Månadsarkiv: oktober 2012

22 Oct – Dag 74 (10 dagar kvar)

Har varit hos Katrin och klippt mig! Det känns som att av de försvunna 16 kilona har minst 1 kg utgjorts av avramlat hår. Att kapa en del av det på längden och få upp lite volym var alltså helt nödvändigt.

Jag är verkligen jättenöjd med resultatet. Lite mer fluffig frisyr passar bättre till den nya, långa, smala Jenny:)

Jag har fortsatt att shoppa idag: också! Kroppsuppfattningen är helt vriden, inte konstigt när det gått så fort…

Vid jeanshyllan på Flash stod jag och botaniserade högst okunnigt. Expediten kom till undsättning och bedömde min storlek till 40…!?!?!
– Äh, lägg av sa jag!
– Jamen ta 42 då, sa hon. 
OK, jag provade och JÄPP!!! 42 var det som gällde.
Lyckade även få med mig en tjock tröja i Medium, samt två fina koftor och ett SKÄRP!

Av misstag råkade jag vara utan mat i 5½ timme – det var inte bra:( Medan soppan värmdes kastade jag formligen i mig en halv mellanmålsbar. Nu vet jag att det faktiskt går att klara av även tokhunger utan att behöva äta en smörgås eller en driva ostskivor eller liknande! 🙂  En nyttig erfarenhet alltså.

På  kvällen var det Itrim-möte med gruppen och Ulrika och först vägning förstås:

• Vågen visade 81.3 kg,  dvs minus 16.2 kg!
• BMI är 24.8
• Fett 30.8 kg – jag har alltså tappat 13.7 kg RENT FETT, fy vad läskigt (eller hjälp vad bra!)

14 kg fett är väck!

Med mindre än två veckor kvar på Low Calorie Diet gäller det, säger Ulrika, att jobba på stenhårt och ta bort så mycket som bara är möjligt, genom att dricka mycket och motionera mycket!

Det förstås blir svårare att gå ner när man ska börja med projektet att vänja sig vid att äta vanlig mat igen.

21 Okt – Dag 71 (11 dagar kvar)

Nu gör jag ett sista ryck och försöker att ”beta av” de lite mindre smaskiga Itrim-produkterna som finns i skåpet, t ex Skogsbärsshaken . Den är en VLCD (600 kcal) så den toppar jag med en halv mellanmålsbar.

Jag har ätit slut på Kycklingsoppan på samma vis och håller även på att avslutat lådorna med Broccoli- och Tomatsoppa. Jag tror dock inte att jag kommer att lyckas att övertala mig själv att göra slut på den läskiga Tomatsoppan…

Även om jag ska fortsätta att äta måltidsersättningar som komplement till de riktiga måltiderna så kommer jag troligen att vilja ha så goda ersättningar som möjligt.

Då är det följande som gäller:

• Couscous Hot Meal
• Müsli Cranberry Bar!!! Den bästa & godaste måltidsersättningen alla kategorier räknade. Jag skulle kunna leva på bara den, eller kanske inte… 😉
• Choklad Bar
• Choklad-shake, toppas med ½ banan-mellisbar för att komma upp till 200 kcal
• Kaffe- färdigblandad shake – toppas med ½ choklad- mellisbar till 200 kcal

Jag SER nu att jag är smal och förstår att jag är alldeles normalviktig, men Oj, vad svårt det är att få in i skallen att det är sant.

När jag klädde på mig för att åka till stallet lyckades jag, utan någon som helst ansträngning, att dra överdragsbyxorna, så som tänkt är, ÖVER mina jeans. Samma byxor som jag i våras, med nöd och näppe, kunde stänga. Då hade jag endast ett par underställsbyxor under och stängande fungerade endast under förutsättning att fickornas dragkedjor var öppna .

Jag roar mig åter med att prova kläder som ska förpassas till bättre behövande. Min syster ser till att de kommer till hemlösa här i Stockholm – jag kan absolut inte förmå mig att skicka kläder i min gamla storlek med hjälpsändningar till utmärglade människor i andra länder.

Så här är en  sista stilstudie av min nya kropp i de förhatliga 2XL-shortsen från Dressmans kollektion för storvuxna herrar. De var tajta den 8 augusti, tro det eller ej.

Dessa 2xl-shorts blir kvar som ett minne.

20 Okt – Dag 72 (12 dagar kvar)

Idag körde jag minsann ett rejält pulspass, med två hela varv på alla stationer. Bra puls var det också. Jag ligger på övre delen av skalan för min ålder. Det känns bra.

Märkligt att det plötsligt kan bli så intressant med detaljer som jag tidigare betraktat, inte bara som ointressanta och oviktiga, utan som jag ansträngt mig för att ignorera.

