Läs en annan blogg om du vill ha inspiration!

Idag borde jag kanske säga Läs en annan blogg om du vill ha inspiration. Men, jag vet att det finns mycket att säga om en av mina käpphästar, så här är istället:

Var snäll mot dig själv #2

Om man i grunden är en svart-vit människa, med höga krav på sig själv och nära till att känna Det är ju ändå kört kan just det vara den absolut viktigaste insikten för att nå en långsiktigt hållbar förändring och en ny livsstil.

Förra veckans duktiga hojtande om att ta med springskorna till Skåne för att kompensera för det myckna bilåkandet föll platt. Det blev inte en centimeter sprunget. Det var upp till 30 grader varmt och redan första kvällen fick jag skavsår på fötterna.

På promenad runt Hallands Väderö

Nästa dag var det plåster på och andra skor, men det resulterade bara i ytterligare skavsår och blåsor på nya ställen.

Norrvikens Trädgårdar i Båstad. Många trappor och grusgångar i hettan.

Efter fot-ontet och de drygt 100 bilmilen tur och retur var jag stel som ett kassaskåp. Mitt gamla eländesben, det vänstra med extremt lättstelnade muskelfästen och trochantrit-varning, var värre än på länge. Då hade det ju varit käckt att mjuka upp sig med lite träning, men jag valde att tycka synd om mig själv, halta runt och röra mig ännu mindre.

Tills igår, när jag kom på att jag skulle trösta mig lite…. Skulle mycket väl ha kunnat blivit något trösterikt och smaskigt att stoppa i munnen, MEN tack och lov gick jag förbi Stadium. REA på massor av neonfärgade strumpor och tröjor mm!

Så nöjd med mina nya springstrumpor

Ett par korta löpartajts blev det också (en shortsklädd Caroline skrattade rått åt mig när jag höll på att smälta bort i mina långa tajts under vår senaste gemensamma skogsrunda). Härligast av allt var den nu välbekanta, men fortfarande överraskande, glädjen över att tveka på vilken storlek som skulle med in i provrummet. Nu börjar jag alltså inte längre automatiskt längst bak bland galgarna .

Efter den lyckade shoppingen var kroppen fortfarande stel och bedrövlig, men nu fanns en känsla av att jag skulle ge mig ut. Och här kommer då Var snäll #2. Det är inte frågan om raketforskning, bara något så enkelt som att säga till sig själv:

• Det är OK att springa 1 km.
• Det är inte ”kört”.
• Det måste inte vara en halvmil.

Och det magiska inträffar trots stelhet och halvhalt vänsterben; jag springer  uppför backen till skogsrundan, efter 1 km bestämmer jag att det får bli 2… Efter 2 kan jag lägga på en ½ till. Det gick inte jättefort, men jag känner att jag var väldigt snäll mot mig själv, för attans vad jag mådde bra efteråt!