Etikettarkiv: målbild

Äckligaste jultraditionen?!

Idag kan jag tänka mig att det är många som bakar Lussebullar och kanske pepparkakor och tänder Adventsstaken.

Nu är det dags! Jag måste få dela med mig av julens allra bästa (läs värsta) 😉

FRUKTKAKA… Min egen långvariga tradition som redan förra julen bröts brutalt.

Alltså inte den gräddade, halvtråkiga, torra kakan med engelskt ursprung utan Fruktkake-smeten!

Jag tillverkade varje jul den ljuvliga smeten och la den i en glasburk (lite fick min syster i en egen burk, när jag kände mig extra generös 😉

Sedan gick jag helt äckligt och ohygieniskt till kylskåpet och hämtade en sked då och en sked då…

I ärlighetens namn var det aldrig fråga om så många timmar, så bakterietillväxten hann inte bli så stor.

20121125-173957.jpg

Receptet på fruktkakan är som följer:

2oo g smör – rör poröst med 2 hg socker.

4 ägg – skilj av gulorna och släpp ned en i taget i smörvispet. Vispa vitorna till hårt skum och ställ åt sidan.

200 g mjöl blandas med frukten; 3 msk av vardera apelsinskal, sukat och hackad mandel, 1 dl russin

Vänd ned vitorna i smeten.

Bakpulver hoppar jag förstås över eftersom smeten inte ska gräddas 😉

ÄT!!

Jag tycker att det här slår det mesta för min del…

Har ni något lika äckligt eller äckligare att dela med er från ett annat liv? 😉

11 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Stor belöning vid senaste besöket i hjärnkontoret

Satan i gatan! Det gick!
Den som deltog i skolidrotten utan knot kanske inte kan föreställa sig betydelsen av denna milestone, men det är nog rätt många som kan leva sig in i förvåningen, glädjen och tillfredställelsen:

Jag har sprungit!
Och inte enligt min lilla minimalistiska utvecklingsplan utan 1,6 kilometer utan ett enda stopp eller gå-steg!

20121120-143850.jpg

Detta plötsliga genombrott har nämligen inget med träning att göra utan med att ännu en ”vald sanning” har motats bort ur min motsträviga hjärna.

Jag började dagen med en promenad till min 1 år och 3 månaders uppföljning på Itrim. Ulrika undrade hur det gick med mitt löparprojekt…
(OBS! Målet är tidssatt, konkret formulerat i nutid och innehåller realistiska delmål och aktiviteter, så jag har levt som jag lär.)

MEN, jag svarade:

  • Dåligt , det är nog fel på mig.
  • Jag kan inte lära mig springa.
  • Det blir inte ett dugg lättare.
  • Mina höfter klarar det nog inte… Eller mina knän… Eller fötter…
  • Det kommer aldrig att gå!
  • Nu lägger jag ner. Jag är en som inte springer.

Det tror jag inte, envisades Ulrika. Jag tror att du kan springa.  Jag tror inte att det är något fel på din kropp!…

Då började plötsligt Rockringshistorien* att snurra i skallen på mig… Det GICK ju att lära sig rocka rockring, trots det totala mentala motståndet mot att göra något där skratten från retsamma ungar på skolgården i lågstadiet ringer i öronen.

Tänk OM det var ett hjärnspöke från Kroppkärrs Idrottsplats i Karlstad 1973 som stoppade mitt löparprojekt?

Nej nu j..lar, sa jag. Jag springer hem efter träningen! Kan jag lämna mina grejor här och hämta dem senare idag?

Körde först ett Intensivpass (bra tänkt där Jenny ?? första gången du ska springa ordentligt.. ) och sedan packade jag ihop mina prylar och lämnade bakom disken. Kollade på mobilen att det skulle vara 1,6 km hem och gav mig iväg…

Min klasskompis Berit, hon som sprang skol-DM 60 meter på drygt 8 sekunder, fick sitta på axeln hela vägen hem. De retsamma klasskamraterna vid starten av 60-metersbanan fick stanna där de hörde hemma…

  • Hade jag mjölksyra i vaderna? 
  • Blodsmak i munnen?
  • Flåsade jag?

NEJ! NEJ och NEJ!

Jag SPRANG första gången någonsin 1,6 km utan att stanna. Jag grät nästan av glädje!

