Gör något nytt och annorlunda! Lucka 15 (28)

Julkalendertipset för dagen är att hitta på något ovanligt eller annorlunda, som bryter den traditionella ”Adventslunken”.

Min erfarenhet är att det är mycket lättare att trampa upp nya stigar, såsom att göra lite mer hälsosamma val, om man inte kör på sin gamla vanliga väg i 120 km/timmen.

• Gör en liten paus i julpyntande, shoppande, bakande, godistillverkande, dagisluciafirande, glöggminglande, julbordsätande.
• Ta ett ”break” i form av något kanske helt oväntat, som får kropp och själ att ta tillbaka styrfarten och framför allt stoppar upp så att du hinner med att tänka på vad du gör.

Vad för något annorlunda man hittar på är förstås helt individuellt. Kanske:

• Sitta stilla och lyssna på någon annan musik än jullåtarna en stund?
• Se en o-julig film?
• Ta ett skumbad, utan juldoft?

Det jag gjorde idag var i och för sig inget nytt och annorlunda för att vara 2013, men FÖRRA året, då var det minsann total revolution; min allra första ”joggingrunda”!

Även i år har jag alltså sprungit Elljusspåret på Nobeldagen. Med 2 plusgrader och regnblandad snö både i luften och på marken blev det ingen som helst rekordtid. Men jämfört med 2012 års debut i spåret på 9,17 minuter/kilometer kan man tala om en, inte så blygsam, förbättring.

Förra året kändes det som en triumf utan like, att jag genomförde det jag hade föresatt mig, och jag bloggade om det enligt nedan, så otroligt stolt och glad 🙂

Kommentarsfloden på det inlägget var alldeles gåshudsframkallande – vilken styrka det finns i ”nätet”!

– – – – – – – – – –

Nobelpriset 2012 i fysik går till…

*** trumvirvel *** Jenny Lindström, för outstanding Hjärn-kontroll!

Skämt åsido, men vet ni vad ?! Nu har jag definitivt gjort mig förtjänt av något slags hederstecken för att ha besegrat mellanstadiedemonen som suttit där på axeln i nästan 40 år och ihärdigt trummat in sitt budskap:

DU KAN INTE SPRINGA – DU GÖR DIG BARA LÖJLIG!

Under morgonens hundpromenad, iförd mina nyköpta vintergympadojjor och överdragsbyxor, märkte jag att det gick alldeles utmärkt att andas i de blott 8 minusgraderna. Jo, jag skulle trots allt ge mig på att nå målet som jag satte upp och kaxigt bloggade om den 24 november:

”På Lucia har jag sprungit hela elljusspåret.”

Sagt och gjort:

• Hem med hunden (hon beter sig alldeles för mycket som en hanhund som ska nosa på varenda sten för att få följa med på min superseriösa löprunda).
• Turtle Fur runt halsen och byte till en tunnare jacka.
• Iväg till idrottsplatsen.
• På med Run Keeper på mobilen.

Det fanns än så länge plats bredvid skidspåret och dagens snöfall hade ännu inte startat, så det var helt görligt att ta sig fram även med mina orutinerade fötter.

1. Efter 1,25 km bockade jag av att hälften var vunnet.
2. Efter 1,7 km jublade jag över att ha sprungit längre än någonsin i hela mitt liv.
3. Vid 1,9 km var det lite uppförsbacke och det kändes en aning i höger vad, men det gick över direkt.
4. Sista 100 metrarna hörde jag plötsligt mig själv vissla på Bamses signaturmelodi! Den om Dunderhonungen

2,74 km stannande Run Keeper på och 25:26 minuter inklusive inledande 230 m promenad från bilen till själva spåret. Inga imponerande siffror för någon annan än mig, men med mina mått mätt helt klart i klass med Nobelpris!

Sprungit elljusspåret, 2.5 km!!!

Och skulle det vara slut på medaljerna för Hjärn-koll så kan jag ta en för Noll-koll. Stegräknaren åkte med in i tvättmaskinen