Ni som läst ”Hjärnspöken” och/eller träffat mig på Julinspirationsmöten känner till ”Fruktkakehistorien”.
Vilken är den oväntade ingrediensen? Svaret dyker upp längre ned…
Mitt förhållande till den engelska julkakan är i klass med det till ost, men lättare att hantera eftersom fienden bara dyker upp en gång om året och bara om jag gläntar på dörren. (Det är värre att fajtas med osten som knackar på varje gång man öppnar kylskåpet.)
Efter att utan problem ha förträngt kakeländets blotta existens i december 2011 (plättlätt-åt ju inte ens kolhydrater förrän 14/12) och i december 2012 (hade inte ens vågat tänka tanken), så antog jag året därpå en utmaning som hette duga!
Två år och fyra månader efter starten på mitt nya liv skulle jag våga mig på att baka en fruktkaka!
Sagt och gjort! Jag joggade 😉 t o r butiken och köpte de ingredienser som (förstås) inte fanns hemma och plockade fram allt som stod i receptet.
Och nu blandade jag även ner det föreskrivna bakpulvret. Nu skulle ju smeten gräddas!! Inte som före 2011 ätas upp direkt ur bunken (3801 kcal)…
.
Hur mycket jag smakade?
Tro’t eller ej – inte en smula!!
Kakan gräddades och förpackades som Gå-borts-present
Och jag åt en liten smal skiva färdiggräddad kaka, som vilken normalviktig människa som helst på glöggparty!
Och dagens tips är följande:
- Bit för bit, vecka för vecka – det GÅR att förändra sig!
- Kan jag så kan du!
- Låt det ta den tid DU behöver och klappa dig på axeln för varje liten framgång!
2xlblog - Om vikt och hälsa 