Igår ägnade vi en och en halv timme åt att ”brainstorma” kring titel och omslag till min nya bok. Vi utgörs av min förläggare Annsofie, min redaktör Elisabeth, min designer & formgivare Kerri och jag. Vilket fantastiskt kreativt gäng jag har förmånen att få jobba med!
Våra arbetsmöten i underbara Gamla Stan blir en härlig omväxling till det ensamma hemmajobbet framför datorn och mitt både fysiska och väldigt sociala IKEA-jobb.
Ännu en positiv ingrediens i att åka in till stan på möten är att det blir anledning att ta på lite snygga kläder. Jag jobbar ju i uniform på IKEA. Dessutom har jag en strategi som gör att att jag lättare tar en paus och kommer ut och springer eller iväg och tränar. Nämligen att jag tar på mig träningskläder direkt på morgonen innan jag sätter mig vid tangentbordet. Båda dessa arbetsklädslar har nackdelen att de är väldigt töjbara och tillåtande i motsats till t e x kavaj och kjol, så de oelastiska plaggen behöver få komma på då och då och bevisa att de fortfarande sitter bra.
Ett snabbpass blev det på förmiddagen idag. Inte för att jag hade särskilt bråttom utan för att jag ville testa om jag kunde slå mig själv. Eftersom jag insåg på Vårruset att konditionen räcker, men inte muskelstyrkan, så satte jag kondisen på prov med att helt enkelt lägga på ett kol. Jag är fullt medveten om att det inte är frågan om några rekordtider, men för en 52-årig fd löparallergiker, som sprang 2,5 km för första gången i livet den 10 december 2012, på 25,26 minuter är det en grym uppryckning. Skillnaden i tid/km är fyra minuter.
Det går! Tanken är styrande.
2xlblog - Om vikt och hälsa 