Att alla hånskratt för nästan 40 år sedan kan förstöra så mycket i så många år!!

35 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Svettig Smurf stretchar

Äntligen! Kunde träna igen 🙂

Jag körde förstås med Activio – pulsmätaren- för att ha koll på att jag inte gick ut för hårt så här första gången på länge, men det var svårt.

Och det här är Lottas fel 😉 Jag antog hennes utmaning inför Nyår på hennes jätteroliga och fina blogg I jakten på kalorier! Inte mer än rätt eftersom jag i min tur har utmanat A inför Nyår…
Lotta la upp bild på den Nyårsklänning som hon har beställt och var dessutom så jättegullig och letade upp en till mig också!

Så nu gör vi ett ryck och kämpar på ordentligt så vi blir snyggast tänkbara på 4 veckor.

Mina fokusområden är bak och armar, så jag bad Gunilla på Itrim om lite specialövningar för att jobba med musklerna utan att slita för mycket på knäna (som Schmidt i härliga TV-serien New Girl, som gör knäböj med kettlebells för att få en läcker rumpa).
Kände mig  lite som en Smurf på Pulspasset- det var nämligen rätt många fler än jag som tränade i Itrim-tröja:)

20121119-145235.jpg

En svettig Smurf stretchar.

Kändes som en extra klok idé  att stretcha efter ett träningsuppehåll. Jag vet- man ska! Men det har suttit långt inne: Det tar ju tid! Och jag var ju klar med träningen redan! Vilka korkade tankar.

20121119-155540.jpg

Det var riktigt mysigt att komma till Itrim och träffa en massa träningskompisar och Ulrika, Madeleine, Gunilla och Anna! Jag känner mig så hemma, så väl mottagen. Det är skön stämning, glad och välkomnande.
Jag känner igen känslan från scoutläger i ungdomen, från en del stall och vissa speciella projekt – gemenskapen kring ett mål som man tillsammans kämpar för! Det gör inget att blir allt fler som tränar i Smurftröja 🙂

20121119-211108.jpg

Viktigaste korten: Itrim, Espresso House, Körkort, Bankkort

10 kommentarer

Under livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Fredagsmys med Skagenröra

Vid Fredagmys och annat mys gäller det i alla fall för mig att värdera kalori-intaget oavsett om jag tjänat ihop till det med motion eller inte.

  • Vill jag kunna äta lite mer och välja något mindre kaloririkt (typ frökex istället för chips)?
  • Vill jag absolut kunna få den där supergoda lilla ostbiten eller glaset vin?
  • Och framför allt – finns det likvärdiga eller t o m bättre alternativ som ger färre kalorier?

När vi är färdiga med alla förberedelser på kvällen före Julafton brukar vi sätta oss hela familjen framför TV:n och se på julstämnings/matprogram typ Jamie Oliver, Gordon Ramseysoch Nigella Lawson. Vår alldeles egna tradition innebär också att vi då äter läskiga mängder Toast Skagen och provar årets olika Jul-Ale (underåriga provar Cola) 🙂

Eftersom förra årets hemlagade Light-Skagen inte föll resten av familjen i smaken, planerar jag att äta en rimligare mängd, men av en god köpesort. Tänkte att det var bäst att vara ute i tid och kolla av marknaden och resultatet kan förstås användas redan ikväll!

Priserna varierar förstås mellan 19:90 för den gigantiska burken ”nästan utan spår av räkor” till drygt 40:- för liiiten burk med massor av räkor.

Här är min lilla Skagenröre-guide från sämst till bäst avseende förhållandet räkmängd/kalorier/fett. Håll tillgodo!

