Äta så att det hotar ens liv

I söndagens DN ägnades två uppslag åt affärsmannen Jan Stenbeck som avled 2002. Journalisten och författaren Per Andersson har skrivit en boken med undertiteln ”En biografi överen framgångsrik affärsman” och även söndagens tidningsartikel, som avslutas med följande rader:

”Att han som kunde genomföra vanvettigt svåra saker som att säkra den långsiktiga finansieringen av Millicom, inte kunde ta vara på sin egen kropp.
Att han som kunde behärska både mobiltelefonins och den avreglerade TV-marknadens högspända osäkerhetstillstånd – samtidigt – inte kunde låta bli att äta och dricka så att det hotade hans liv.”

Jan Stenbeck januari 2002. Bild i DN 2/9 2012

Vad är det som gör att man kan vara så oerhört kapabel i sitt yrkesliv och ändå inte kan hantera något så basalt som att äta och dricka på ett vettigt sätt?

Utan att dra alltför många paralleller till Jan Stenbeck kan jag ana några gemensamma drag i att befinna sig i en krävande situation med stort ansvar och att som total kontrast till det förlora sig fullständigt i ett okontrollerat missbruk.

Jag har vid flera tillfällen konstaterat att det vid tidigare misslyckade viktnedgångar funnits två stora bovar som satt stopp för mig. Spöken som vid varje försök stått på varsin sida och puttat ned mig i fallgroparna som blivit omöjliga att sig upp ur – bovarna heter PERFEKTIONISM och OMÅTTLIGHET.

Det är först nu, när jag med god hjälp, fantastiskt engagemang från mina stöttepelare och framför allt med avsatt tid, har lyckats förstå mig på hur dessa bovar fungerar i min hjärna och hur de hindrat mig.

Perfektionismen har yttrat sig främst när jag inte lyckats till 100% med att ha rätt ingredienser hemma för bra måltider, inte hunnit förbereda och tillaga rätt maträtter, planerat dåligt och blivit ”tvungen” att gå på McDonalds, inte gått ned önskat antal kilon, varit för hungrig för att hålla planen och ätit något otillåtet. Vid sådana tillfällen, då jag inte har klarat att sköta allt perfekt, har ”Det är ju ändå kört” tagit över kommandot och så har vi tillsammans vänt upp emot 100-kilosstrecket igen…

Omåttligheten hänger samman med ”Det är ju ändå kört”, men har varit ett slags grundläge som t ex inneburit att jag kunnat få för mig att äta ohämmade mängder av kakdeg. Med omåttligheten som bas kunde jag lika gärna ha varit arbetsnarkoman, bergsbestigare eller Coca Cola-addict.

Jag tror mycket på att lyfta fram spökena ur garderoben. Att syna dem noga och lära känna dem. Att avdramatisera dem och acceptera att de finns i närheten gör dem lättare att hantera än att förneka dem och leva med oron för att de ska kasta sig över mig när jag är försvarslös.

Laban – SNÄLLT spöke

7 kommentarer

Filed under Hälsa, Uncategorized

7 responses to “Äta så att det hotar ens liv

  1. Uffe

    Imponerad och avundsjuk.Jättebra jobbat.Nu blir jag inspirerad till stordåd.Ska minska mig 20 % på 6 månader. Borde kunna gå.

  2. Frida

    Hej Jenny!

    Väldigt kul att läsa din blogg! Också väldigt väldigt nyttigt. Just hjärnspökena Perfektionism och Omåttlighet delar jag med dig, fast som en person som inte kommit lika långt i min process att hantera dom. Blandningen av orimligt stenhårda krav på sig själ och känslan av att det inte finns någon som helst hejd och måttlighet när man väl har kommit in på fel väg och tycker att det ändå är kört (eftersom man misslyckats igen), är ett tufft hinder att ta sig över, minst sagt. Det känns hoppfullt och ger en go känsla i magen att läsa ditt inlägg och kunna sätta fingret på ett stort problem, som jag tidigare bara haft koll på i periferin. Och att veta att du jobbat dig över och fortsätter att jobba med dom här sakerna är hoppfullt! =) Tack för det!
    Kramar

    • Hej Frida!
      Vad kul att du gillar bloggen och Tack för att du berättar!
      Ja, det finns mycket i huvudet att jobba med utöver att ”bara” äta bättre och röra på sig. Själv har jag haft god nytta av gruppträffarna på itrim, med bra verktyg för att spåra upp och dressera de små fulingarna HÖr av dig igen och berätta hur det går, vettja!
      Kram

  3. Pingback: Hur nyttigt är det att ta i som en röd gris? | 2xlblog – Om vikt och hälsa

  4. Pingback: Saved by the bell | 2xlblog - Om vikt och hälsa

  5. Pingback: De värsta fienderna – mina erfarenheter och tips | 2xlblog - Om vikt och hälsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s