Månadsarkiv: juli 2015

Biggest Loser – Nej, absolut inte!

Här kommer ännu ett litet smakprov från kommande boken ”Balansgång”.  Boken har nu mindre än en månad till tryckning, så Kerri jobbar som bäst med layouten av inlagan. Ni som läst ”Hjärnspöken” kommer att känna igen er, men självklart har vi försökt att piffa till den nya bokens utseende en del. Omslaget är i princip klart, så det ska ni snart få se.

20130802-093755.jpg

Nu får det gärna bli lite varmare….

**********************

Biggest Loser – Nej, absolut inte! Jag kommer ju aldrig att vinna en tävling i viktnedgång. Mina  kilon är ynkliga i sammanhanget, både när det gäller TV-serier och i jämförelse med många som jag träffat och träffar.

Inför gårdagens lilla scenframträdande och bokrelease (”Hjärnspöken” alltså) ställde jag mig istället frågan som jag gissade skulle komma:

Vad är det bästa med din livsstilsförändring?

Självklart är det helt underbart att väga mindre, men enbart den förlorade vikten är inte det mest fantastiska. Jag tror dessutom att om min enda mål och fokus hade varit ett visst antal kilon så hade det inte hållit i längden. Nej, självkänslan är den stora vinsten! Den sitter dock djupare än i förlusten av xx kilon. Den kom inte som ett brev på posten med en uppnådd målvikt, utan har krävt ett ordentligt arbete med omställning till det nya läget. Att hitta den nya härliga självkänslan har som jag redan varit inne på växt fram genom att jag lärt mig att värdera varje litet framsteg, både på vägen till viktmålet och även därefter. Jag kan inte nog betona hur viktigt det varit för mig att anta nya utmaningar och att jobba vidare med att hitta en balans i det nya livet. En balans där spökena är tämjda och blir mer och mer arbetslösa.

I praktiken har vinsterna varit (och är):

  • Lyckan att se nyckelben och höftben och att ana revben under huden.
  • Lyckan att gå in i en butik, ta ett plagg i en vanlig storlek, prova, gilla och betala, alternativt få hämta en mindre storlek.
  • Upplevelsen att varje dag vakna utan värk i kroppen, förutom då och då en härlig träningsvärk.
  • Glädjen i att kunna använda kroppen till det den är avsedd för, till exempel att upptäcka att ingen bil finns hemma och då kunna springa till postlådan och hinna få med ett brev precis före tömningen!
  • Självförtroendet i att pröva nya fånigheter, som löpning och Zumba och att under ett core-pass låta en träningskompis köra skottkärra med mig (tror att senast någon fick göra det var ungefär 1968.)

Koordination undrar jag dock om jag någonsin kommer att få till. Jag kämpar på med nya stepbrädesteg, men när jag inte ens kan få en lagom varm och lagom hård vattenstråle ur en modern blandarkran funderar jag på om det finns något hopp…

3 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, träning, vikt, Viktminskning

Bra utmaning eller stenkorkat?

Det får man inte veta förrän man provat!

Testade att göra samma sak som en solig majdag 2013, då jag utsåg mig själv till proffs på dessertbuffé! Det är Berns Asiatiska vid Berzelii Park i Stockholm som serverar denna lockande buffé. Skulle det funka även denna gång, eller skulle jag inte kunna sluta ?

berns dessertbuffé

Jag gjorde på exakt samma sätt som för två år sedan och tränade på att avsmaka den dignande buffén i mikroskopiska molekyler:

  • Jag började med några olika chokladtryfflar och smakade på cirka ett kryddmått av vardera. De var faktiskt äckligt smöriga.
  • En Snickers-kvadrat såg otroligt mycket godare ut än vad den var, så där gick inte ens hälften åt.
  • En liten minipaj med ljuvligt pecannötsgegg på delade jag i små bitar och åt två – resten fick kvar ligga på assietten.
  • Väninnan serverade sig en skiva äppelkaka som vi delade upp och sedan lämnade kvar totalt ungefär ¾.
  • Crème Caramel serverad i snapsglas var inte alls lika god som den såg ut, så ur det glaset tog vi cirka en tesked vardera.
  • Men en bit cheesecake slank dock ner i sin helhet – mums!

