2xlblog – Om vikt och hälsa

Det är den 14: e december och nio dagar till jul.

Nu räknar jag väl ändå som en kratta?

Nope – min jul börjar ju på kvällen den 23:e med vår traditionella Skagenröra- och Ale-uppesittarkväll.

Det är sedan fyra år tillbaka Den Första Juldagen – alltså inte 1/12 eller 1:a Advent.

Och hur bär man sig åt för att komma dit då?

Det är självklart ingen hemlighet utan handlar förstås om planering…

Nedan är min planering för den allra första normalviktiga julen 2011, då jag fortfarande var helt livrädd för att ställa till det för mig.

– – – – – – – – – – –
( 14/12 2011 var jag helt klar med upptrappningen från måltidsersättningar till vanlig mat och åt även en kolhydrater till varje mål)

Följande dagar har fått sina traditionstyngda måltider planerade i detalj:

• Kvällen den 23:e
• Julafton
• Juldagen
• Annandagen
• Nyårsafton

Det känns helt super! Vilken trygghet att i förväg veta hur jag ska hantera de stora utmaningarna under julhelgen.

Jag vet vad jag tänker unna mig extra och hur jag ska hålla mig inom ramarna. Jag har planerat för att inte ”äta på kredit” utan att kompensera i förväg med extra steg. Jag har även kollat öppettiderna på Itrim för att kunna hålla igång med träningen.

• Jag rör överhuvudtaget inte en lussekatt, pepparkaka, knäck, choklad eller någon annan godisbit!
• Jag äter inte en endaste skiva vörtbröd, utan håller mig till knäcke- och annat fullkornsbröd!
• Jag äter ingen julost eller cheddar.
• Jag får dricka Ale den 23:e, mumma på Julafton, vin på Juldagen och Annandagen och på Nyårsaftonen blir det champagne.
• Jag ligger på 10000 steg/dag men ökar på upp till 12ooo på Julafton, Juldagen, Annandagen och Nyårsafton för att kompensera för vin och champagne!
• Om jag skulle ligga lågt på stegräknaren plockar jag fram Wii Fit och kör Steps till något TV-program!
• Jag äter frukt och grönsaker som vanligt och dricker vatten i tillräcklig mängd!
• Jag äter fyra gånger om dagen och ”sparar mig” inte och blir vrålhungrig till middagarna.

Sist men inte minst – Det är OK för mig att gå upp 2 kg över mitt mål under julhelgen. Jag får inte panik om jag gör det, utan återgår bara till mina normala dagar med rätt mat och motion.

– – – – – – –

FACIT:

Det gick alldeles utmärkt med den ”förstaårs-planen”. Notera att hela planen är skriven i presens som att det verkligen händer – inte bara att jag ”skulle önska” eller ”kanske kommer att…”. För mig är det oerhört tydligt att jag styr mina handlingar med hur jag tänker och hur jag uttrycker mig, så varför inte ta chansen att formulera planen som att den verkligen går i lås?!

Jag gjorde några avsteg från planen men gick mirakulöst nog ned i vikt fram till 9 januari.

Lite inspiration till att det GÅR utan att lida och försaka alltför mycket:)

Ni som läst ”Hjärnspöken” och/eller träffat mig på Julinspirationsmöten känner till ”Fruktkakehistorien”.

Vilken är den oväntade ingrediensen? Svaret dyker upp längre ned…

Mitt förhållande till den engelska julkakan är i klass med det till ost, men lättare att hantera eftersom fienden bara dyker upp en gång om året och bara om jag gläntar på dörren. (Det är värre att fajtas med osten som knackar på varje gång man öppnar kylskåpet.)
Efter att utan problem ha förträngt kakeländets blotta existens i december 2011 (plättlätt-åt ju inte ens kolhydrater förrän 14/12) och i december 2012 (hade inte ens vågat tänka tanken), så antog jag året därpå en utmaning som hette duga!

Två år och fyra månader efter starten på mitt nya liv skulle jag våga mig på att baka en fruktkaka!
Sagt och gjort! Jag joggade 😉 t o r butiken och köpte de ingredienser som (förstås) inte fanns hemma och plockade fram allt som stod i receptet.

Och nu blandade jag även ner det föreskrivna bakpulvret. Nu skulle ju smeten gräddas!! Inte som före 2011 ätas upp direkt ur bunken (3801 kcal)…

.
Hur mycket jag smakade?
Tro’t eller ej – inte en smula!!
Kakan gräddades och förpackades som Gå-borts-present

Och jag åt en liten smal skiva färdiggräddad kaka, som vilken normalviktig människa som helst på glöggparty!

Och dagens tips är följande:

• Bit för bit, vecka för vecka – det GÅR att förändra sig!
• Kan jag så kan du!
• Låt det ta den tid DU behöver och klappa dig på axeln för varje liten framgång!

Om du inte redan har ätit något slags Julbord med jobbet, kunderna, kompisarna, familjen så är det kanske något planerat?

Dagens Julkalendertips är: Ät ett ordentligt mellanmål före!

Låter det inte riktigt klokt att äta en massa innan man ska äta?

Men , det är precis vad det är!

Ju hungrigare man är desto större är risken att släppa sina planer eller föresatser och falla pladask redan vid sillinläggningarna.

