Etikettarkiv: Fredagsmys

Fortsätter det nya året på temat om mål och motivation, med lite funderingar kring bra måttstockar.

Nyårsaftonen i goda vänners lag tillbringade maken traditionsenligt iförd sin Nyårspyjamas. Dvs den smoking som var ny till min 30-årsdag. Den firade alltså sin 20:e Nyårsafton.

En typiskt bra måttstock – att ha kunnat ha samma kläder varenda Nyårsafton i 20 år!

Annat har det förstås varit ned hans fru som då och då fått plats i sin fina sammetsklänning, oftast inte och men slut med blandade känslor – övervägande tillfredsställelse – fått överge den för alltid, som ohjälpligt för stor 🙂

Mina måttstockar

För att ha lite koll på mig själv utan att väga mig varenda dag har jag några mycket enkla måttstockar:

Målsnöret överger jag aldrig. Det fick jag fäst runt min midja när jag hade nått mitt mål i november 2011 och det ”checkar jag av” varje morgon.

Jag kan inte ha snöret fast monterat runt midjan, som en del av mina itrim-kompisar, för jag får skav av det mot ett födelsemärke.

Skärpet till min Yasuragi-morgonrock är en perfekt måttstock. Det ska ha såhär mycket över när jag dragit det två varv runt midjan. (När jag började på Itrim i augusti 2011 gick det bara ETT varv….)

Två varv och lagom mycket kvar…

Vad är det då som driver mig såhär 13 ½ månader efter uppnådd målvikt?

• Att liksom maken kunna ha samma kläder år efter år. Sedan kan ske det inte är modemässigt rätt alla år, men att kunna ha ungefär samma storlek och att aldrig mer vara hänvisad till specialbutiker och specialstorlekar. Jag ska aldrig glömma vilken kick det var att för första gången kunna låna ett par strumpbyxor av tonårsdottern istället för att ge  mig iväg till Lindex och köpa…
• Min fortsatta motivation får jag också av att vilja  fortsätta att ha en fungerande kropp som inte gör ont , blir överbelastad eller överansträngd av vanlig enkel träning eller en lagom springtur. Som inte blir genomsvettig av en liten promenad i 23 graders värme…

Igår var jag förresten ute på årets första runda i sällskap med C. Vi intervalltränade nästan 6 km, vilket jag tycker var rätt bra gjort efter många helgdagar och även med tanke på underlaget som är eller mindre isgata på de flesta ställen.
Disney Princess Half Marathon 2014, är hennes mål, alltså mitt i Disney World i Orlando!! 🙂

C undrade om inte jag ska springa Vårruset, men jag känner inget behov av något tävlingsmål just när det gäller att springa. Jag är i alla fall just nu helt nöjd med att överhuvudtaget klara av det.

Jag siktar inte på att bli maratonlöpare, gymnast eller atlet – jag vill just nu bara vara ”vanlig” och fortsätta orka ”vanliga” saker!

Hur ser era måttstockar ut? Hur har ni koll på att ni är på rätt spår?

* Bing! Dök precis upp en inbjudan till Vårrusetlag… Hmmm, tål att tänka på 😉

98 kg i 2XL-shorts.

Så närmar sig 2012 års sista timmar… 

• Med tacksamhet och glädje ser jag tillbaka på året som gått och konstaterar att vi trots ordentligt med elände under 2012, nu är en frisk och stark familj – alla fyra människor och tre djur 🙂
• Jag är tacksam för att jag haft mod och fått möjlighet att ägna mig åt att skriva och att jag därigenom även fått chansen att lära känna så många fantastiska människor – ER!!
• Min tacksamhet är även stor över att jag inte längre  gömmer minst halva min kropp bakom en mur för att våga vara med på kort.

Jag har istället haft hur kul som helst framför kameran, på träning, i klädbutiker och ”ute på lokal” hela det här året!

Klänningen som jag beställde till Nyårsfirandet inte var tillräckligt snygg och fick åka tillbaka.  Istället tar jag en enkel gammal svart och så låtsas  jag att jag har den här suveräna utstyrseln på mig även i kväll 🙂

Berns Salonger nov 2011. Expressen 30 dec 2012

Strax ger vi oss iväg för att fira Nyår tillsammans med goda vänner. Vi blir 12 personer i olika åldrar, ett stycke hund och en eller två katter.

Det blir mycket mumsig mat och dryck för alla utom Ann-Sofie som ska smaska på medhavd Nyårs-Bar och Nyårs-Vatten. Men jag tycker inte så synd om henne faktiskt – det är en liten del av livet som ger så fantastiskt mycket och det kommer fler nyårsaftnar, då man kan vara mer lössläppt.

Själv var jag på ”Bar-stadiet” på min dotters 18-årsdag då det firades med Cheesburgare  på Hard Rock Café. Mina föräldrars Guldbröllopsfirande samt  Kräftskiva och Julbord på lokal var övriga fester som inföll under min ”pulverperiod” 2011.

Jag är idag oerhört nöjd med att jag körde stenhårt, utan minsta avsteg och stod ut med de små försakelserna!

”As the famous New Year’s Eve Ball descends from the flagpole atop One Times Square we express our joy and hope for the year ahead.”

Med ett stort och varmt TACK till er som följer 2xlblog, för era fina kommentarer och uppmuntrande ord önskar jag oss alla ett Underbart Nytt År 2013 och ser fram emot att träffas på bloggarna och ”in real life”! 

Vår allra bästa julklapp någ0nsin!

3 månader efter en buköppningsoperation, som räddade livet på vår häst, har dottern kunnat sitta upp på hans rygg igen för att börja deras långa resa tillbaka till tävlingsbanorna.

Vi andra tvåbenta får pallra oss tillbaka upp i våra respektive mer symboliska sadlar av att ta tillbaka vardagen och den vanliga mathållningen och motionen.

Idag åkte stegräknaren på igen. Inspirerad av Cribba har jag övat mig på tillit genom att låta den ligga tre dagar och – tadaaaa! Jorden gick inte under 🙂

Tillitsövningarna sträcker sig t o m så långt som till att jag inte vägt mig överhuvudtaget och inte planerar att göra det förrän jag träffar Ulrika på Itrim den 15  januari ! Däremot ligger målsnöret troget bredvid väckarklockan och prövas varje morgon.

Men jag märkte nyss, med lite lätt fasa, att jag på bara tre dagar tappade vanan att ta trapporna två steg i taget!

• Kan någon förklara hur det kommer sig, att bara för att jag råkade träffa några Rocky Road-bitar och en del rödvin så rymde en nyetablerad god vana?
• Det skulle vara så intressant att få en inblick i hur det mystiska undermedvetna fungerar i det här sammanhaget!
• Jag känner ju igen själva typen av händelse, alltså lite av det ”svart-vita”, nå´t i stil med att om jag ändå inte är ordentligt och nyttig ”all the way” kan jag lika gärna strunta i resten också.

Jag har ju tränat i över ett år på att komma över den typen av beteende?!..

Men det är nog bäst att  bara ta sig tillbaka till vardagslunken igen så fort som möjligt. Tyvärr  en aning  problematiskt att få ihop stegen nu när vädret definitivt inte inbjuder till långpromenader – hellre kallt och snö än den kombination av slask och ishalka som vi har omkring oss här.

Vardagsmaten får hjälpa till att styra rätt:

• Lunch idag: omelett med räkor i en blandning av kesella, lätt fraiche, dill och citronsalt, samt kokta rödbetor därtill.
• Middag på spagetti och köttfärssås (med massor av krossade tomater och rivna morötter).
• Till fredagslunchen  ryker sista skinksnutten i en makaronilåda (hihi,  lyckades göra den på fullkornsmakaroner sist utan att någon gnällde). En hög bryselkål tror jag passar bra som tilbehör.
• Middagen består av ugnslax med lime, sweet chili och koriander, samt broccoli och råris till.

Lördagsmiddag, då vi har  gäster, blir den underbara Juliga och starka Chilin!

Nej, men så skulle det ju inte vara! 2010 var sista gången mitt julfirande sträckte sig från 1:a Advent till Tjugondag Knut, dvs med ohämmat smaskande under 5½ vecka…

Vi befinner oss nu istället på julfirandets 3:e och sista dag!

Annandagen är traditionellt Kalkondag med makens sida av familjen. I år beger vi oss till Nacka och smaskar på kalkon, potatismos, brysselkål och haricots verts – ingen dålig mat på något vis. Vi har dessutom rationaliserat bort förrätten som förr gjorde oss alldeles övermätta. Goda viner bjuds det även denna dag, både bubbel och rött.

Jag plockade i mig en del choklad igår, men hör och häpna – inte minsta ostsmula!!! Min största fasa att trilla dit på glömde jag helt bort – och då fanns det ändå både Whiskeycheddar och Stilton att tillgå!

Har ni någonsin sett så oöppnade ostförpackningar?!

I morgon är det dags för lite vardag innan planering, shopping och matlagning inför Nyårsfirandet tar vid.

Planen för de närmaste dagarna omfattar någorlunda gymnastiska övningar. Vi ska fixa dotterns julklapp – uppsnyggning av hennes rum. Det blir en hel del spacklande och slipande av alla hål, eftersom hon haft väggarna täckta av inramade foton på sina hästar samt diverse anordningar för upphängning av prisrosetter. Lite lagom uppmjukande träning av den relativt julförsoffade kroppen 😉

Ett och annat träningspass och ett antal promenader i snön finns också med på schemat.

Om man är liten får man extra mycket motion i djup snö 🙂

Hur har julen funkat för er?