Etikettarkiv: tröstäta

Just nu sitter jag mest och oroar mig för vänner och släktingar på andra sidan Atlanten. I skrivande stund är orkanen ca 40 mil söder om New York och kommer nu, under vår natt, att dra in rakt över de södra och östra delarna av Manhattan.  Det man framförallt är orolig för är att vattnet kommer att stiga med stora översvämningar som följd. Det här är ett extremt oväder som kommer att drabba hela nordöstra USA, nio delstater har infört undantagstillstånd.

Det känns förstås obeskrivligt skönt att vara i trygghet här hemma!

Mitt favorit-hatobjekt Snickers finns förstås i Halloween-variant 🙂

Det som slog mig under min New York-vistelse var att vi faktiskt såg oväntat få överviktiga! Under en hel vecka i New York träffade jag på färre XXL-amerikaner än under en dag som turist i vilken europeisk stad som helst. Det tål att tänka på hur det kan komma sig…

Det var väldigt tydligt att nyttig mat, grönsaker och frukt är mycket dyrare än ”junkfood” och godis. Samtidigt jobbar borgmästaren Michael Bloomberg hårt för friskvård, bygger ut cykelbanenätet i staden och i tunnelbanan hittade vi den här skylten med varning för att friterad och fet skräpmat kan orsaka fetma, diabetes och hjärtsjukdomar:

Skräpmatsvarning i tunnelbanan

Det fanns väldigt få McDonalds och Burger King inne i city, men i de få livsmedelsbutikerna kunde vi hitta ett överflöd av färdiga micro-rätter:

Fullkornsströbröd på en ostkletig kycklingfilé – känns lite som ”plåster på en infektion” 😉

Jag tycker att det är väldigt intressant att fundera över hur saker och ting fungerar i just USA eftersom Sverige alltid påverkats mycket av vad som händer där. Jag har själv bara varit i Kalifornien, som redan i början av 90-talet var mycket hälsomedvetet, och nu i New York, så det är absolut inte representativt för USA i allmänhet, men min känsla är ändå att det där i mångt och mycket är en ekonomisk fråga om man lyckas äta rätt och hålla sin kropp hälsosam eller inte.

Ytterligare två reflektioner:

• Reklam-TV flödade över av inslag om artrosmedicin! Fick mig att tänka på anledningen till att så många har ledvärk. Kan inte låta bli att påminna mig om att jag före augusti 2011 petade i mig själv en del piller av den orsaken…
• I flera butiker fanns en avdelning jag hittills inte sett i Sverige: Junior Big Size…

Vore spännande att höra andra erfarenheter eller funderingar…

Tack alla underbara, gulliga läsare för att ni läst, gillat och kommenterat inläggen även då jag varit borta!

Innan vi kom iväg till USA förra torsdagen var jag tvungen att göra ett riktigt otrevligt val mellan ”pest och kolera”. För att göra en lång och läbbig historia kort stod jag på onsdagen inför att

• antingen åka iväg med en rejält sprucken kindtand och riskera att hamna hos en okänd tandläkare i New York
• eller att dra ut den och åka på mitt livs resa med ett djupt hål, sår i käken, infektionsrisk och smärtstillande tabletter …

Det gick alltså att peta isär !! tanduschlingen – sk..äckligt, men skonar er från bilder på de utdragna bitarna 😉

När tandläkaren lovade att jag skulle få skölja ner mina Ipren med champagne tog jag beslutet att göra mig av med eländet.

Planet lyfte ganska lagom före lunch och vi kunde, så snart vi nått marchhöjd, få in champagnen 🙂

Hmm, härifrån gick det att äta helt OK Caesarsallad och fläskfilén, med lite gröna bönor.

Så var den underbara resan startad och tack vare mitt stora tandproblem var risken att äta heltokigt minimal. Jag kunde knappt öppna käken och det gick låååångsamt att äta, när jag jobbade hårt för att undvika att få över något på högersidan i munnen…

Efter 8 timmars flygning, med film och skvallertidningar som underhållning, kom vi in över New York.

