Utan övervikt på flyget

Det finns tillfällen då 25 kilo mer eller mindre är extra tydliga.
En inspirerande påminnelse om värdet av en mindre omfångsrik kropp har jag fått idag på planet till Amsterdam. När man först och främst är så lång som jag -181 cm- är det redan där knepigt med benutrymme på flyget. Men med mindre stoppning på rumpa, rygg och lår tycks benen på något märkligt vis bli kortare!?!

 
Idag alltså en hel decimeter till stolsryggen framför. Annat var det på resan till Barcelona 2010, då jag satt som i ett skruvstäd.

Det är även en fröjd att, med bara lite vanlig klaustrofobi, kunna gå på flygplanstoaletten. Jag fyller ju inte längre upp det minimala utrymmet till 97%.

Något jag är rätt säker på att fler känner ett visst obehag för är att:

1. Be grannen att resa sig.
2. Krångla sig förbi densamme för att komma ut i gången.
3. Tränga sig förbi en flygvärdinna och/eller serveringsvagn.
4. Att alla stirrar på en när man passerar.

MEN, obehaget är helt klart mycket mindre idag och det handlar om att det äntligen gått in i min hjärna att jag inte tar upp mer plats än någon annan.

Jag och min syster befinner oss nu i Amsterdam på fyra dagars härligt firande av hennes födelsedag. Det kan bli lite si och så med uppdateringar, men jag hoppas kunna komma med lite rapporter och reflektioner härifrån Nederländerna.

Smalt hus !