyckte jag t o m att min kära svägerska var larvig som prompt skulle ha med en rödkålssallad på julbordet 🙂

2011 dök de hur som helst upp, via itrims julträff till Lindströms Julbord, de högst ätbara alternativen. Somliga finns i delvis modifierade varianter på min Recept-sida:

Julsallad med pecannötter, äpple och spenat

Rödbetssallad (”kletig sort”)

Halländsk Grönkål

Rödkålssallad med apelsiner

Och så ett recept från min träningskompis Ewa:

Rödbetssallad crudité

Redan ikväll kommer vi att få en julig dessert, på begäran av dottern som gör sin sista blixtvisit här hemma före nyår:

En lätt ”Ris à la Malta” baserad på  Risgrynsgröt – lättare variant. Den avsvalnade gröten blandas med apelsinbitar, lite vispgrädde och vaniljpulver.

Om man inte vill kosta på sig äkta fet grädde kan man ta väl vispad vaniljvisp, som finns t ex 8,5 % från Ica och 12% från Milda. (Båda innehåller förstås diverse mystiska ingredienser som inte kommer direkt från kossan 😦

Avslutningsvis ett alldeles ljuvligt recept från Kung Markatta – Julmüsli!

Foto: Kung Markattas hemsida