Magisk vy från en Airbus, Empire State Building kan anas vid vänstra delen av vingklaffen.

Första kontakten med amerikanarna var immigrationskontrollen. Man kan bli nervös och få tunghäfta för mindre än mötet med stenansiktena som begär fingeravtryck och vill veta när man tänker åka hem igen 🙂

Vi var hur som helst mycket nöjda med att vi hade ”bars” med oss, för det blev många timmar mellan den lilla lunchen och efterföljande mellanmåls-wrap på planet och en möjlighet att handla något. Första kvällens middag åt vi, efter en hel del promenerande och insupande av atmosfären på bl a Times Square, på den härliga grekiska restaurangen Hourglas på 46:e gatan. Grönsakssoppa och sedan gigantiska, välkryddade kycklingköttbullar i tomatsås. Mums!

Kylskåpet på rummet visade sig vara en välsignelse, men trots det hade vi under veckan en hel del pyssel med att få till vettig frukost. ALLT VAR SÅ SÖTT!!

Rätt OK frukost…

Vi lyckades, efter mycket letande, få tag i frukostingredienserna: grapefruktklyftor i egen juice, V8 grönsaksjuice, danskt rågbröd, rökt kalkon, 0% fat yoghurt, branflakes och torkade tranbär.

Tack alla underbara, gulliga läsare för att ni läst, gillat och kommenterat inläggen även då jag varit borta. Jag lyckades bara komma åt Internet från min mobil på Starbuck´s Coffee, så det fanns inte tid att läsa och svara. I morgon ska jag kolla ordentligt och självklart skriva några USA-inlägg.

Nej, jag tror inte att jag har gått upp speciellt mycket, målsnöret går i alla fall runt och väga mig tänker jag inte göra förrän på tisdag, då jag träffar Ulrika på Itrim. Det jag syftade på i rubriken var packningen som var ca 6 kilo tyngre vid invägningen på Newark-flygplatsen än förra torsdagen på Arlanda 😉

Väskan innehöll bl a den mest underbara klänning i Cashemere-ull! Speciellt underbart är att jag hittade klänningen i en GAP-butik i början av veckan och det var kärlek vid första ögonkastet 🙂 Provade det enda exemplar som fanns kvar (Large) och den var FÖR STOR!! Ägnade sedan rätt ordentligt med tid åt att jaga i andra butiker innan jag ramlade på det sista ex:et. Höll nästan andan när jag kollade storleken och blev ett enda stort leende när den var i Medium och dessutom nedsatt med 20 dollar!

Kommer förstås att visa bild på klänningen med strumpor, skor och andra tillbehör vid något senare tillfälle;)

Det är fortfarande, efter nu 11 månader ”i mål”, mycket märkligt att jag kan gå in i en vanlig butik och:

1) hitta något som är tillräckligt stort

2) upptäcka att största storleken är FÖR STOR

3) köpa ett tunt, stickat plagg…

En annan intressant upplevelse var att handla underkläder på ”Victoria’s Secret” – självklart mest till dottern, men jag vågade t o m köpa en del till mig själv. Utan att ens prova… 🙂

Victoria’ s Secret – mest presenter men lite till mig också:)

Några andra snabba noteringar:

• Jag satte mig, utan att tveka, mellan två personer där det fanns en plats ledig på tunnelbanan, utan att fundera på om det verkligen fanns tillräckligt med utrymme för mig!
• Vi gick ca 20-25000 steg varje dag – jag hade inte ont i fötterna en enda gång!
• Det var ljuvligt att komma hem till en tallrik 0,5% naturell yoghurt med dinkelmüsli!

Ha en skön lördagskväll – själv har jag mitt dumma nöt tagit på mig att jobba på en dressyrtävling fram till ca 22:00, men det är säkert bra för att få tillbaka rätt dygnsrytm 🙂

Upptrappningen fortsätter: 14- 17 november 2011

”Varierat” (alltså två mål riktig mat och två mål ersättning)

Enligt vågen  har jag nu gått ned exakt  20 kg!

Jag upptäcker plötsligt att jag har blivit märkligt avtrubbad – egentligen skulle jag ju hoppa, skutta, jubla och köpa presenter åt mig själv…

Kanske, men jag vågar knappt tro det, har jag börjat hitta något slags normalläge, där det inte är så häpnadsväckande att jag är smal?

• Min frukost utgjordes av en gigantisk hög hallon med keso på toppen.
• Lunchen bestod av omelett med laxrester och spenat, kokta rödbetor och lite sallad.

Jag längtar faktiskt lite efter en smörgås nu, men det blir i alla fall härligt med yoghurt o müsli till frukost i morgon.

15 Nov – Den 7:e Varierat-dagen

Så har totalt 14 veckor passerat! Även ”Varierat- perioden” tuffar på utan större väsen.

Nu är den här:

Shirt Factory-skjortan stl 40 – min dröm!

Min vita drömskjorta från Linnea Braun, Shirt Factory. En butik som jag så ofta passerat med avund och tillkämpad motvilja och tankar som ”Äh, de gör bara alldeles för små kläder och dessutom skitdyra”…. Har även tänkt ungefär som Askungen om balen på slottet ”Vad vore väl en skjorta från Linnea Braun, säker jätteful och tråkig och ….och …alldeles UNDERBAR”!.

17 Nov – Den 8:e Varierat-dagen

Igår överraskades jag verkligen av att känna lite förbättrad kondition. Jag var med dotter och häst ute i skogen för att se på när de skuttade över stockar på en stig. På vägen tillbaka till stallet slogs jag av att vi i somras faktiskt var på exakt samma ställe och att jag då tyckte att det var vääääldigt långt att gå för att komma dit! Varmt och svettigt och tröttsamt.

Nu kändes det som ingen väg alls.

Inte lika långt som i somras?

Den 21 november 2011 är jag i mål!

Det tog 15 veckor. Den 21 november 2011 uppnådde jag den målvikt som jag satt upp tillsammans med Anna på Itrim. Jag hade satt ett mål som ligger på BMI 23, dvs ungefär mitt i Normalvikt.

Nu börjar förstås den riktiga utmaningen – att hitta en hållbar modell för att kunna stanna på denna normala vikt. Jag är fortfarande ganska orolig för hur det ska gå, men börja sakta men säkert att lita på mig själv och på att jag ska klara mig den här gången. Att det här ska bli min nya livsstil och inte ännu en meningslös viktresa, som så många gånger förr i mitt 30-åriga Jojo-bantarliv.

Målsnöret kring en normalviktig midja

Min mentala analys av mig själv pekar på några verkligt viktiga orsaker till varför jag misslyckats med att hålla vikten tidigare och varför jag inte valt en hälsosam livsstil.

En orsak är min perfektionism kombinerad med ett ”svart-vitt” synssätt.

• Det har i praktiken inneburit att jag efter en Viktnedgång med Viktväktarna ansett mig ha gått i mål och att ha avverkat klart och färdigt. När så vardagen har kommit igång igen har jag på mångot sätt känt att jag redan har ”slagit handen i kaklet” och så struntar i vad som hänt sedan.
• Det har också inneburit att jag har ställt så orimliga krav på mig själv vid måltidsplanering/inköpsplanering att jag inte klarat av att uppfylla dem. Då har jag inte orkat fullfölja och har sedan snabbt struntat helt i alla typer av planering.
• Jag har med mitt svart-vita synsätt genast tagit minsta motgång som ett tydligt tecken på totalt misslyckande och givit upp.

Nu när jag har haft förmånen att följa en oerhört strikt diet, utan möjligheter till små, eller för den delen stora, avvikelser har jag hunnit ”ställa om” mentalt utan större ansträngning.

• Det ordnar sig nog… är  en ny tanke som jag fått lära mig under den här första tiden då jag verkligen hunnit fundera över mig själv.
• Om jag inte har så extrema krav på mig själv, är det inte heller lika nära till ett misslyckande 🙂

Jag kör vidare ända in i kaklet – men denna gång även förbi!

November 2011

Nu har jag offentliggjort min hittills nästan 19 kilos viktminskning på Facebook och fått 52 gillningar och 32 kommentarer.

Har även lagt ut en nytagen bild och fått massor av trevliga kommentarer på det också 🙂 Man kan se mina nyckelben, som jag drömt om så länge – hurra!

Äntligen tillbaka- nyckelben nov 2011

Men vågen hade inte ändrat sig en millimeter sedan sist:(

Istället för att deppa ihop totalt och ge upp, som i livet före Itrim, analyserade jag hela kurvan och insåg att det faktiskt har inträffat tidigare under de här veckorna. Om minskningen planar ut kommer den igen efter ett tag, Ingen katastrof alltså – hör du det Jenny!

Förresten har jag ju börjat äta annat än måltidsersättning också. En ”riktig” måltid per dag idag och i morgon, sedan är det dags att börja med två.

8 Nov – Sista upptrappningsdagen

Nu har det gått 13 veckor, alltså även en upptrappningsvecka har passerat.

I morgon är det dags för mig att komma igång med måltidsordningen som kallas ”Varierat” dvs dagens måltider består av två gånger måltidsersättning och två riktiga mål mat.

Jag har idag varit på uppföljningsmöte med Anna på itrim

Min största utmaning är förstås att planera för återgången till mer och mer ”riktig” mat. Jag har därför gjort en mall för hur en vecka ska se ut, så att frukost, lunch o middag får en bra fördelning av olika sorters mat. Det passar mig bäst att i god tid ha klart och tydligt nedskrivet vad som gäller i stort och så bara plocka rätterna från kokboken.

För att underlätta ytterligare kommer jag till att börja med använda måltidsbars som mellanmål och slipper därmed att planera för dem.

När det gäller mina förbättringsområden har jag lagt till just planering och inköp.

Jag har även tagit med att jag varje dag ska reflektera över mitt ätande, så att jag verkligen ger mig tid att komma till botten med varför jag tidigare har låtit övervikten komma igen, gång på gång.

• Dagens vikt: 77,6 kg.
• BMI 23,8
• Nu är det minus 19,9 kg och bara 1,6 kg kvar till målet.

Min lunch idag blev en härlig Waldorfsallad med kycklingstrimlor och cocktailtomater till.

10 Nov – Den andra Varieratdagen

FRUKOST har nu stått på menyn två dagar! 🙂

• Igår åt jag mild lättyoghurt 0,5% med müsli och en stor drös hallon i en skål bredvid.
• Idag blev det rågflingegröt med några små russin i för smakens skull och därtill ett perfekt kokt ägg med lite salt samt en apelsin i klyftor.

En alldeles färsk bild – jag är så otroligt nöjd med att kunna ha denna skjorta i stl 42, som hängt i klädkammaren i ca 4 år och sett löjligt liten ut.

Jeansen är de nya stl 42

November 2011

12 veckors sträng diet på måltidsersättningar är nu avverkade. Likaså invänjningen till att komma igång och motionera! Det är nu dags att börja den gradvisa upptrappningen mot en mer normal kost, samtidigt som de allra sista kilona ska bort. Jag är innerst inne livrädd för hur det ska gå, även om jag har förberett mig väldigt noga. Än har jag inte fått den tillit som ska göra resten av livet till en vandring på den smalare vägen.

Vad händer om jag ”får smak” på vanlig mat och inte kan hålla mig till det jag faktiskt får äta?!!

Jag har planerat oerhört noga och förberett mig genom att skriva veckomeny och köpa hem rätt varor, men det är ändå med ett stort mått av bävan innerst inne som jag äter min första vanliga lunch sedan den 9 augusti.

Haha, den lunchen var väl förresten inte så särskilt vanlig – jag festade ju om på McDonalds och med Ben & Jerry-glass strax innan jag gick till Itrim …

2 Nov – Den första dagen på upptrappningen

Som belöning för min uthållighet och 12 veckors diet unnade jag mig en hel timmes härlig massage hos Änglahänder! Efter en promenad hem var det lagom tid att göra i ordning lunchen.

Dags alltså för den allra första riktiga maten sedan 9 augusti…

Jag började med att rita av min ”handflata utan tumme och fingrar” för att ha en riktigt tydlig måttstock för min portion.

• Strimlade en handflata kycklingfilé – den hoppfulla hunden satt på golvet nedanför diskbänken och insåg att det skulle bli delar över av en hel filé 🙂
• Strimlorna wokade jag tillsammans med frysta Thai-wokgrönsaker i lite rapsolja. Hällde på en aning japansk soja och några droppar sesamolja som smaksättning.
• Värmde även två stora rödbetor (som jag hade kokat igår för att vara helt förberedd).
• Klöv till slut ett lass coctailtomater av olika format och färg och blandade med en droppe olivolja och lite strimlad färsk basilika.

Denna lunch tog mig nästan en halvtimme att njutningsfullt äta!

Kycklingwok, rödbetor och tomater – obeskrivligt gott!

22 Oct – Dag 74 (10 dagar kvar)

Har varit hos Katrin och klippt mig! Det känns som att av de försvunna 16 kilona har minst 1 kg utgjorts av avramlat hår. Att kapa en del av det på längden och få upp lite volym var alltså helt nödvändigt.

Jag är verkligen jättenöjd med resultatet. Lite mer fluffig frisyr passar bättre till den nya, långa, smala Jenny:)

Jag har fortsatt att shoppa idag: också! Kroppsuppfattningen är helt vriden, inte konstigt när det gått så fort…

Vid jeanshyllan på Flash stod jag och botaniserade högst okunnigt. Expediten kom till undsättning och bedömde min storlek till 40…!?!?!
– Äh, lägg av sa jag!
– Jamen ta 42 då, sa hon. 
OK, jag provade och JÄPP!!! 42 var det som gällde.
Lyckade även få med mig en tjock tröja i Medium, samt två fina koftor och ett SKÄRP!

Av misstag råkade jag vara utan mat i 5½ timme – det var inte bra:( Medan soppan värmdes kastade jag formligen i mig en halv mellanmålsbar. Nu vet jag att det faktiskt går att klara av även tokhunger utan att behöva äta en smörgås eller en driva ostskivor eller liknande! 🙂  En nyttig erfarenhet alltså.

På  kvällen var det Itrim-möte med gruppen och Ulrika och först vägning förstås:

• Vågen visade 81.3 kg,  dvs minus 16.2 kg!
• BMI är 24.8
• Fett 30.8 kg – jag har alltså tappat 13.7 kg RENT FETT, fy vad läskigt (eller hjälp vad bra!)

14 kg fett är väck!

Med mindre än två veckor kvar på Low Calorie Diet gäller det, säger Ulrika, att jobba på stenhårt och ta bort så mycket som bara är möjligt, genom att dricka mycket och motionera mycket!

Det förstås blir svårare att gå ner när man ska börja med projektet att vänja sig vid att äta vanlig mat igen.

21 Okt – Dag 71 (11 dagar kvar)

Nu gör jag ett sista ryck och försöker att ”beta av” de lite mindre smaskiga Itrim-produkterna som finns i skåpet, t ex Skogsbärsshaken . Den är en VLCD (600 kcal) så den toppar jag med en halv mellanmålsbar.

Jag har ätit slut på Kycklingsoppan på samma vis och håller även på att avslutat lådorna med Broccoli- och Tomatsoppa. Jag tror dock inte att jag kommer att lyckas att övertala mig själv att göra slut på den läskiga Tomatsoppan…

Även om jag ska fortsätta att äta måltidsersättningar som komplement till de riktiga måltiderna så kommer jag troligen att vilja ha så goda ersättningar som möjligt.

Då är det följande som gäller:

• Couscous Hot Meal
• Müsli Cranberry Bar!!! Den bästa & godaste måltidsersättningen alla kategorier räknade. Jag skulle kunna leva på bara den, eller kanske inte… 😉
• Choklad Bar
• Choklad-shake, toppas med ½ banan-mellisbar för att komma upp till 200 kcal
• Kaffe- färdigblandad shake – toppas med ½ choklad- mellisbar till 200 kcal

Jag SER nu att jag är smal och förstår att jag är alldeles normalviktig, men Oj, vad svårt det är att få in i skallen att det är sant.