Väl hemma tog jag en ordentlig promenad med den lilla hunden. Jag skulle tro att hon är rätt förvånad över hur mycket promenader hon får nu för tiden 🙂

Chichi på promenad – redo att jaga fåglar

Därefter blev det en tur till Ica där jag gick igenom hela brödhyllan med gårdagskvällens nyvunna kunskaper i färskt minne:

• Minst 6 g fibrer/100 g
• Max 6 g socker/ 100 g
• Socker tidigast på 6:e plats i innehålleförteckningen

Jag hittade tre lämpliga och tre hyfsade sorters bröd. Nu är min mission att visa sonen på hur illa ställt det är med Polar- Rågkakan och hoppas droppen kan urholka den granithårda stenen…

Det blev ett ganska lyckat försök i all fall. Han lovade att PROVA en skiva rostad Rågfranska (7 g fibrer vs 4,7 g och 4 g sockerarter vs 9 ,2 g i Polarkakan). Visst är det skrämmande mycket socker i Polarkaka som både ser ut och utger sig för att vara så nyttig!!

Skjortan jag har på mig idag, med alla knapparna knäppta och ledigt hängande utanpå jeansen, har jag med en likaså knäppt kofta över. Samma skjorta använde jag i somras som något slags utanpå-variant över ett linne – då gick den INTE att knäppa.

Börjar tänka seriöst på ”livet efter dieten” som börjar om två veckor. Detta nya liv måste naturligtvis planeras riktigt ordentligt för att jag inte ska hamna i gamla otrevliga hjulspår vid minsta nypa stress, motgång eller lite trötthet.

Jag försöker att tänka i ungefär samma banor som jag gjorde inför treveckorsförändringen och bygga upp en förväntan på det nya istället för att fasa för det:

”Snart ska jag få riktig lunch!!!”

Det kommer nämligen att bli den allra första förändringen, alltså att äta lunch enligt Itrims recept och så därutöver tre gånger måltidsersättningar per dag under den första veckan.

Kycklingwok och  Ugnsbakad laxfilé med spenat är de rätter jag redan börjat hallucinera om.

Veckan därefter är det dags att introducera ätandet av ”riktig frukost”.

Jag känner mig, som sagt väldigt trygg, med den konkreta upptrappningsplan jag fått av min hälsorådgivare Anna.   Det känns även bra att det under ett antal veckor efter den 12:e kommer att vara två stycken Itrim-måltidsersättningar på matsedeln.

Hoppas att ni inte saknar det vanliga ”Fredagsmysinlägget” alltför mycket… 😉

19 Oct – Dag 71 (13 dagar kvar)

Med tre ”Stålbads-veckor” (på Very Low Calorie Diet 600 kcal/dag) och sju lite lättare veckor (på LCD 800 kcal/dag) i ryggen känns det som att det ska kunna gå som en dans även i fortsättningen.

• Mathållningen med regelbundna måltider har hunnit bli en god vana.
• Smaklökarna har totalt bootats om, mina dagdrömmar handlar numera om grillat och grönsaker. Det finns inte en tillstymmelse till sug efter sötsaker.

Jag tror att det här med måltidsersättningar är ett helt oslagbart sätt att verkligen bryta dåliga mönster och hitta nya goda vanor. När inte en massa tid går åt till att fundera ut fantasifulla måltider av nyttiga ingredienser, som jag är så totalt ovan att handla, utan det är lätt som en plätt att stoppa in en måltidsersättning in munnen kan mitt fokus istället ligga på att göra det på rätt tid.

• Jag lär mig att känna igen hunger, som till skillnad från sug, faktiskt ska mättas. Att vara hungrig är förresten inte längre livsfarligt.
• Jag tränar även upp min känsla för behovet av vätska, eftersom drickande ger en viss mättnadkänsla.
• Att ge mig iväg och byta om för motion blir också, steg för steg, en vana liksom att välja bra alternativ i vardagen och få ihop många räknade steg.

Stegräknaren och måltidsbars är mina bästa vänner just nu!

Idag ska jag förresten ägna mig åt att laga mat hela da´n!! Det låter ju inte riktigt klokt att tycka att det är särskilt kul, men jag får något slags utlopp för matenergi av att göda min omgivning.  Det ska bli helt underbara rätter som ska avnjutas av ca 25 personer .

Vilken måltidsbar jag själv ska äta till middag är min stora, viktiga fundering, samt om jag kanske ska festa om på lite Cous-Cous eller Chili till mellanmål innan alla gäster anländer.

Chili Sin Carne LCD

I ärlighetens namn måste jag erkänna att det börjar bli en liten aning tråkigt nu. Snart har det gått 10 veckor utan att jag ätit riktig mat…

Men det är som sagt bara ”lite tråkigt”. Jag kan inte påstå att det på något sätt är outhärdligt eller ens särskilt påfrestande och resultatet är ju fullständigt strålande och oerhört inspirerande…