1. Gourmetservice:

Gourmetservice Skagenröra

15% räkor 430 kcal ! 41 g fett

2. Kosterfiskarns (tidigare min ”billigfavorit”, men den är ju INTE mager direkt)
Kosterfiskarns Skagenröra

14,5 g räkor 410 kcal 41 g fett

3. K Traditionell
K Skagenröra

14 % räkor 400 kcal 41 g fett

4.  Ica 

Ica Skagenröra

25% räkor 410 kcal 43 g fett

5. A la Carte:

A la Carte Skagenröra

25 %räkor 400 kcal 42 g fett

6. Erik Lallerstedts

Eriks Skagenröra

47% räkor 300 kcal 30,3 g fett

7. Staffans (som hade hemligt näringsinnehåll, men Matdetektiv Jenny googlade upp det 😉

Staffans Skagenröra

55% räkor 303 kcal 29 g fett

And the winner is:

Ica Selection

Ica Selction Skagenröra

55 % räkor 290 kcal 27 g fett

Tänk vad man kan få för 140 kcal (skillnaden mellan Skagenrörorna från Gourmetservice och Ica Selection! En Newcastle Brown Ale t ex som ligger på just precis 140 kcal / 35 cl. Eller 20 minuters extra slappande framför Jul TV 🙂

Någon som har ett riktigt bra recept på lightversion av Skagenröra? Trevlig helg!

9 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Hur mycket väger Anja Pärson och Starke-Magnus?

Vad är det egentligen för siffror vi lägger vikt vid?

  • BMI
  • % fett
  • Total viktminskning
  • Snitt/månad
  • Vägning varje dag? Varje vecka?

”Jag vill bli stark och få bra kondition, tajta till kroppen. Det är mitt mål nu, vikten ska vara sekundärt, det är styrkan och smidigheten i min kropp som ska räknas från och med nu. Om vi säger så här: Anja Pärson har ett BMI på 29 och det lär ju knappast vara fett som väger på hennes kropp.”

Citatet kommer från Jennifers blogg HÄR. Hon gjorde en GBP-operation för ett år sedan och brottas, trots att hon gått ner massor, precis som så många av oss andra med gamla invanda tankar och beteenden.

  • Själv älskar jag Excel och allt annat som kan skapa diagram (t ex Wii Fit).
  • Jag gillar att se kurvor över förändringar, att fylla i siffror i kalkylblad och att skapa statistik.
  • Att väga och mäta och skriva in Points och B:n och P:n var aldrig några som helst problem för mig när jag höll på med  Viktväktarna. När jag började på 80-talet skulle man förresten äta lever en gång i veckan och så fick man äta prick 60 gram potatis!! Men det var rätt kul ändå, att väga och mäta. Kände mig lite som en kemist 😉
Potatis på våg

Inte ett gram fel !

Men, sifferglädjen har definitivt en baksida.

  • När det gått en tid och kampen med siffrorna och vågen tycks vara över.
  • När målet är nått. När handen slagit i kaklet.
  • När alla gamla sparade kläder är för stora.
  • När de nya underbara små storlekarna blivit de vanliga siffrorna och inte längre fascinerar varje gång jag får syn på etiketten (som jag alltid klippte bort förut och skyllde på att de kliade 😉

Oavsett om man är mitt i en viktminskning eller om man nått sitt mål – OM siffrorna sätter käppar i hjulet för en kanske man måste hitta ett sätt att INTE hänga upp sig på just dem. Att försöka att  se projektet långsiktigt och värdera helheten. Om man älskar tabeller kanske följande lilla uppställning kan vara en variant:

Exceltabell

Annan sorts Excel-tabell

Avslutningsvis trots allt ett siffertips – Kärnsund är kanongott att rosta och dessutom perfekt enligt Itrims fiffiga Brödformel 666:

  • Fibrer: 6,5 g (alltså över 6)
  • Sockerarter: 3 ,5 (alltså under 6)
  • Socker finns inte med alls i innehållsförteckningen ( alltså ”tidigast på 6:e plats”)
Kärnsund bröd

Gott och nyttigt!

PS. Magnus Samuelsson är prick 2 meter lång och lär väga ca 150 kg, vilket innebär att han borde göra sig av med sisådär 60 kg för att bli normalviktig. Men det tror jag INTE att han intresserad av 🙂 Missa inte att Magnus gör en suverän insats som polisen Gunnar Nyberg i filmatiseringen av Arne Dahls otroligt spännande och läskiga böcker! DS.

4 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Vikt och hälsa: Så mycket bättre

Ännu inga provsvar, men jag mår så mycket bättre idag. För första gången på 8 dagar har jag kunnat äta något som liknar mat och ändå sova hela natten. Utökade dieten igår kväll med ugnslax, ugnsmorötter och bäbisblåbärspuré till efterrrätt. I morse blev det rostat vitt bröd och ”bacillyoghurt”.

Träning? Orkade dammsuga lite halvhjärtat och tog en promenad. Men de ynka 1500 stegen gjorde mig helt genomsvettig.

Laxsoppa

Supergott som vi åt innan jag blev sjuk – Kelda Fisksoppa med en ugnsbakad laxfilé och sockerärtor. En klick lätt fraiche, kapris och citron.

I morgon hoppas jag kunna träna och tänkte då dra nytta av Activio – pulsmätningssystemet på Itrim – för att hålla mig på en lugn nivå. Det är en oanad fördel med Activio – att man kan ha det även för att se till att man INTE tränar intensivt när man inte borde göra det.

Och Nej, jag tänker inte gå och träna om jag har något smittsamt eller om jag inte känner mig minst lika OK som idag 😉

Appropå rubriken ”Så mycket bättre”, som jag knyckte från 4:ans succéprogram, så tänker jag en hel del på hur man kan lyckas ta till sig något och göra det till sitt eget. Ni kommer väl ihåg:

  • Septembers version av Petters rap ”Mikrofonkåt”
  • Lalehs underbara ”Ängeln i rummet” – Eva Dahlgrens redan fantastiska låt.
  • I senaste omgången; Magnus Uggla som gjorde musikhistoria med sin tolkning av Olle Ljungströms ”Jag och min far”.

Självklart har jag nu vandrat iväg i mina tankar om hur viktigt det är, åtminstone för mig, att känna en helhjärtad tro på det man gör. I jobbsammanhang har det gett sig rejält uttryck särskilt vid ett tillfälle då jag sa upp mig efter 1 vecka 1 timme och 45 minuter 😉

I viktminskningssammanhang har jag några gånger tackat Nej till förfrågningar om att medverka i media och berätta om min viktnedgång. Det jag hittills, med glädje, ställt upp på är en artikel i M Magasin i somras, då jag fick chansen att skriva min egen historia med egna ord. Nu ser jag fram emot att åter ha fått en chans* att verkligen betona vikten av helheten:

Att det inte finns några genvägar förbi EN SJÄLV för att åstadkomma en förändring av ens beteende.

Oavsett om man har 70 kg eller 15 kg övervikt, om man går på Xtravaganza, Itrim, är LCHF:are, Viktväktare, GPS-opererad, går på Cambridge/Slanka…. vi måste alla hitta våra sätt när det gäller Energi IN – Energi UT.

MEN, jag är helt övertygad om att bara om hjärta och hjärna är med och gör arbetet till ens eget, så kan det bli en långvarigt hållbar förändring.

Jag tror också att Ugglas version ”Haru hört om en tjej” kommer att bli en stor hit, tack vare hans personliga tolkning och inlevelse i Miss Li´s gripande ”I Heard of a Girl” .

* Ni kommer att vara de första som får veta när det hela är spikat 🙂

15 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Ofrivilligt viktras – med mystiska konsekvenser

Idag väger jag 2,2 kg UNDER min målvikt. Det skulle ju vara hur kul som helst om det handlade om något planerat och som jag strävat efter…

Tyvärr beror raset på att jag varit riktigt dålig den senaste veckan. Utan att bli alltför detaljerad kan jag väl säga att jag är mycket nöjd med att jag hade en oläst Elisabeth George på 700 sidor som sällskap under mina nattliga badrumstimmar och att Rituals-doftljuset räckte till igår kväll.

Efter nästan en vecka traskade jag iväg till husläkaren, som skickade mig vidare till Danderydsakuten för att utesluta pankreatit (bukspottskörtelinflammation) och tarminflammationer. ”Man måste ta sådana symptom på allvar”, sa han.

Alla undersökningar var utan anmärkning och hittills tagna prover OK. Nu väntar jag på ytterligare några provsvar som ska bekräfta misstanken om Campylobacter. Det luriga med sådana baciller är att det behövs så pyttlite för att man ska bli sjuk att det är ingen ledtråd att andra i hushållet eller vid samma middag klarat sig.

Smittohärdar som skulle kunna stämma för mig är kranvatten i New York, kycklingmiddag under förra veckan och en skvätt opastöriserad mjölk.

Magrasmat

Min meny för närvarande

De mystiska konsekvenserna då?

Jo, mitt i allt magont blir jag jublande lycklig över viktraset och genast börjar tanken gro: Mmmm,  under 74 kg känns ju kanonbra. Kanske jag skulle gå ner lite till nu när jag ändå är på gång…Hur skulle det vara att väga 60-nånting?

Men HALLÅ!

  • Var vi inte överens om att den största framgången någonsin är att jag varit viktstabil i ett helt år (så när som på 10 dagar)?
  • Har vi inte konstaterat att alla dumheter i huvudet måste ersättas av ett normalt förhållande till ätande?
  • Är inte mitt mål för närvarande att hålla vikten, minska fettprocenten  och öka muskelmassan med mer och intensivare träning?

Det måste verkligen gå över snart för nu har jag blivit  för trött för att träna och fryser bara…

 

15 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Verkligen inte en dag för tidigt

Idag har jag för första gången i hela mitt relativt långa liv, med

  • gympalektionsskolk
  • outnyttjade gymkort
  • rörelsefobi 😉

genomfört  ett INTENSIV-pass, med efterföljande stretching!

Stolt är bara förnamnet och förstås nöjd, glad och tillfredsställd.

Men OMG vad jag sitter fast i höfterna upptäckte jag med de mest basala stretchövningarna.  Inte undra på att det tar emot att springa …
 
Även om min framgångsstrategi varit att ta saker i min egen takt och att öka på väldigt försiktigt när det gäller motion och träning, var det nu verkligen på tiden att komma igång på allvar. Jag är dock fortfarande mycket nöjd med att ha valt att ta det lugnt . Risken var alldeles för stor att min gamla svartvita grundsyn skulle ställa till det om jag hade gått ut för hårt.
 
Buddha

Inspiration till j..ar anamma!

Det som triggade mig var bl a Marias enkla fråga på hennes blogg om vad som är fint och mitt idiotsvar:

  • Jenny: Muskler – will love them, one day when they arrive :)
  • Maria: Dom kommer när dom får jobba ;)

Tack Maria! Det går ju inte att sitta och vänta på att tomten ska leverera, eller tro att man får triceps av promenader. Ibland är man dummare än vad som borde vara tillåtet!

Tack för massor av träningsinspiration även till Liza som 40 kg lättare skuttar som ett rådjur i skogen, Cribba som gymmar och promenerar som en besatt och Pernilla som ger sig ut i mörkret med lampa och regnkläder och t o m springer ett millopp och så många, många andra av er!

Det här är den riktigt trevliga sidan av alla ”elektroniska kontakter”. Tänk att vi kan hjälpa, stötta och inspirera varandra på det här viset! Det är så kul 🙂

Jag är fantastiskt tacksam och helt överväldigad, nästan tårögd över många kommentarer på mina blogginlägg! TUSEN TACK!! När man sticker ut i något slags offentlighet och har funderingar, åsikter och idéer är det lätt att få ”skit”, vilket hittills inte drabbat mig. Jag är så himla glad!! Ni är underbara!

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Varför hjärnan är full av dumheter

Som jag gång på gång återkommer till – hjärnan är så full av gamla spöken. Både jag och flera andra skriver om det på olika sätt igen och igen… Även om man gör allting rätt och enligt plan så dyker det upp små otäckingar som antingen försöker att stjälpa en eller som försöker att få en att tro att det man gör inte är tillräckligt bra.

Men vad beror det egentligen på?

Min hemsnickrade teori är att:

  • Eftersom hjärnan gillar att befinna sig på känt område (och det är vetenskapligt belagt- inte mitt påhitt – tänk om vi var tvungna att pröva om spisen bränns varje gång istället för att vi känner igen den och vet av erfarenhet att den är varm) uppstår en ny och okänd situation när man plötsligt gör rätt avseende mat, motion etc.
  • Alltså blir det konstigt, annorlunda och okänt att vara nöjd och tillfreds och hjärnan börjar leta efter anledningar till att man borde göra ännu mer .
  • Min erfarenhet är också att jag var så van att inte duga i mina egna ögon, att jag blev misstänksam och funderade över om det jag åstadkom verkligen kunde vara tillräckligt bra…

Hjärnan vill känna igen sig och strävar efter att hitta de gamla spåren.

För att lyckas med en förändring är det nödvändigt att skapa nya spår och att lära sin dumma lilla hjärna att följa dem i vått och torrt. Att klara att gå enligt den nya kartan även om det dyker upp ett hinder (läs tråkigt besked, jobbig dag, bråkiga ungar, sjuk häst) som helst vill skicka en tillbaka på den gamla invanda, trygga, bekväma vägen.

Columbusstatyn i Barcelona

Columbus (statyn i Barcelona). En som inte var så rädd för att pröva nya spår…

Det gäller att få sina tankar att allt oftare, och så småningom automatiskt, gå i de nya banorna.

Det låter ju lätt som en plätt, men hur 17 ska man åstadkomma det då?

  • För mig har det fungerat att koncentrera mig stenhårt på när något gått enligt ”det nya mönstret” och när jag fått utdelning på nya sorters beslut.
  • Jag tror också på att ge sig själv massor av beröm och uppmuntran när man valt rätt och när man t o m fått uppmärksamhet för något som hör till Den Nya Världen.
    • En enkel och konkret sak kan t ex vara att promenera (och så småningom kanske t o m springa..) ofta så att det blir väldigt tydligt att orken och ”flåset” ökar.
    • En annan idé är att ofta prova gamla kläder och känna att de sitter lösare (och så göra sig av med dem så fort som möjligt för att inte ha någon ”väg tillbaka”, som HÄR).
    • Skaffa tydliga symboler för den nya vägen, (t ex som att jag bytte parfym när jag hade nått mitt mål).

Allt sånt som ger hjärnan en konkret upplevelse förstärker bilden av framgång och fördjupar de nya och bättre spåren. I förlängningen kan det leda till att det blir lättare och till slut automatiskt och utan tvekan att hamna direkt i de nya spåren.

Tänk på det negativa uttrycket ”Hamna i de gamla hjulspåren…” och börja istället att skapa nya att slita på så att de snabbt blir djupare än de gamla.

Chichi o Doris

Snart dags att göra nya spår i snön!

26 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Vill ni se en stjärna – se på mig!

Zarah Leander var en riktig megastjärna främst på 40-talet, men gjorde även comeback senare och var en sann diva ända till sin död 1981. Hon var dåtidens Lady Gaga och hade sin stora hit:

”Vill ni se en stjärna? Se på på mig! ”

Det är definitivt inte alltid som jag velat bli tittad på. Men, även om det sitter långt inne, nu vet jag att en blick kan betyda något annat än att betraktaren:

  • undrar varför jag inte inte gör något åt hur jag ser ut
  • funderar på om jag på caféet redan har ätit en ordentligt bit kladdkaka och gömt fatet
  • har synpunkter på vad jag lägger upp på bandet vid kassan i butiken

En stor och märklig händelse var för mig på vår 20-åriga förlovningsdag 27 februari 2012. Jag hade varit på min målvikt i drygt 3 månader, men hängde förstås fortfarande inte med på hur jag såg ut. Vi var på Restaurang Riche (där vi förlovade oss 1991) och började med ett glas champagne i Baren – ett äkta inneställe i Stockholm.

Förlovningsmiddag på Riche 27 april 2012

20 årsfirande på Riche 27 april 2012

För första gången någonsin kände jag att OM någon tittade på mig så var det för att jag hade:

  • en snygg jacka
  • snygga stövlar
  • snygg klänning

och inte för att jag var så j—a fet 😉

En sådan känsla är viktig att lägga i ett speciellt hörn för att kunna plocka ut och njuta av och inte minst att ta fram när det känns motigt på något vis.

Hur härligt är det inte att bli tittad på och överhuvudtaget kunna tänka tanken att de kanske, möjligen kan tycka att jag är snygg?

Dock är det ju inte det första jag tänker på. Först kommer ju alla negativa tankar om att dom glor för att någon så tjock som jag går i kjol osv..) (citat Liza)

Sommaren 2013 vill jag kunna ligga på min gräsmatta och sola utan att fundera på vad mina grannar kan tyckas om det att jag solar öppet så, nog för jag skall ha baddräkt/bikini på och inte för jag tror de bryr sig egentligen men jag vill slippa ha sådana tankar bara! Att trivas med mig själv helt enkelt. (citat Jennie)

Hur tänker du om någon tittar på dig? Vågar du tro att du är en stjärna?

12 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning