Etikettarkiv: tröstäta

Hmm, ibland får man stanna till och tänka en smula. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om min utforskning av Müsli-marknaden. Vi kör numera i princip alltid med Axa Dinkelmüsli och naturell lättyoghurt 0,5%.

Det känns duktigt och rätt 🙂
Men på senaste tiden har jag hittat på allt fler goda små ‘pynt’…
Jag höll precis på att ställs till det med mina nyss införskaffade fikon, när jag råkade kasta ett öga på förpackningens innehållsförteckning. 280 kval/100g…

Det fina lilla fikonet som jag hade valt ut var på 70 kcal!

Blev då lite nyfiken på vad det kostar kalorimässig att pynta* yoghurten med lite energitäta tillbehör och Oops – skärpning Jenny!

• 1 msk russin = 49 kcal
• 1 msk torkade tranbär = 55 kcal
• 5 st hasselnötter = 35 kcal
• 3 torkade aprikoser = 38 kcal

Tjoffa på alltsammans och vips har den magra yoghurten med de nyttiga flingorna fått en Guldkant (?) på 178 kcal! Motsvarande ungefär en halv påse popcorn…

En riktig fest blir det med ett fikon i också – då är vi uppe på ganska exakt en halv Snickers på toppen av frukosten 😉

Müsli-tillbehör??

* Jag höll på att skriva ”pimpa” min yoghurt, men med tanke på gårdagens inlägg om språkets betydelse valde jag bort det. En intressant artikel i frågan tycker jag är Pimpa inte min frukost. 

Jag tycker att hjärnan och det mentala är ett otroligt intressant område även i andra sammanhang än när det gäller varaktig viktminskning! Det finns t ex forskning som visar att om man bara föreställer sig att man gör en rörelse så aktiveras samma celler i hjärnan som om man gör det ”på riktigt” ! Det öppnar ju väldigt spännande möjligheter att kunna påverka sig själv.

Kanske ni hört uttrycket ”Man måste ramla av 100 gånger för att bli en duktig ryttare”. Glada tillrop till den som åkt i backen och så får den avramlade stackaren bjuda sin ridskolegrupp på tårta! Gissar att den traditionen fötts ur en vilja att avdramatisera avsittningarna och säga, främst till barnen som vill lära sig rida, att det inte är så farligt att ramla av en häst…

Men hur smart är det egentligen? Att upprepa något är grunden för framgång inom det specifika området.

Så med andra ord borde man genom att ramla av 100 gånger bli väldig duktig på att ramla av – inte på att rida?

Detta sagt med glimten i ögat, men ändå ett litet korn att fundera på 🙂

Kanske har vi för stor hjärna för vårt eget bästa? 😉 En medelstor hästhjärna väger 530 gram, lite mer än en tredjedel av en mänsklig hjärna (1.300-1.400 gram). En hästs hjärna är uppbyggd kring de förmågor hästen behöver för att överleva i det vilda. Överviktig blir en häst bara om en människa ordnar det åt den…

Idag begriper jag inte varför jag inte fattade tidigare… Under alla mina Jojo-bantningsår saknades frågan om vad som händer inne i huvudet . Om man år efter år resonerar som så att ”Jag börjar på måndag” eller ”Jag tar tag i det efter jul” eller ”När semestern är slut ska jag…” borde man ju kunna se ett mönster i det och kanske försöka att förändra sitt sätt att tänka?

Men Icke sa Nicke, det var först när jag tog mig i kragen och skaffade ordentlig hjälp som jag kunde börja tillämpa kunskaper som jag egentligen hade sedan tidigare.

