Sådär!
Nu är sidan fixad. Ett litet embryo till receptsamling 🙂
Hör gärna av er om ni provar något och har recensioner eller förslag till förbättringar!
Sådär!
Nu är sidan fixad. Ett litet embryo till receptsamling 🙂
Hör gärna av er om ni provar något och har recensioner eller förslag till förbättringar!
Jag har verkligen letat, men inte kunnat hitta något vörtbröd i butikerna som är ens i närheten av acceptabelt, med tanke på fiber- och sockerinnehåll 😦
Lisen gav mig en riktigt härlig födelsedagspresent – ett helt år med hembakt bröd – och har lovat att fixa ett nyttigt vörtbröd.
Vii kunde förstås inte låta bli att experimentera lite själva också 🙂
Mitt älskade ärvda vörtbrödsrecept från Allt om Mat 1970-nånting innehåller nämligen bl a 2 flaskor Porter, 1 flaska Julmust, 3 dl sirap och 200 g margarin, så förra året struntade jag helt egoistiskt i att baka det trots familjens protester.
Det hade varit för svårt för mig att låta bli det…
Familjens Mästerbagare fick i år i uppdrag att testa mitt modifierade recept och det blev helt OK!
Har inte räknat på kalorier eller om det på något vis följer brödregeln 666 (minst 6 % fibrer, max 6% socker och socker/sirap tidigast på 6:e plats i innehållsförteckingen) , men det får gå under rubriken
Möjligen något mindre bra, men mycket bättre än det kunde va.
Experimentvörtbröd 2012
Värm julmusten. Blanda i russin, kryddor, sirap och Kesella. Se till att det hela håller 37 grader. Smula jästen. Häll på Stevia och rör om. Slå över degvätskan. Blanda i mjöl. Knåda rejält. Jäs i övertäckt bunke ca 40 min. Baka ut till fyra limpor. Lägg dem i smörade smörpappersvaggor i en långpanna. Jäs 30 min. Grädda i 200 grader i mitten av ugnen ca 50 min.
Supergott och mysigt med en skiva nybakat, ljummet vörtbröd och en kopp India Chai te framför Historieätarna.
Om ni missat det programmet på torsdagkvällar kl 21:00, så finns det på SVT Play.
Rekommenderas varmt!
Vad är Adventstid och Julhelg om inte ren terror för sinnena hos en fd matmissbrukare? Allt som sedan barnsben förknippas med njutning och gemenskap, spänning,
Det är välkänt att vi påverkas starkt av dofter. Jag skrev om det tidigare i inlägget Vad doft har med vikt att göra.
Istället för att bara försöka att hålla oss undan från de lockande dofterna, varför inte prova att dra nytta av hur vi kan påverka sinnena?
En möjlighet att påverka sig och styra om sinnena dit man vill ha dem är att sätta in stöten när man är som mest nöjd och glad, t ex efter ett träningspass. Då passar det extra bra att bjuda sig på de nya dofterna, smakerna och musiken som på ett magiskt sätt kommer att förknippas med den positiva känslan och tillfredsställelsen.
Min andra (!) jul som normalviktig kryddar jag med:
Plättlätt Julsmak på kaffet: strö kardemumma på kaffepulvret, direkt i filtret.
Juligt te: India Chai, lite som glöggkrydda.
Och så lite örongodis:
Dame Kiri Te Kanawa sjunger Mozarts Exultate Jubilate .
Verkar det märkligt? I kärlek och viktkamp är alla medel tillåtna! 🙂
Jag har dyrt och heligt lovat min dotter att inte lägga upp bilder på den 🙂
Men en liten rapport och några tips blir det såhär på lördagskvällen 😉
Nu handlar det alltså om att förvandla det lösa, fettfria skinnet som blev kvar på baksidan till något mer attraktivt. Det är huvudsakligen ren estetik det handlar om. Även om jag inte strävar efter att se ut som en tonåring (dvs som en mer vältränad tonåring än vad jag själv var på 70- & 80-talen) skulle det göra en del för helheten om jag slapp olika ”streck” på byxbaken.
Ett antal välriktade övningar kompletteras nu med nya vanan ”alltid två steg i taget” i trappan!
Mitt bästa tips i väntan på att rumpan ska infinna sig är laserskurna trosor, som alltså inte har någon kant/söm. Köpte på Victorias Secret i New York för några veckor sedan, men såg även på Triumph-butiken i Täby C.
Projekt Nyårsklänning pågår alltså för fullt, med inspiration från Lotta som sliter med almanackan överst på I jakten på kcal och Maria som peppar och tipsar om övningar på Tanten goes Fit!
Maria skickade bl a länken till den här videosnutten: Fem steg till Drömrumpan. Mina knän vill inte vara med på alla övningar, men det går att plocka russin ur kakan.
