Är det dags för Julbord

Om du inte redan har ätit något slags Julbord med jobbet, kunderna, kompisarna, familjen så är det kanske något planerat?

Dagens Julkalendertips är: Ät ett ordentligt mellanmål före!

Låter det inte riktigt klokt att äta en massa innan man ska äta?

Men , det är precis vad det är!

Ju hungrigare man är desto större är risken att släppa sina planer eller föresatser och falla pladask redan vid sillinläggningarna.

Ännu några Julbordstips:

• Bestäm vad som är rätt  för DIG!
• Det blir inte godare för att man vräker i sig alla sorter som står framme. Innehållet i somliga byttor är bergis bara där för att restaurangen ska få ekonomi i julbordet…
• Man måste inte prova alla sorter för att få valuta för pengarna – ta det du verkligen gillar ordentligt! Om mammas gravade strömming ändå är oslagbar, så hoppa över den på restaurangen och lämna plats för något annat.
• Om tallriken lastats med råge är jag helt övertygad om att det som ligger underst inte alls kommer att smaka lika bra som det skulle ha gjort om det varit en del av en rimligare mängd mat. Kommer osökt att tänka på den gästande amerikanske smörgåsbordsätaren som toppade hela sill- och kallskuret tallriken med en slev lingonsylt…
• Det är inte värt att må dåligt efteråt, varken kroppsligen eller själsligen. Dåligt samvete är en fin grogrund för nya påhitt utanför ”den smala vägen” och ont i magen en bra anledning att skippa träningen.

Några av de senaste årens julbordsupplevelser har varit helt olika för mig:

2011 var en väldigt speciell Advent. Min första jul i min nya livsstil och jag var skräckslagen för att göra något som kunde äventyra mitt förändringsprojekt. Det var Julbord på Stora Skuggans Värdshus med mina ridklubbskompisar. Då bestod min måltid av en måltidsbar och en julmust light. Jag har inget minne av att det var särskilt plågsamt. Vi sjöng, tävlade och hade toppentrevligt som vanligt. Det var precis två veckor efter att jag hade nått mitt viktmål och jag minns hur jag njöt i fulla drag av att ha kunnat klä mig i riktigt snygga, åtsittande kläder och högklackade stövlar.

Jag hade aldrig någonsin velat byta ut den känslan mot den kortsiktiga tillfredsställelsen av en raid vid godisbordet! Mitt trick då var att inte ta minsta smula av någonting utan att, som sagt, hålla mig till en måltidsbar.

2012 sågs samma trevliga gäng och en nonchalant, sedan länge viktstabil Jenny tappade alla koncept direkt:

”… sätter jag mig vrålhungrig till bords i glada vänner slag. Vi har kört över ett vintervitt Djurgården, parkerat i marschallers sken och klivit in i brasvärmen på Hunduddens Café för att avnjuta årets julbord med ridklubben. Nu far f..n i mig och jag tappar totalt kontrollen. In i min glupska mun far…” Läs mer om det och hur jag styrde upp på vägen igen i ”Balansgång”  s 92-93.

Strategin är att äta tillräckligt tidigare på dagen för att ha hjärnan i behåll.

MEN, skulle det hamna för mycket eller fel saker i munnen så kom tillbaka nästa dag. Snälla, gör inga kompensationstokerier som triggar jojo-bantartendenser 😉

Lycka till!