En inbiten rökare som lyckas sluta blir ofta en rabiat anti-rökare. Som sådan är det otroligt lätt att fördöma den som av någon anledning inte vill eller kan förändra sin situation när det gäller rökningen.
Lika lätt tycks det vara att som normalviktig ha synpunkter (åtminstone för sig själv) på den som inte vill eller kan göra något åt sin övervikt.
Vill inte eller kan inte….. 1996 en Jojo-topp
- Igår mötte jag en dam, troligen mormor eller farmor, kanske på väg till dagis med en ca 4-årig pojke i sittvagn. I händerna hade de varsitt Pringles-chips och inom räckhåll för dem båda i vagnen låg Pringles-tuben öppen. Min första tanke var varför i hela fridens namn ska ungen vänjas vid chips från så unga år och nästa tanke var varför måste ungen åka vagn?
- Häromdagen var det likadant med mina tankebanor på Espresso House. En pappa placerar sin ca 5-åriga dotter vid ett bord och går mot kassan för att handla åt dem ”Jag tar nå´t du gillar, säger han”. Tillbaka till bordet kommer han med ett glas juice och en chokladbiscotti till flickan – det var väl helt OK – till sig själv har han den allra största chokladmuffins som finns att köpa, samt en bit Mud Cake med vispgrädde. Pappan vägde bra mycket över 100 kilo och jag ville bara ropa Hallå! Barn gör som man gör – inte som man säger!
Förra sommaren läste jag Kjell Erikssons självbiografiska bok om hur han som barn och tonåring tröståt Skogaholmslimpa och drack O´boy som var så tjock av pulver att skeden nästan kunde stå rakt upp i glaset.
Här hemma hade , utan att någon egentligen reflekterat över det, O´boy och Polarkaka blivit uppskrivet på inköpslistan allt oftare… sonen låg 14½ år gammal rätt illa till viktmäsigt.
Skulle det fortsätta på samma spår så pekade hans kurva mot 108 kg vid 18 års ålder. Och jag insåg plötligt att det skulle vara MITT FEL som uruselt föredöme!!!
Kjell Eriksson Bonnierpocket 2009
På en gruppträff i början av första året med itrim gjorde vi en motivationsövning och skrev ned några av de egna anledningarna att vilja gå ner i vikt.
Bli ett bättre föredöme för sonen var en av dem; gör som jag gör – inte som jag säger!
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Är så förundrad över att barn som just lärt sig gå och inte kan prata, står med förälder och plockar godis! Jag kommer ihåg när Linnea var 5 år och gick på småbarnsdans i Gribbylund på lördagar. Då gick vi efter dansen och köpte en tablettask till lördagsgodis!
Bra jobbat, Jenny!
Kram.
Tina
Tack 🙂 Ja och tyvärr har ju även påsstorleken ökat från mindre än ett C6-kuvert som jag minns från när jag var liten till en bag som lätt rymmer ett kilo smågodis. Tablettask funkade ju bra på Linnea – både snygg, sportig och alldeles lagom stor!
Ping: Hur vi förebygger en generation av överviktiga soffpotatisar | 2xlblog – Om vikt och hälsa