Jag vet inte hur mycket löpning ger för just rumpan. Kan dock rapportera att det blev en kort liten tur igår igen! Ursäkta språket men F..n vad jag är nöjd!! med att ha klivit över den tröskeln och besegrat min mentala spärr mot löpning. Även om det blir vinter, halt och mörkt ser jag fram emot att blir starkare, snabbare, bättre .
Som jag ofta säger – det sitter så himla mycket i skallen. Man måste hitta något som funkar med den kropp man har för tillfället, så att man orkar och så att det inte gör onödigt ont. Steg för steg blir det lättare.
Det viktigaste är att vara stolt för att man bestämt sig och att berömma sig själv för alla framsteg. Tydliga MÅL är ovärderliga!
Tänk om jag kan springa ett helt elljusspår snart (2.5 km)… Då är ju mörkerproblemet löst… HALLÅ! Nu blev det fel – TYDLIGA mål var det!
Hmmm, på Lucia har jag sprungit hela elljusspåret.
Så var det sagt och jag slipper inte undan eftersom ni alla som läser har sett det:)
Har ni några mål att uppnå före Nyår?
Tack alla som hjälpt mig med att svara på när ni brukar läsa bloggar. Som ni kanske redan märkt kommer inläggen på 2xlblog nu senare än förut.
Dagens lilla fundering handlar om att uttrycka sig.
De kan hindra oss när vi väljer att inte tro på oss själva fullt ut och redan i tanken väljer tveksamma formuleringar. Men vi kan också dra nytta av orden!
Men nu pratar jag väl värre smörja än vanligt? Nej då, jag ska förklara precis hur jag menar:
Ett litet exempel som inte alls har med viktkamp att göra är vårt köksbygge förra sommaren.
För att få ihop alltsammans på en dryg månad och inte stå utan kök hela hösten behövde vi verkligen göra allt i precis rätt ordning. Väl medvetna om att vi väldigt lätt hamnar i beslutsvånda bestämde vi oss för att göra en seriös projektplan.
Målen formulerade vi som om de redan hade uppfyllts: ”Den 3 juli har vi beställt alla skåp, bänkskivor och vitvaror.”
Och vad var vitsen med det då?
Jo, det gav en tydlig bild av vilket läge vi skulle ha just 3/7 2011. Eftersom de tankar man tänker styr ens handlingar, kunde vi med denna bild på näthinnan göra rätt saker för att nå just det målet; välja färger, ta mått, besluta om utseende på skåpluckor, bänkskivor etc. På så vis kunde först om främst vi få iväg beställningen och så jobba på med allt rivande och grovjobb medan bänkskivan tillverkades och levererades.
Varför är det viktigt att använda ord som beskriver hur något ÄR?
Jo, hjärnan är usel på att skapa bilder av luddigt formulerade resultat och framför allt helt kass på att se något som INTE ska hända.
Föreställ dig att målet ovan istället hade varit formulerat så här:
Vi ska försöka se till att vi bestämmer färger och luckor så att vi kan beställa köket så fort som möjligt.
Går det att se det målet? Kan man låta sig styras mot det?
En annan variant är att tänka:
Jag får absolut INTE tappa den här koppen. Jag får INTE snubbla nu!
Vad brukar hända? Varför då, tro?!?
Och vad har det här med viktminskning med långsiktig framgång och viktstabilitet att göra?
Jo, om vi:
så har vi skaffat ett riktigt smart verktyg för att lyckas ännu bättre!
Testa!
Språket är kanonbra på att manipulera den lättlurade hjärnan. Det är något man kan använda till sin fördel! Man får träna på och övertyga sig själv om hur det egentligen ÄR:
Har ni provat? Funkar det?
Även om man normalt sett är hur duktig som helst på att äta rätt öppnas ändå ibland utrymme för små otäcka kalorifällor att göra sig påminda. Även gamla inrotade vill-ha-monster dyker upp och behöver motas bort då och då. Känner ni igen dem ?
Stödmackan
Oj, så många stödmackor jag satt i mig under årent lopp!
Här handlar det förstås om usel planering. Om man, som jag gjorde augusti – november 2011, kan överleva 12 veckor på måltidsersättningar 4 ggr/dag med 3-4 timmars mellanrum, borde det rimligen vara möjligt att få till vettiga måltider utan att behöva äta stödmackor!?
Jaha, och vad är det för fel på stödmackor då? Man kan ju faktiskt äta mackor till frukost eller mellis och de kan ju vara hur nyttiga som helst.
Problemet med stödmackan är att den sannolikt görs i mer eller mindre panik och hur ofta är man panikartat sugen på att öppna en burk makrill att äta på knäckebröd? Hur ofta är man panikartat sugen på att skära paprikaringar och gurkskivor att lägga på en kesomacka eller att gröpa ur en avocado och skära upp och strö lite räkor över på en skiva rågbröd?