När jag kom till Itrim blev det nämligen ett glatt återseende med mycket av material och övningar som jag stött på i helt andra sammanhang och som jag nu fick en ny möjlighet att använda för att få ordning på min snurriga tjockis-hjärna 🙂

Samma redskap som våra elitidrottare; tennisspelare, ryttare, skidåkare och golfspelare skaffar sig genom kunskaperna om hjärnans funktion;

• om att tänja gränserna för sin egen förmåga
• att frigöra sig från gamla invanda föreställningar
• att identifiera sina drömmar och omvandla dem till konkreta mål och till handlingplaner för hur man ska nå sina mål
• att skapa de första risporna till det som ska bli de Nya Spåren i hjärnan!

Dags att skrota gamla idéer som styr ens beteende och skapa sina egna nya sanningar?!

Ett sista New York-inlägg, om jag inte plötsligt kommer på något framöver 😉

Något som dagligen slog oss i New York var de stora kontrasterna.

• Små, smala 3-våningshus vägg-i-vägg med skyskraporna.
• Rostiga parkeringsanläggningar i flera våningar, laddade med Lexusar och Mercedesar.
• Massor av gigantiska Cadillac ”Suvs” med chaufförer och en enda passagerare.
• Jättekvarter med subventionerade lägenheter på ena sidan gatan – svindyra skrapor på den andra

När man tittar åt ena hållet från Brooklyn Bridge – skrapor, med kontor och exklusiva hotell:

Financial District

En titt åt andra hållet från samma bro. De bruna husen innehåller lägenheter för familjer som tjänar max 9600 dollar/år (ungefär 67000 kr).

Lower East Side

Vi var bara tvungna att få en bild på hur sophanteringen fungerar:

Syster med sopor på gatan

I en stad som är så otroligt high-tech i många avseenden är det fortfarande ut med soporna på gatan som gäller. Det luktar skunk och plastsäckarna är tunna. I en stad där det är rejäla böter på att skräpa ned fattar jag inte att det här systemet lever kvar.

Grand Central Station

Kan fortfarande inte begripa att den här långa smala figuren är jag?! Det krävs verkligen bilder för att få in det i skallen.

Det är nog bästa att hålla sig till hummer.

och kanske lite Domaine de Chandon

Men att även i fortsättningen hoppa över sådant här :

Dessertbuffé på The View med Chocolate Fountain at doppa marchmallows och jordgubbar i…

Snipp, snapp, snut, så var New York-veckan slut. Nu ser syster och jag fram emot nästa resa tillsammans, som torde bli på våren 2015.

På måndag kommer ett helt annat slags inlägg med mina funderingar kring Varför hjärnan är så full av dumheter😊

I förrgår passerade jag en präst i Mörby Centrum och råkade höra hans samtal med en äldre dam. De förfasade sig över Halloween och ondgjorde sig över hur den amerikanska traditionen fått fäste i Sverige och hur ”vår gamla fina Allhelgonahelg” blir utmanövrerad.

Jag tycker verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra!

Hösten är tillräckligt mörk för att den ska tåla att lysas upp av fler än en högtid. Som bekant älskar jag att elda, både vaniljljus och vanliga ljus. Fick trots mannens protester fram ytterligare något lysande –  de lampförsedda  fake-Buxbomsbollarna…

Snart kommer även ljusslingorna ut i trädgården – varför inte lysa upp den absolut mörkaste månaden så mycket man kan? December är ju ändå proppfull av Adventsfika, Luciafirande, Jul och Nyår som gör den månaden tillräckligt mysig…  Sprida gracerna helt enkelt!

Så, i onsdags kväll hade vi en ordentlig Halloween-middag:

Svart duk, svarta ljus och svarta servetter. Lätt brända ugnsrostade rotsaker och blodig biff 😉

”Trick-or-treatarna” som ringde på dörren bjöd vi på spindelvävstårta:

Kladdkaka med pepparkakssmak, vit chokladsåsnät, gelégrodor och dödskallar

Nu ikväll besöker vi kyrkogården och tänder Allhelgonaljus för farmor. Det är otroligt vackert på kyrkogården med mörkret och alla ljus som speglar sig i fjärden bredvid. Middag blir det sedan hos svåger och svägerska, som enligt ryktet redan fått upp adventsstjärnan!

