Önskelista

Jag önskar mig väldigt få konkreta SAKER. Däremot önskar jag en hel massa som är lite svårare att ta på.

De flesta av mina önskningar är inte sådana som man behöver varken Jultomten eller Askungens Gudmor med trollspö för.

Nej, de flesta av mina önskningar kan, precis som klänningen som mössen syr om för Askungens bal, åstadkommas med ett visst mått av arbete.

En dröm ger åt tanken vingar. Den blir verklig då I drömmen du allt betvingar. Och allt du vill ha kan du få…

Önskningar och Drömmar är ju egentligen det som på projektplaneringsspråk kallas Visioner eller Ledstjärnor och det är precis dem vi behöver ha lysande över oss när vi formulerar våra mål och definierar våra handlingsplaner. Och om du inte vet vart du ska är risken stor att du hamnar någon annanstans .

”If your heart is in your dream ”

Bjussar på ett decemberavsnitt ur Balansgång:

På senaste tiden har jag har tänkt lite extra på den kraft som kan hämtas i fantasin. Att måla upp bilder av en önskad verklighet, kallades när man var liten något föraktfullt, för dagdrömmeri. Ni vet ”Hon är en sådan som dagdrömmer” eller ”Där är det mest dagdrömmeri”. Uttalat i negativa toner av lärare om vissa elever, i motsats till ord som duktig, kunskapstörstande och effektiv.

Själv dagdrömde jag inte särskilt mycket, däremot levde jag mig till 100 procent in i Britta och Silvers värld på ridskolan i Dalen och i fullblodet Baletts liv tillsammans med sin räddare och ryttare Liz på galoppbanorna i Kentucky. Riktigt färgsprakande filmer kan jag alltid spela upp från bra böcker. Tyvärr alltså även från Elisabeth Georges bloddrypande historier om kommissarie Lynley och från Arne Dahls fruktansvärda kriminalromaner. Det fina i kråksången är att förmågan att fantisera även kan användas som ett otroligt värdefullt redskap för förändring:

• Att med färg, form och till och med i rörliga bilder kunna föreställa sig hur man ser ut som ny och annorlunda.
• Att föreställa sig omvärldens reaktioner.
• Att se framför sig nya möjligheter att göra saker som kanske ännu inte är realistiska.

Allt detta kan ge kraft att kämpa vidare. Och för varje gång den nya världen får visa upp sig, om så bara i fantasin), blir det lite lättare att närma sig målet. Så varför inte ta varje tillfälle att dagdrömma:

• Under den kanske rätt enformiga och trista promenaden eller löparrundan.
• På träningspasset, under en omgång cross trainer (som jag tycker är urtrist).
• I väntan på tunnelbanan eller bussen.
• Kanske i kön i mataffären.

Jag kommer att återkomma till det här med att hjärnan är dålig på att skilja på fantasi och verklighet. Det är inget hokus pokus utan något som man kan använda till sin fördel. Det är definitivt värt att testa att måla upp det nya jaget i fantasin. Med nya kläder, kanske med ny frisyr, i situationer som än så länge är drömmar och föreställ dig att allting händer.