De sista skälvande dagarna av förberedelser…
Är det stora krav från omgivningen på hur allt ska vara?
Är det nu det börjar bli ont om tid att ta hand om sig själv?
Med risk för att väcka björnar som kanske borde fått sova tänkte jag ändå fundera lite över vems förväntningar som ska uppfyllas under julhelgen…

Hur många klappar ska det vara under granen?
Hur stor makt har du egentligen över din egen jul?
I bästa fall är vi många som svarar STOR eller LAGOM, men även om det är svaret idag kanske det inte alltid varit så…
- När dottern var riktigt liten bodde vi mitt i Stockholms City. Kvällen före julafton for vi med tunnelbana och buss ut till svärföräldrarna med unge, vagn, översovnings-kit, finkläder, julklappar och bidrag till julbordet.
- Julaftonsmorgon glimmade och dagen fylldes av mat, klappar och mer eller mindre tindrande och glada småttingar.
- I takt med att barnen växte och även blev fler, växte förstås även julklappsberget under granen. Rimläsandet och väntan på att öppna sina klappar var påfrestande och humören skiftande, milt uttryckt.
- På Juldagen for vi vidare för en liknande tillställning med den andra delen av släkten…
Och hur var förutsättningarna för en lämplig kosthållning och motion tro? 
Hur länge måste man upprätthålla ”så har vi alltid gjort” och ”så ska det vara hos oss”?
Sedan några år tillbaka firar vi i mindre sällskap under Julaftonen och så träffas vi för kalkonmiddag på Annandagen. För vår del var det ett kanonbra beslut, även om det är kan vara känsligt att bryta traditioner.
Ett lugn har sänkt sig så att man t o m undrar om något vara glömt eftersom jag inte känner mig det minsta stressad. Julmusik flödar och ljusen brinner.Vi har ett fåtal klappar att slå in och förse med rim (istället för minst 15, som vi förut satt upp halva natten den 23:e för att författa… )
Vi inleder Julafton i lugn och ro med frukost och strumpor (numera utan marsipangris för min del). Så småningom blir det grötlunch istället för att stressa i sig ett helt julbord och somna framför TV:n… Det finns också en chans att t o m hinna med en löprunda med det dagsschemat!
Kaffet håller oss vakna vid Kalle Anka kl 15:00. Julbord blir det när det är färdigt, – vi hjälps åt att göra klart det sista och duka.
På vårt julbord finns numera i princip bara hyfsat nyttiga rätter (t ex de olika härliga, juliga Itrim-salladerna, Halländsk långkål och Jansson som ligger under Recept-fliken).
Förutom vanlig inlagd sill äter vi alltid min pappas Sillsallad och Cattelins Gravade strömming – recepten till dem har vi på klibbiga slitna små lappar 
Skinka, köttbullar och prinskorv finns det för dem som vill, samt ägghalvor med räkor eller kaviar. Som sagt – faktiskt inte så illa näringsmässigt och inte så MYCKET!
Hoppas att du har det bra!
Visst går det att klämma in en pytteliten promenad någonstans, om inte annat så för att rensa hjärnan, kanske sansa sig ett ögonblick om det behövs…