Tack för glada tillrop om reseinläggen. Jag har en del bilder och funderingar kvar, så då får det bli lite till om New York 🙂

Jag är fortfarande helt faschinerad över att jag inte hade minsta ont i fötterna trots att vi gick och gick och gick – dock inte upp i Empire State Building, där utsiktsplatsen ligger på 86:e våningen.

Vy över södra delarna av Manhattan från Empire State Buildning

De södra delarna av New York drabbades veckan därpå hårt av Sandy, eftersom orkanen kom från det hållet. Byggnaden som sticker upp mest i bakgrunden är det nya norra tornet i World Trade Center, som svenska Skanska bygger. Det är redan nu den högsta byggnaden i NY och ska, när den är helt klar 2013, vara den högsta i USA med 514 meter. Hela det nya World Trade Center kommer att stå klart senast 2020.

One World Trade Center

En stad med nästan lika många invånare som hela Sverige lider nu förstås svårt av att infrastrukturen är utslagen. Ca 6 miljoner amerikaner är fortfarande utan el. Fyra tunnlar i New Yorks tunnelbanesysteme är fortfarande vattenfyllda. Hur hela elsystemet därnere ser ut efter ett antal dagar under saltvatten kan man fundera på. HÄR är en del bilder på före och efter Sandys framfart på östkusten. Om man ens kan jämföra katastroflägen med varandra så är det förstås mer fruktansvärda förhållanden i Haiti, där 18000 människor blivit hemlösa och hungersnöd hotar.

Det känns konstigt att skriva om viktminskning i samma andetag som hungersnöd, men en tanke jag gärna sprider är något som vi diskuterat lite här tidigare – att på olika sätt stötta barn och arbete med barn. Vi har två fadderbarn via SOS Barnbyar och ser även till att lägga en del på vettiga hjälpprojekt.

”Survivor Tree” är ett päronträd som överlevde attacken och återplanterades på 9/11 Memorial Plaza .

På minnesplatsen finns två pooler som byggts i fotspåren av tvillingtornen. Längs kanterna finns bronspaneler med alla namn på offren för attacken 11 september 2001 och för bombningen 1993. Otroligt gripande!!

En av våra riktiga långpromenader gick även en bit över markytan, på The High Line, som byggdes 1930 för att flytta den farliga godstågstrafiken från gatorna i de dåvarande industriområdena på West Side. Linjen lades ner 1980 och den första delen återinvigdes som park 2009. Nu går parken med den fantastiska utsikten ca 10 meter upp i luften från 14:e gatan till 30:e.

High Line, den här biten mellan 30:e och 34:e gatan har ännu inte blivit park.

Vy från High Line – Empire State Building i fonden

Sista hela dagen traskade vi mest på Upper Manhattan, dvs norr om 59:e gatan. Vi tog tunnelbanan till 86:e gatan och gick in i Central Park. Runt den största sjön i parken, The Reservoir, har man anlagt en löparslinga. Man får bara röra sig i vänster varv och inga hundar eller barnvagnar får vara med här.  Kändes väldigt bekant från massor av TV-serier och filmer 🙂

The Reservoir i Central Park

På andra sidan parken tog vi oss tillbaka ner till centrala delarna via Park Avenue och Madison Avenue. Lika mycket TV-känsla här 🙂

Gatorna är nästan i alla kvarter fulla av små vagnar med försäljning av korv, indisk mat, halalrätter och snask. Det luktar grillat och  brända mandlar i vartenda gathörn, så det gällde att ha planerat måltiderna för att inte plötsligt kasta sig över en påse sockerpanerade popcorn eller nämnda mandlar 😉

När el och internet slogs ut under stormen Sandy spreds många manipulerade bilder via Twitter. En haj på en översvämmad Manhattangata och hur vågor fullständigt dränkte frihetsgudinnan (från en filmaffisch från filmen Day after tomorrow).

Mina bilder från veckan före är dock inte ett dugg fejkade 🙂

Vår första lunch intog vi på Applebee´s. Det började riktigt lovande, med en Low Calorie drinklista, där vi valde en tjusig och riktigt god SkinnyBee Margarita.

”100% delicious margarita flavor with 100 calories. Made with 100% Agave Tequila and Applebee´s signature SkinnyBee Margarita mix” 😉

Bland de riktigt fettdrypande 1900 kcal-rätterna hade man sedan faktiskt klämt in en hel Low-calorie-meny!

Low calorie-rätter på Applebee´s

Valde en Roasted Garlic Sirloin, som var en perfekt grillad biff, med spenat- , parmesan- och vitlöksfylld portabellosvamp och örtkryddad potatis.

Rosted Sirloin á 450 kcal

Frukostbestyren har jag redan berättat lite om. Många tar vägen förbi sin lokala Coffee shop på vägen till jobbet. Det minst socker och fett-drypande vi hittade på Starbuck´s var en (söt!) Multigrain Bagel med Low Fat Philadelphia Cheese. När vi gjorde ett nytt försök att få till en frukost ute på sta´n blev det minst eländiga valet en Low Fat-yoghurt med 3 hallon, 1 blåbär och 1 jordgubbe, samt granola, typ Start . I bröddisken tittade personalen på oss som om vi varit UFO:n när vi frågade efter Wholemeal bread 😉

Frukost på Food Emporio 😉

Utsikt från frukostbordet på 8:e Avenyn

Vi passerade även en High School nästan varje dag – Cola och chokladbitar var det i nävarna på ungdomarna på väg hem. Tyvärr är det väl ungefär lika illa här hemma, med mellanmålen. Jag känner tyvärr minst en som gärna stannar till och fyller på Cola-förrådet på väg hem från skolan ;(

Som jag försår det bor man oerhört trångt och dyrt på Manhattan (gissningsvis förutom på Upper East Side ”Gossip Girl”-kvarteren…). Den vanlige Manhattanbon använder, så vitt jag förstår det, i princip inte sitt pyttelilla kök till annat än uppvärmning av färdigrätter och när man inte äter ute så förekommer det väldigt mycket Take Away och Home Delivery. Restaurangkedjan Olive Garden har t ex ett erbjudande; man skickar med dig en extra rätt ”till imorgon” när du äter din middag hos dem.

En fantastisk upplevelse var lördagen i China Town! Vi tog Metron till Brooklyn och gick tillbaka över Brooklyn Bridge till Manhattan, in i China Town och Columbus Park där det spelades Mahjong och Gong vid permanenta spelbord. Olika kampsporter utövades och gatumusiken var ”pling-plong” på exotiska instrument (ursäkta mig, men inte så fint 😉

Vi åt en äkta Dim Sum-lunch på The Golden Unicorn tillsammans med många inhemska familjer. Den här sortens kinesiska smörgåsbord funkar så att man sitter på sin plats och tanter kryssar mellan borden med små vagnar med olika rätter, främst ångkokta dumplings. En räkfylld var helt suverän!

Dim Sum i China Town

Räkfyllda dumplings – mums!

The Golden Unicorn, kristallkrononor och guldtyger

Kändes ändå hyfsat nyttigt och promenaden gick inte av för hackor 🙂

Ni får hojta till när ni tröttnat på min resa! 🙂

Så himla kul med reaktionerna kring mitt förra inlägg om New York !!Verkligen intressanta funderingar, så ni som inte sett dem – ta en titt vettja! Jag tänkte dock pausa min lilla reseberättelse idag, men återkommer strax med fler USA-reflektioner.