Gissar att stödmackan har ett helt annat utseende, kaloriinnehåll och näringsvärde 😉
Väntkorven
Nix pix! Sådana har jag aldrig ägnat mig åt.
T o m lite stolt över att när mannen gjorde sig en här hemma, före den försenade lunchen i helgen, så visste inte sonen vad en väntkorv var för något:) Han fick förklarat för sig att ursprunget lär vara att när vi var unga 😉 och beställde en hamburgare på en Sibyllakiosk tog det en stund att få den, eftersom den gjordes på beställning och inte låg färdig som på ”Donken”. Om man var superhungrig kunde man då behöva en korv att stilla sin hunger med, i väntan på den nygrillade hamburgaren. Man kunde avgöra sitt behov av väntkorv genom att kolla hur många andra som redan åt väntkorv och alltså låg före i hamburgerkön:) Kokt med bröd, senap o ketchup= ca 260 kcal och väldigt lite näring…
After Shopping-glassen (helst Snickersglass förstås, i nödfall en Mars-glass eller en Magnum Mandel)
En sådan brukade jag få av mig, för att äta på vägen hem när jag storhandlat på Ica i Arninge. Möjligen med undantag för om jag redan hade laddat med några burkar Ben & Jerry till en middag om bara några timmar. Tyvärr överförde jag glatt detta fenomen på eventuella barn som varit med i affären. Jag tror absolut inte att det är något jag hade med mig från min egen barndom, på 60-talet då glass var något för mer speciella tillfällen, utan jag hade hittat på denna lilla tradition alldeles själv.
Och så en färsking…
Alldeles nyss höll jag på att trilla dit på extremt onödiga kalorier. En av mina bloggvänner hade provat Risifrutti ”Saffransguld” och tyckt att den inte var något vidare (smak av marsipan). Jag som inte ätit en Risifrutti på säkert 1½ år var av någon outgrundlig anledning bara tvungen att ha en sådan (kanske för att jag gillar marsipan, kanske för att jag fortfarande får extra obegripliga idéer ibland. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att titta på den avdragna folien innan jag slängde den. Den här lilla burken innehåller:
Så jag gjorde ett mellis med Minikeso och hallon istället 🙂 Motsvarande mängd innehåller:
Mwoahahaha – lurade det fula, lilla monstret igen!
Jag lovar att det inte är så lätt som det låter – men snart är det Jul och då ska det tas en ny bild av Jenny vid spisen. Gäller att inte se ut som på den från 2010…
Idag är det födelsedagsfirande hos min mamma som fyller 75 år!
Hösttårta – fyllningen är äppelkräm, vaniljkräm och grädde. Marsipanlock och dekorationer av sugar paste. Mest att titta på för mig och mamma… 🙂
Jag minns att jag provade en av min mammas vackra gamla finklänningar och sylvassa 50-talsskor när jag var ungefär 6 år – jag kunde inte stänga klänningen!! Hon hade alltså helt otrolig midja innan vi barn dök upp 😉
För sådär 25 år sedan var hon åter smal som en pinne, men de senare åren har det smugit sig på ett och annat bekvämlighetskilo.
I januari i år lyckades jag övertala henne att åtminstone göra testet på Itrims hemsida och få reda på hur mycket onödigt hon bar runt. Sedan var hon ”fast” 😉
Min mamma är ett bra exempel på att man kan lära gamla hundar sitta. Hon har tagit sig an viktminskning och motion på ett helt nytt sätt, som passar henne. Hon fick upp ögonen för att hon utöver de vanliga långa promenaderna behövde lägga till den pulshöjdande, konditionsskapande, förbrännande, ombytta motionen.
Hon har gått sin egen väg med stöd av sin hälsorådgivare på Itrim och skapat en extra light variant på viktnedgång, men sakta men säkert tagit sig ner nästan ett kilo i månaden.
Inspirerande för den som inte känner sig så hetsad i sin livsstilsförändring, eller hur?!
”Den var god, men det var alldeles för mycket”, sa min bästa Espresso House-kompis Lisen häromdagen. Hon hade tagit sig en helt legal undantagsdag och beställt en hallonpaj med vaniljsås, av den typen som vi förr i världen tyckte var löjligt små.
Nu lämnade hon KANTEN!! – den absolut ljuvligaste, knapriga kanten, den bästa biten av en hallonpaj! På frågan hur hon hade kunnat köpa den överhuvudtaget var svaret ”Jag törs köpa sån´t nu – jag vet att jag kan sluta”.
Och det är ju precis det här det handlar om… Studera en naturligt normalviktig persons beteende:
I lördags åt vi fruktsallad till efterrätt. ”Jaha, och vad får jag då?” undrade den 15-årige ”frukt- & grönsaksallergikern”. Den ömma modern lät honom då gå till Ica med uppdraget att skaffa en 70% mörk choklad, som hon själv tänkte smaka på. Sonen återvände med en Lindt Crème Brulée!
(Har ni smakat den? OM inte – låt bli !Den är livsfarlig även för den mest väldresserade viktlooser.)
Sonen accepterade häpnadsväckande nog en kylig kvällspromenad med mig och hunden för att byta till den vettiga chokladen. Åter i hemmes värme bröt jag upp chokladen, lade fram den tillsammans med lite hasselnötter och russin och satte i mig alltihop på en gång!
Skojjar bara !!! 🙂
Det var ju just det som var vitsen – precis som Lisen med hallonpajen kunde jag SLUTA! 🙂
Ikväll, när jag packar som bäst för att åka till New York, känner jag mig inte ett dugg skräckslagen inför en vecka med restaurangmat. Igår, då jag fick syn på Ulrika på Itrim, var min första tanke ”Måste be henne väga mig nu före resan så att jag vet hur jag ligger till”.
Men mycket märkligt – tanken försvann lika snabbt som den kommit och jag berättade istället för henne att jag inte hade något som helst behov av att känna till min aktuella vikt eller att kunna jämföra och kontrollera vid hemkomsten. En främmande, märklig och mycket befriande känsla!
Tänk att komma dit efter ett helt liv av totalfokus på min vikt…
Jag skrev i ett tidigare inlägg om Varför jag gillar äckliga saker .
MEN jag har även som strategi numera att verkligen värdera det jag äter:)
Ni kanske tycker att det låter dyrt, miljöovänligt och tramsigt, men det är viktigt för mig att själv bestämma vad jag vill stoppa i mig. Har nämligen en liten idé om att det synsättet kan påverka min svårtämjda matmissbrukarhjärna till att själv ta ansvar även för andra delar av intaget.
Förhoppningsvis bidrar jag trots allt lite till miljön genom att inte längre äta några palmoljiga transfettskakor;)
Går det att välja kräset utan att bli ruinerad, vara ofin eller bli skrattad åt?
Min mamma bakade ett kanongott knäckebröd som hon bjöd på häromdagen. Det påminde en del om några (svindyra…) brödpinnar med frön som jag provat som alternativa snacks.
Det här knäckebrödet skulle ju passa superbra i mindre bitar, att bara knapra på medan eventuella onyttiga familjemedlemmar knökar i sig popcorn sån´t. Morotsstavar och hummus i all ära, men visst är det något speciellt med snacks som knapras?!
Om man gärna vill ha något på och inte bara ”leka chips” så kan jag föreställa mig att det passar bra med Philadephiaost (Ica har en lightvariant på 9%) eller en florstunn skiva Brie eller någon 17% stark Falbygdenost, typ 1878 (så´n som inte får finnas hemma hos mig, som jag skrev om i Livsfarliga lockelser :).
Fler Fredagsmystips hittar du enkelt om du söker på Fredag i rutan Sök på 2XL här till höger 🙂
Ett Fredagmys följs av en Lördagsmorgon. Min bästa lördagsmorgon är, som jag nog tjatat om tidigare, en låååång frukost till Melodikrysset.
I morgon blir det tyvärr inte en sådan lång frukost, utan hästtävling hela dagen. Strategin för sådana tillställningar är nu en väl inrotad vana – Gröt hemma, äpple, macka och kaffe på vägen och så blir det måltidsbars och äpplen till lunch och mellanmål. Det är möjligt att det inte är helt ortodoxt eller en vetenskapligt hälsomässig rekommendation, men det har sedan ett år tillbaka klarat mig helskinnad genom långa dagar på dressyrtävlingar.
Tävlingsplatser är ofta usla matmässigt, vet inte om det gäller alla idrotter, men det är ändå märkligt att det vid just idrottsevenemang är så svårt att få tag på vettiga alternativ.
Marinas knäckebröd
ca 12 bitar (i Ryvita-storlek) 150 grader.
1 dl dinkelmöjl fullkorn
1 dl siktat dinkelmjöl
1 dl solroskärnor
½ dl hela linfrön
½ dl sesamfrön
1 tsk salt
½ dl rapsolja
2½ dl hett vatten
Blanda allt torrt med rapsolja. Häll i vattnet. Bred ut den kletiga smeten på bakplåtspapper i långpanna. Om det är svårt att smeta ut jämnt – doppa verktyget i kallt vatten. Grädda i mitten av ugnen i 5 minuter. Ta ut plåten och skåra så många bitar du vill ha. Ställ tillbaka plåten och grädda ytterligare 55-60 minuter.
Hoppas att ni får en härligt hösthelg!
Under Hälsa, livskvalitet, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning