Puh, lyckades stanna upp och inse att jag i min fantastiska duktighet (tömma paketet, skölja ur det och lägga fint hopvikt i förpackningsåtervinningen) höll på att göra bort mig…
När jag faktiskt SÅG att det plötsligt befann sig minst två ”handflator'”yoghurt i skålen kom ett decilitermått till undsättning, precis innan müslin landat ovanpå och gjort överdriften till ett faktum.
Jaja , det är bara lite 0,5% naturell yoghurt, men handlar mer om principen.
Varför hälla i mig dubbla mängden av något som inte ens är särskilt gott?
Nix pix, endast det som blev uppmätt till 2 dl i glasskålen fick dinkelmüsli, torkade tranbär och hasselnötter på sig.
Yoghurten i Kellog´s-skålen dör inte av att vänta till i morgon bitti (eller på någon mellissugen…)
Tycker ni att jag är jättelarvig, eller…? 😉
Nej, du är inte jättelarvig. Jag tror att om man börjar slarva med portionsstorlekarna på någonting så sprider det sig till nåt annat o så är överätarcirkusen i gång. Sån är i alla fall jag.
Vi kör den värsta bantningskuren av alla här hemma just nu – magsjuka! Blä.
Hoppas du får en underbar resa till NY!
Kram
Bläh: ( Stackars er… 😦 TACK! Vi ska ha det toppen 🙂 Kram
I’ve been loiknog for a post like this forever (and a day)
Wow! Jag ville bara säga GRATTIS och att du kommer bli min nya inspiration, har nyss själv genomgått en viktresa, gått ner 26 kg.. Men här hittar jag tips o massa annat kul, som får mig att fortsätta kämpa! Du inspirerar! =) Ha en härlig tisdag!
Tusen tack snälla Johanna! Vad jätteglad jag blir 🙂 Hoppas att du inte drunknar i regnet – jobbade i Lund under 2 år på 90-talet och levde med cykel och REGNSTÄLL… 😉
Tycker inte att det är ett dugg larvig. Tycker att det är vettigt att hålla stenhårt på den principen tills att det sitter i ryggraden att du inte ens behöver tänka på det längre. När man ger efter för att det inte spelar någon roll så blir det nog endast en nedåtgående spiral som leder till något mycket värre.
Tror själv att när jag når steget som du ligger på att jag kommer att bli övernitisk och nästa väga saker med våg, mäta med måttband och så vidare tills att jag har total kontroll över det jag får och ska äta.
När man kommer från en situation som vi har varit i så tror jag att det är extremt viktigt att sköta sig till punkt och pricka och på så vis nöta in rutiner som övervinner alla gamla dåliga rutiner man hade före livsförändringen.
Eller hur! Men det är så svårt, för samtidigt har det varit otroligt viktigt för mig att hitta balansen i tillvaron mellan vad som är viktigt att hålla kolla på för att inte slentrianmässigt ramla in i allt större portioner, sämre motionsvanor etc. OCH det extrema, svart-vita sättet att vara som jag vet körde mig i fördärvet gång på gång. För min del har det varit nödvändigt att träna upp min förmåga att vara snäll mot mig själv, att kunna gå vidare och inte gräva ner mig i ett hål om jag råkar snubbla till någon gång. Äh, du vet vad jag menar… 😉
Jag tror också på att hålla fast vid det som gäller så man aldrig hamnar här igen, sen kan jag känna lite att börja ge med på nåt så är det enkelt att fortsätta släppa efter
Ja, balansgången är svår! Vanans makt är stor och många beteenden sitter så djupt rotade…
Visst är det svårt det där med storlekar. jag som äter relativt nyttig mat har insett att jag med jämna mellanrum måste väga och mäta för annars drar portionsstorlekarna i väg utan att jag ens förstår att jag överäter.
Bra att du kom på det!