Vy från ”The View” på 48:e våningen vid Times Square

I morse träffade jag Ulrika och ställde min på vågen, med fullt förtroende för att den skulle visa vettiga siffor (med tanke på allt promenerande och min begränsade ätarförmåga skulle det möjligen ha kunna varit vår rätt omfattande vinkonsumtion som skulle ha kunnat ställa till det).

Dags för nya träningsbrallor istället för de här ballongerna, eller hur?
Tänk att det ska vara så svårt att unna sig något sådant…

Men hej å hå – 1,2 kg under målet för 11:e månaden i rad, trots resan. Nu säger jag inte det för att skryta, utan för att inleda ämnet för dagen 🙂

Ulrika bad mig berätta vad som gjort att jag efter 30 års Jojo-bantande, just 2012 tagit mig helskinnad igenom alla kalas, firanden och resor. Sammanfattningsvis handlar det om följande fem, inte helt överraskande, faktorer:

1. Rätt mat i rätt mängd (efter en Rivstart med snabbt resultat)
2. Träning (ombytt alltså, har sällan inträffat tidigare 😉
3. Vardagsmotion (10000 steg/dag i ur och skur och i värsta fall runt matbordet)
4. Proffsigt stöd och 100 % närvaro på individuella och gruppträffar
5. Viktigast av allt och den stora skillnaden från tidigare försök; Jobbet med hjärnan!

Tankens kraft är otroligt stark – både positivt och negativt! Jobbet med hjärnan har i sin tur handlat om dessa ingredienser:

Because You´re Worth it – som Andie McDowell säger om L´Oreal’ s smink! Även om dina gamla klasskompisar Krille, Steffe och Lena eller andra i omgivningen försökt slå i dig motsatsen vid 6, 15 eller 43 års ålder är DU OCKSÅ värd ett helt vanligt, normalviktigt, välmående liv. Du är värd att kunna röra dig fritt, att leva utan överviktsrelaterad smärta och att kunna ha kläder du trivs i – inte bara de som överhuvudtaget går att klämma in kroppen i!

Kortsiktighet – sätt upp massor av delmål, fira varje liten framgång, gör dig av med alla kläder som blir för stora och befäst varje steg i utvecklingen nedåt – vänta inte på ”det ska jag göra/ha se’n”. Titta på punkten ovanför igen – du är värd det! Liza har en bra lista över sina belöningar.

Långsiktighet – ända in i kaklet och förbi! Ett superbra uttryck som jag knyckt av Cribba, som redan från start lyckats zooma in ett läge bortanför det magiska viktmålet. Jag är helt säker på att en betydande del av framgången är att kunna föreställa sig det nya livet som resten av livet och inte enbart fokusera på att ta sig till en viss punkt, där det i värsta fall uppstår samma tomhet som vid hemkomsten efter en lång resa.

Avdramatisera spökena. Lyft fram hjärnpökena ur garderoben. Syna dem noga och lär känna dem. Acceptera att de finns i närheten. Det gör dem lättare att hantera än att förneka dem och leva med oron för att de ska kasta sig över dig när du minst anar det. Mina spöken är/var:

• Perfektionismen, det svart-vita tänkandet,  som lurpassade på mig när jag inte hade fixat all planering, inköp, träning etc. Här finns även en äcklig kusin “Det är ju ändå kört” som tog över kommandot och styrde upp oss emot 100-kilosstrecket igen…
• Omåttligheten som också är kusin med “Det är ju ändå kört” och som t ex inneburit att jag kunnat få för mig att äta ohämmade mängder av kakdeg…

Det löser sig – Var snäll mot dig själv! Det är inte jordens undergång om du missat träningen en dag. Lär dig lita på att det går att komma upp ur en grop – det är inte förstört även om du snubblar eller ramlar omkull!

Hoppas att ni har möjlighet att hitta något mys i höstmörkret! Läs en bok – tips finns hos Hanna ! Eller ta Pernillas utmaning- springa i regn, blåst, kyla och mörker 😉