Jag tänker att det kan vara en nyttig utmaning att tämja Hjärnspökena till exempel med en dessertbuffé.  Vågar ni utmana er själva? Eller kanske ni tycker att det är helt korkat att ens prova?

Lite kämpigt för psyket var det hur som helst att lyckas springa en lite längre sträcka. Inte själva springandet, men eftersom jag är så himla ormrädd (och inte riktigt har hunnit med årets mentala träning kring det i år), fick det bli asfaltslöpning istället för skogen.

5 46

5, 46 km blev det, exklusive en promenad uppför en mindre attraktiv backe, där vid den grå pluppen. Hyfsat tempo och pyttelite närmare höstens planerade 10 km-lopp 🙂

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, träning, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Läs en annan blogg om du vill ha inspiration!

Idag borde jag kanske säga Läs en annan blogg om du vill ha inspiration. Men, jag vet att det finns mycket att säga om en av mina käpphästar, så här är istället:

Var snäll mot dig själv #2

Om man i grunden är en svart-vit människa, med höga krav på sig själv och nära till att känna Det är ju ändå kört kan just det vara den absolut viktigaste insikten för att nå en långsiktigt hållbar förändring och en ny livsstil.

Förra veckans duktiga hojtande om att ta med springskorna till Skåne för att kompensera för det myckna bilåkandet föll platt. Det blev inte en centimeter sprunget. Det var upp till 30 grader varmt och redan första kvällen fick jag skavsår på fötterna.

får

På promenad runt Hallands Väderö

Nästa dag var det plåster på och andra skor, men det resulterade bara i ytterligare skavsår och blåsor på nya ställen.

norrviken

Norrvikens Trädgårdar i Båstad. Många trappor och grusgångar i hettan.

Efter fot-ontet och de drygt 100 bilmilen tur och retur var jag stel som ett kassaskåp. Mitt gamla eländesben, det vänstra med extremt lättstelnade muskelfästen och trochantrit-varning, var värre än på länge. Då hade det ju varit käckt att mjuka upp sig med lite träning, men jag valde att tycka synd om mig själv, halta runt och röra mig ännu mindre.

Tills igår, när jag kom på att jag skulle trösta mig lite…. Skulle mycket väl ha kunnat blivit något trösterikt och smaskigt att stoppa i munnen, MEN tack och lov gick jag förbi Stadium. REA på massor av neonfärgade strumpor och tröjor mm!

nya strumpor

Så nöjd med mina nya springstrumpor

Ett par korta löpartajts blev det också (en shortsklädd Caroline skrattade rått åt mig när jag höll på att smälta bort i mina långa tajts under vår senaste gemensamma skogsrunda). Härligast av allt var den nu välbekanta, men fortfarande överraskande, glädjen över att tveka på vilken storlek som skulle med in i provrummet. Nu börjar jag alltså inte längre automatiskt längst bak bland galgarna .

Efter den lyckade shoppingen var kroppen fortfarande stel och bedrövlig, men nu fanns en känsla av att jag skulle ge mig ut. Och här kommer då Var snäll #2. Det är inte frågan om raketforskning, bara något så enkelt som att säga till sig själv:

  • Det är OK att springa 1 km.
  • Det är inte ”kört”.
  • Det måste inte vara en halvmil.

Och det magiska inträffar trots stelhet och halvhalt vänsterben; jag springer  uppför backen till skogsrundan, efter 1 km bestämmer jag att det får bli 2… Efter 2 kan jag lägga på en ½ till. Det gick inte jättefort, men jag känner att jag var väldigt snäll mot mig själv, för attans vad jag mådde bra efteråt!

run

Idag fortsatte snällheten med ett träningspass på itrim och en promenad hem i regnet 🙂

Som jag sagt många gånger tidigare; jag har ju inte gjort någon enorm viktminskning á la Biggest Loser. Nej, det jag gärna berättar om är en livstil som visat sig långsiktigt hållbar, tack vare några superenkla, men för mig revolutionerande insikter:

  • Var snäll mot dig själv!
  • Du kan överträffa dig själv!
  • Gör det lätt att göra rätt och svårt att göra fel!
  • Pröva nya saker!
  • Fantisera mycket – tanken är styrande!