När jag klädde på mig för att åka till stallet lyckades jag, utan någon som helst ansträngning, att dra överdragsbyxorna, så som tänkt är, ÖVER mina jeans. Samma byxor som jag i våras, med nöd och näppe, kunde stänga. Då hade jag endast ett par underställsbyxor under och stängande fungerade endast under förutsättning att fickornas dragkedjor var öppna .

Jag roar mig åter med att prova kläder som ska förpassas till bättre behövande. Min syster ser till att de kommer till hemlösa här i Stockholm – jag kan absolut inte förmå mig att skicka kläder i min gamla storlek med hjälpsändningar till utmärglade människor i andra länder.

Så här är en  sista stilstudie av min nya kropp i de förhatliga 2XL-shortsen från Dressmans kollektion för storvuxna herrar. De var tajta den 8 augusti, tro det eller ej.

Dessa 2xl-shorts blir kvar som ett minne.

20 Okt – Dag 72 (12 dagar kvar)

Idag körde jag minsann ett rejält pulspass, med två hela varv på alla stationer. Bra puls var det också. Jag ligger på övre delen av skalan för min ålder. Det känns bra.

Märkligt att det plötsligt kan bli så intressant med detaljer som jag tidigare betraktat, inte bara som ointressanta och oviktiga, utan som jag ansträngt mig för att ignorera.

Väl hemma tog jag en ordentlig promenad med den lilla hunden. Jag skulle tro att hon är rätt förvånad över hur mycket promenader hon får nu för tiden 🙂

Chichi på promenad – redo att jaga fåglar

Därefter blev det en tur till Ica där jag gick igenom hela brödhyllan med gårdagskvällens nyvunna kunskaper i färskt minne:

• Minst 6 g fibrer/100 g
• Max 6 g socker/ 100 g
• Socker tidigast på 6:e plats i innehålleförteckningen

Jag hittade tre lämpliga och tre hyfsade sorters bröd. Nu är min mission att visa sonen på hur illa ställt det är med Polar- Rågkakan och hoppas droppen kan urholka den granithårda stenen…

Det blev ett ganska lyckat försök i all fall. Han lovade att PROVA en skiva rostad Rågfranska (7 g fibrer vs 4,7 g och 4 g sockerarter vs 9 ,2 g i Polarkakan). Visst är det skrämmande mycket socker i Polarkaka som både ser ut och utger sig för att vara så nyttig!!

Skjortan jag har på mig idag, med alla knapparna knäppta och ledigt hängande utanpå jeansen, har jag med en likaså knäppt kofta över. Samma skjorta använde jag i somras som något slags utanpå-variant över ett linne – då gick den INTE att knäppa.

Börjar tänka seriöst på ”livet efter dieten” som börjar om två veckor. Detta nya liv måste naturligtvis planeras riktigt ordentligt för att jag inte ska hamna i gamla otrevliga hjulspår vid minsta nypa stress, motgång eller lite trötthet.

Jag försöker att tänka i ungefär samma banor som jag gjorde inför treveckorsförändringen och bygga upp en förväntan på det nya istället för att fasa för det:

”Snart ska jag få riktig lunch!!!”

Det kommer nämligen att bli den allra första förändringen, alltså att äta lunch enligt Itrims recept och så därutöver tre gånger måltidsersättningar per dag under den första veckan.

Kycklingwok och  Ugnsbakad laxfilé med spenat är de rätter jag redan börjat hallucinera om.

Veckan därefter är det dags att introducera ätandet av ”riktig frukost”.

Jag känner mig, som sagt väldigt trygg, med den konkreta upptrappningsplan jag fått av min hälsorådgivare Anna.   Det känns även bra att det under ett antal veckor efter den 12:e kommer att vara två stycken Itrim-måltidsersättningar på matsedeln.