Ännu några Julbordstips:

• Bestäm vad som är rätt  för DIG!
• Det blir inte godare för att man vräker i sig alla sorter som står framme. Innehållet i somliga byttor är bergis bara där för att restaurangen ska få ekonomi i julbordet…
• Man måste inte prova alla sorter för att få valuta för pengarna – ta det du verkligen gillar ordentligt! Om mammas gravade strömming ändå är oslagbar, så hoppa över den på restaurangen och lämna plats för något annat.
• Om tallriken lastats med råge är jag helt övertygad om att det som ligger underst inte alls kommer att smaka lika bra som det skulle ha gjort om det varit en del av en rimligare mängd mat. Kommer osökt att tänka på den gästande amerikanske smörgåsbordsätaren som toppade hela sill- och kallskuret tallriken med en slev lingonsylt…
• Det är inte värt att må dåligt efteråt, varken kroppsligen eller själsligen. Dåligt samvete är en fin grogrund för nya påhitt utanför ”den smala vägen” och ont i magen en bra anledning att skippa träningen.

Några av de senaste årens julbordsupplevelser har varit helt olika för mig:

2011 var en väldigt speciell Advent. Min första jul i min nya livsstil och jag var skräckslagen för att göra något som kunde äventyra mitt förändringsprojekt. Det var Julbord på Stora Skuggans Värdshus med mina ridklubbskompisar. Då bestod min måltid av en måltidsbar och en julmust light. Jag har inget minne av att det var särskilt plågsamt. Vi sjöng, tävlade och hade toppentrevligt som vanligt. Det var precis två veckor efter att jag hade nått mitt viktmål och jag minns hur jag njöt i fulla drag av att ha kunnat klä mig i riktigt snygga, åtsittande kläder och högklackade stövlar.

Jag hade aldrig någonsin velat byta ut den känslan mot den kortsiktiga tillfredsställelsen av en raid vid godisbordet! Mitt trick då var att inte ta minsta smula av någonting utan att, som sagt, hålla mig till en måltidsbar.

2012 sågs samma trevliga gäng och en nonchalant, sedan länge viktstabil Jenny tappade alla koncept direkt:

”… sätter jag mig vrålhungrig till bords i glada vänner slag. Vi har kört över ett vintervitt Djurgården, parkerat i marschallers sken och klivit in i brasvärmen på Hunduddens Café för att avnjuta årets julbord med ridklubben. Nu far f..n i mig och jag tappar totalt kontrollen. In i min glupska mun far…” Läs mer om det och hur jag styrde upp på vägen igen i ”Balansgång”  s 92-93.

Strategin är att äta tillräckligt tidigare på dagen för att ha hjärnan i behåll.

MEN, skulle det hamna för mycket eller fel saker i munnen så kom tillbaka nästa dag. Snälla, gör inga kompensationstokerier som triggar jojo-bantartendenser 😉

Lycka till!

Pepparkakscheesecake. Foto från Fira med Itrim

HUR kan man hålla vikten över jul? Hoppas att ni hittar något tips här i  Jennys Julkalender!

Idag tittar jag lite närmare dels på (över)tydliga budskap och dels på mekaniskmerna bakom dolda budskap. När man väl börjar fundera på vem som vill säga en något är det klart lättare att ta egen ställning och göra egna val.

De snälla handlarna skickade förstås ut julkalendrar och massor av fina reklamblad redan inför första advent:

Dagens Adventstips är att kolla igenom reklambladen och verkligen studera kritiskt vad det är som marknadsförs och jämföra varor och föreslagen livsstil med Din Egen Plan.

För när man väl kommer till butiken skriker ju extrapriserna så högt att det kan vara svårt att höra vad man själv vill.

Hur många Aladdinaskar ska det vara?

Vissst är det otroligt smart att lägga Aladdinasken till extrapris i luckan veckan före Julfton – för då behöver man ju garanterat köpa ännu en, eller hur? För den kommer att vara uppäten och den ska ju finnas på ”gottebordet”…

Bäst att börja ”uppesittandet” i god tid?

Så lite om mekanismerna bakom mer dolda budskap:

Det här får mig att tänka på ett avsnitt i ett av mina favoritprogram, ”Brain Games”, som handlade om hur mer eller mindre dolda budskap nästlar sig in i vår hjärnor, så att vi tror att vi själva har tänkt tankarna.

(Det hör till saken att varken jag eller maken var 100% uppmärksamma på det här specifika avsnittet av programmet, utan hade iPad respektive mobil igång med diverse andra aktiviteter.)

Det handlade alltså om hur vi manipuleras genom att man drar nytta av genvägarna. De genvägar som hjärnan lärt sig att använda för att vi överhuvudtaget ska överleva. Genvägar som gör att vi inte måste lära oss allt på nytt varje dag.

I slutet av programmet visades en affisch föreställande en man med ”gangsterutseende” som höll fram ett glas. Publiken fick frågan vad han väntade på att få upphällt i glaset?

Whiskey, vore väl det självklara svaret, baserat på hans uppenbarelse. Åtminstone var det vad jag och maken tyckte.

MEN! Man svarade MJÖLK!

Mysko va?

Det var nämligen insmuget superkorta sekvenser av mjölk i olika former under hela programmet. Vi fick nu i efterhand se hur små filmsnuttar flimrade förbi med ett mjölkpaket här och ett glas mjölk där.  Det hälldes upp mjölk i någon filmruta och dracks lite i en annan.

 (Och varför gissade  inte vi på ”mjölk” då? Jo, vi hade ju inte varit helt uppmärksamma och tittat på precis hela programmet och hade därmed undgått manipulationen.)

Precis så tänker jag mig att hela Advents- och Julreklamen fungerar. Utan att vi märker det blir vi sugna på den ena nya julprodukten efter den andra (ädelmjukost på tub med granatäpplesmak?!?). Nya traditioner instiftas åt oss utan att vi bestämmer det själva.

Tricket är att känna till mekanismerna och le försmädligt åt dem 🙂