Vad dessa enkla tankar innebär tjatar jag vidare om med olika exempel här på bloggen.

 

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Mitt absolut bästa sommartips, alla kategorier

Long time – no see : (

Jag har jobbat mycket och varit upptagen med diverse olika tidskrävande små projekt, så både bloggen och en del annat har fått stå tillbaka. Men idag ska jag be att få  bjuda på mitt ABSOLUT BÄSTA SOMMARTIPS, alla kategorier:

Prova de vanliga jeansen då och då! Det är superlätt att låta kroppen ”flyta ut” i semesterkläder som shorts, mjukisbrallor och luftiga kjolar och klänningar. En enkel liten byxkontroll ibland kan hjälpa som påminnelse när glassarna, lådvinet, chipsen och grillsåserna vill bli mer, fler eller större.

Ett tips till förresten, apropå shorts: Om shortsen från förra året har krympt över vintern, få dem att passa istället för att köpa nya i större storlek.

shorts 2013

Shorts och linne från 2013. Nagellacket är nytt ”Aruba Blue” – Love it ❤

Och så nedan ännu en ”trailer”, ett litet smakprov ur Balansgång, min bok som kommer i slutet av september.  Ett sommaravsnitt som passar extra bra eftersom det blir en liknande resa på fredag. (Och tack vare att jag bläddrade fram avsnittet så kommer springskorna att följa med även denna gång 🙂

– – – – – – –

Att inspirera sig själv, planera och kompensera. Så var det dags för två långa bildagar igen. 62 mil tur och retur Skåne närmare bestämt. Den här gången har jag löparkläderna i packningen. Vi har vi åkt hemifrån så pass tidigt att det finns utrymme för en runda vid ankomsten på sena eftermiddagen. Alltså kompenserar jag stillasittandet med bra planering. Det vill säga att skippa lite sovmorgon och komma iväg i bra tid.

För att inspirera mig själv till nya utmaningar träningsmässigt (och ibland för att komma någonstans överhuvudtaget) har jag hängt min fina Vårruset-medalj vid träningskläderna.

När jag steg upp på morgonen mätte jag som vanligt midjan med det gula målsnöret. Jag övervägde en kort stund om jag skulle väga mig, men ställde mig framför spegeln istället och bestämde mig för att jag var nöjd med det jag såg. Så jag litade på mina ögon och struntade i vågen.

Så var det planering. Google Calender i mobilen skulle jag ha svårt att klara mig utan, med många aktiviteter som kräver synkning med människor och djur, men en gammaldags ganska ful Whiteboard i hallen är också ett riktigt bra redskap för snabb överblick. Där möblerar jag vid behov enkelt om de olika tränings- och vilodagarna. Vision, mål och delmål byggs ju upp av de konkreta aktiviteterna, så det gäller att hitta rätt plats för och framför allt genomföra dem:

  • Även om jag ständigt hävdar att Tanken är styrande att Det blir som man tänker så byggs ju inte musklerna av elektriska signaler i huvudet, utan av att man de facto genomför något slags fysiska aktiviteter.
  • Och trots att de nya spåren (oftast) leder till rätt beslut så förbränns inte fettet enbart av att hjärncellerna arbetar.
  • Inte minst hjärnspökena kräver ständig övervakning för att inte sticka fram sina fula nyllen och bråka.

Det är här planeringen kommer in, som ser till att rätt saker blir gjorda och att, när det helt enkelt inte fungerar, det finns alternativa lösningar. Om jag känner att kroppen behöver vila betyder det inte att det är kört för all framtid och att jag lika gärna kan sluta träna och bosätta mig i frysen med Ben & Jerry! Det är inte svårare än att flytta min planerade vilodag till den dag då kroppen ropar att den behöver lugn och ro.

När jag ser målet och vart jag är på väg, när riktningen är tydlig är det möjligt att kompensera för avsteg från planen. Men tänk att det ska vara så svårt att fatta? Att man ska behöva jojo-banta i 30 år och sedan kämpa som en iller med sig själv i nästan två år innan balansen börjar bli någorlunda naturlig?

Lämna en kommentar

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, träning, Uncategorized, vikt, Viktminskning