Bra utmaning eller stenkorkat?

Det får man inte veta förrän man provat!

Testade att göra samma sak som en solig majdag 2013, då jag utsåg mig själv till proffs på dessertbuffé! Det är Berns Asiatiska vid Berzelii Park i Stockholm som serverar denna lockande buffé. Skulle det funka även denna gång, eller skulle jag inte kunna sluta ?

berns dessertbuffé

Jag gjorde på exakt samma sätt som för två år sedan och tränade på att avsmaka den dignande buffén i mikroskopiska molekyler:

  • Jag började med några olika chokladtryfflar och smakade på cirka ett kryddmått av vardera. De var faktiskt äckligt smöriga.
  • En Snickers-kvadrat såg otroligt mycket godare ut än vad den var, så där gick inte ens hälften åt.
  • En liten minipaj med ljuvligt pecannötsgegg på delade jag i små bitar och åt två – resten fick kvar ligga på assietten.
  • Väninnan serverade sig en skiva äppelkaka som vi delade upp och sedan lämnade kvar totalt ungefär ¾.
  • Crème Caramel serverad i snapsglas var inte alls lika god som den såg ut, så ur det glaset tog vi cirka en tesked vardera.
  • Men en bit cheesecake slank dock ner i sin helhet – mums!

Jag tänker att det kan vara en nyttig utmaning att tämja Hjärnspökena till exempel med en dessertbuffé.  Vågar ni utmana er själva? Eller kanske ni tycker att det är helt korkat att ens prova?

Lite kämpigt för psyket var det hur som helst att lyckas springa en lite längre sträcka. Inte själva springandet, men eftersom jag är så himla ormrädd (och inte riktigt har hunnit med årets mentala träning kring det i år), fick det bli asfaltslöpning istället för skogen.

5 46

5, 46 km blev det, exklusive en promenad uppför en mindre attraktiv backe, där vid den grå pluppen. Hyfsat tempo och pyttelite närmare höstens planerade 10 km-lopp 🙂

2 kommentarer

Filed under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, träning, Uncategorized, vikt, Viktminskning

2 responses to “Bra utmaning eller stenkorkat?

  1. Jag avstår hellre helt 😉 Jag har faktiskt sällan nåt ”sug” efter sötsaker längre. Kladdkaka kan fortfarande locka mig men jag vet att jag inte kan äta en liten bit så jag låter bli 😉

    • Det är nog klokt att stå över vissa saker helt. För min del är det fortfarande ost som är den stora utmaningen. Jag kan än i denna dag knappt ha ”Arn” eller ”1878” eller Västerbotten hemma, för de går åt på nolltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s